Nu när vi ändå pratar om saken..

Jag älskar Knappnytt, det är det bästa som har hänt sen skivat bröd.

I detta klippet tar det upp en sak som jag har funderat över bra många gånger. Hur tänker man när man lagstiftar om just sex? När det kommer till psykisk och fysisk mognad för sex kan åldersskillnaden variera otroligt mycket. Att sätta en åldersgräns är egentligen som att säga att den dagen då man firar sin x födelsedag uppnår man, som de säger i klippet, en zen av psykisk och fysisk mognad. Jag förstår att det behövs lagar som hindrar folk från att begå övergrepp på barn som faktiskt inte är fysiskt eller psykiskt mogna. Men jag förstår inte varför det behövs lagar som förvandlar min första pojkvän till en sexualförbrytare när jag själv bestämt att jag var fysiskt och psykiskt redo för att ha sex med honom. Jag förstår heller inte varför bilderna jag tog på mig själv och mina polare vid stranden som publicerades på bilddagboken.se betraktas som barnpornografi bara för att vi är 16 år och är klädda i bikini. Jag har ingen lösning på problemet, och har inget konkret förslag på en lagändring. Men det tåls väl att tänkas på. Dessa lagar ska väl hindra folk från att utnyttja barn, inte för att hindra barn från att växa upp?

Den till synes eviga kampen

Aftonbladet skriver idag om att man ännu en gång begär att b.la Peter Sunde ska sluta driva The Pirate bay. Aftonbladets läsare har dock en helt annat uppfattning om vad som bör göras. Efter bara 3 timmar har nästan 36 000 personer röstat och 92% av dessa vill ha kvar The Pirate bay.

Kära lagstiftare, ni finns till för att tjäna folket. Det är eran arbetsuppgift. Varför är ni så blinda för vad folket vill?

Jag har en invändning..

I fredags publicerade Aftonbladet en debattartikel av Beatrice Ask där hon som vanligt går ut med budskapet ”de som vill låta barn ha privatliv är drogliberaler som vill att barnen ska knarka ihjäl sig!”. Jag skrev en replik som jag hoppades på att aftonbladet skulle publicera, men så blev det icke! Istället publicerar jag den här till er njutning.

——-

Att man ska hjälpa folk som har hamnat i knipa med droger är det förmodligen ingen som protesterar emot. Att man ska hjälpa barn som har fått vilse i drogernas värld är det nog inte heller någon som protesterar emot. Att ge polis befogenheter till att kunna drogtesta barn utan föräldrars tillstånd är dock någonting helt annat än att hjälpa barn som har hamnat i knipa. Istället kan det leda till att barn och unga tappar förtroendet för rättssystemet.

När drogtest kan bli någonting som polisen hotar barn med är det definitivt inte att hjälpa barnen från missöden. Istället kan man utsätta barn för situationer, då polisen själv ibland ger prov på rättssystemets brister. Man hade kunnat hoppas på att det skulle vara en omöjlighet i ett land som Sverige. Tidigare i år fick vi däremot veta annorlunda när Jesper träffade på polisen i tunnelbanan. Efter att ha filmat polisen på allmänplats hotade de i sin tur att ta med Jesper in på drogtest om han inte raderade filmen.

Det är ett skrämmande fall, för vem som helst. Den här gången var det en vuxen som blev utsatt för polisens maktmissbruk, men nästa gång kanske det är ditt barn, barnbarn, syster eller bror? Jag är starkt kritisk till att vi ska föra Sverige längre ner på denna vägen.

Vi ska jobba med förtroende istället för tvång, misstänksamhet och hot. Att rättssystemet fungerar bygger helt på att folk har tilltro till systemet. Genom att man nu ger möjligheter att attackera och hota unga i den åldern då de börjar bilda sig en egen uppfattning om hur världen ser ut riskerar allting att kollapsa.

I det här fallet spelar det ingen roll om man är drogliberal eller inte. I det här fallet handlar det om att tänka på barnen, Sveriges framtid. Vår framtid.

Sandra Grosse
Vice förbundsordförande Ung Pirat
Riksdagskandidat Piratpartiet

—–

Barnpornografi och ”barnpornografi”

Göran Widham skrev igår om en man, en serieöversättare, som blivit fälld för barnpornografibrott i Uppsala tidigare i år. Det är ett bra inlägg som går in på faktumet att man förbjuder folk från att utöva deras estetiska talang. Jag hade dock tänkt gå in på ett annat perspektiv av barnpornografi.

Man pratar ofta om hur lagen om barnpornografi finns till för att skydda barn. Det gör den också, missförstå mig inte. Men i detta fallet påstår man att man kränker alla barn genom att ha tecknat ett en figur föreställande ett barn på ett visst sätt. Bilden skildrar inte ens ett riktigt barn, mer än en vanlig streckgubbe skildrar en människa. Nu är jag visserligen några år förbi den åldern att jag räknas som barn(i alla fall i vissa sammanhang) men jag vill ändå tala om mitt perspektiv, när jag föreställer mig att jag är några år yngre.

Min första reaktion skulle bli precis som den är idag, ”what the hell?!”. Min första fråga till polisen och tingsrätten skulle bli, vem är du att bedöma om jag har blivit kränkt av en tecknad bild eller inte? Om man nu ska börja slänga ordet kränkt åt höger och vänster skulle jag vilja säga att de kränker ungas intelligens genom att tro att det ens har någon betydelse för unga. Det är en bild, en tecknad bild. Genom att skapa bilden har ingen farit illa, INGET barn har blivit kränkt.

Man pratar ofta om hur lagen om barnpornografi finns till för att skydda barn, och det är precis det den ska göra. Den ska skydda faktiska barn från att äldre människor utnyttjar dem på de mest fruktansvärda sätt. Sluta förlöjliga denna lags syfte och de faktiska barn som utsätts för dessa avskyvärda brott genom att påstå att fantasi i kombination med skapande är lika kränkande.

Barnpornografi?

Vad är internet?

Många, inklusive jag själv, pratar om hur viktigt det är att bevara internet. Varför vi borde göra allt vi kan för att stå upp för ett fritt och öppet internet. Men internet är någonting vi alla tar för givet. Det finns ett ordspråk som är ytterst lämpligt i detta blogginlägget. Ordspråket lyder ”Man saknar inte kon förens båset är tomt”.

Det känns som att vi alla behöver en påminnelse om varför vi ska kämpa för internet. Det känns som att en del behöver en påminnelse om varför internet är viktigare än om vi ska höja eller sänka skatten med 0.2%(eller vad det nu kan vara). Det känns som att det är dags att uppskatta internet för allt det har gett oss.

Så vad är internet? Det kan tyckas vara en enkel fråga att svara på för många. Eller kanske inte? Nu när jag tänker efter vet jag själv inte vad jag skulle svara om jag skulle få frågan utkastad till mig. Internet är ju internet. Men sen kommer väl de små grejerna upp. Internet är att gå till banken. Internet är att boka sin resa. Internet är att leta jobb. Internet är att spana in de senaste modeprylarna. Successivt kommer vi till de lite större sakerna. Internet är att hålla kontakten med sina vänner. Internet är att hitta nya kontakter. Internet är att jobba. Internet är att söka efter information. Det är alla saker som är självklara för oss.

Men nu till det stora perspektivet. Vad är internet?

Internet är att gränslöst kunna ta del av all information. Internet är att kunna kommunicera fritt, öppet och obegränsat med vem du vill. Internet är utbyte av levnadsätt och kunskap mellan människor som är flera hundra mil ifrån varandra.

Internet en värld av möjligheter. En värld där allt kan hända och där alla är fria att göra vad de vill.

Internet är ett verktyg. Ett verktyg som gör att du kan komma åt hela världen från din solstol på stranden.

Internet är ett sätt att leva. Ett sätt att leva på ett fritt sätt så att man kan utforska människans sanna potential.

För mig är internet värt precis hur mycket som helst. Det är framför allt värt att skatten höjs eller sänks med 0.2%. I höst är det val, och jag tänker rösta på Piratpartiet.

Upphovsrätt, ett hinder för kunskap

När jag var i Geneve i slutet på april träffade jag som vanligt ett flertal nya människor från olika organisationer. Under den resan träffade jag en kvinna från USA som hade en intressant historia att berätta.

Den handlade om en vän till henne, eller närmare bestämt hennes väns 8åriga dotter. Flickans skola hade tänkt ha en liten skolföreställning där eleverna skulle uppträda i olika former. Flickan fick en sång som inte är känd. För att få uppträda var de tvunga att skaffa tillstånd från upphovsrättsinnehavaren till verket. I detta fallet var det som sagt en okänd sång, med en okänd artist. Flickan gjorde så gott hon kunde för att leta reda på upphovsrättsinnehavaren utan att lyckas. Efter det var hon och hennes föräldrar tvunga att skriva på papper där de förklarade att de hade gjort allt de kunde för att hitta upphovsrättsinnehavaren.

Ska det verkligen behöva vara så svårt för en 8åring att gå i skolan? I detta fallet visade sig senare att upphovsrättsinnehavaren var död, och kom från Ukraina. Ska det vara nödvändigt för en 8åring att behöva jaga rätt på en kvinna från andra sidan jorden för att få genomföra ett litet uppträdande i skolan?

Jag vet att jag skriver om USA, upphovsrättslobbyns rike, där allt är extremt. Men helt seriöst, ska det verkligen behöva gå så långt att upphovsrätt försvårar för barn att lära sig att uppträda? Att stå på en scen? Ska upphovsrätt begränsa möjligheter till att kunna lära sig och ha roligt i skolan när man är 8 år?

Sorg

Idag när jag satt mig vid datorn fick jag de mest tragiska nyheterna jag fått på ett bra tag. Vår distriktsledare hade fått samtalet från Jonathans föräldrar. Själv har jag inte gjort någonting annat än gråtit och sovit sen jag fick veta. Har inte en chans att kunna hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta. Jag ska inte påstå att jag är en av Jonathans närmsta vänner, eller att vi sågs mer än när vi råkade vara på samma ställe. Oavsett så tar detta otroligt hårt på mig och det för att Jonathan var en helt otrolig människa.

Jag kan inte riktigt förstå att han är borta. Han verkade inte, på en miljon år, vara den typen av människa som ens funderade över att ta sitt eget liv. Tvärtom var han den som alltid pratade om hur viktigt det var med kärlek i livet och att man ska uppskatta de små detaljerna.

Jonathan var alltid glad, alltid sprallig och alltid älskad av alla omkring honom. Det gick inte att motstå att älska honom för den inspirerande människa han var. Det gick inte att motstå att förvandla honom till ens nallebjörn som man kramade så fort man fick syn på honom.

Mitt nyaste minne med honom är från i slutet på mars, under kongressen. Jag, Jonathan och några fler lunchade på Little Italy och där hade vi de mest intensiva och djupa diskussioner om våra matvanor. Vi diskuterade allt från Jonathans problem att få en bra balans mellan mängden flingor och mjölk vid frukosten, till hur vi hatade de nya locken på pingvinaskarna(ni vet godiset, pingviner). Ett annat hett ämne var i vilken turordning vi åt godiset i godispåsen och vilka metoder vi använde för de olika typer av godis som fanns. Jag skrattade så jag grät hela den lunchen och det är ett underbart minne.

Jag kommer att sakna Jonathan väldigt mycket. Han var en av de finaste människorna jag någonsin lärt känna. Full av liv, full av tankar, full av känslor. Det är så jag kommer att minnas honom.

Vila i frid Jonathan. Vi älskar och minns dig.

Nätgemenskaper 2.0

Under våren har jag läst en kurs som handlar om nätgemenskaper. Hur skiljer sig en nätgemenskap från en vanligt, traditionell AFKgemenskap? Hur brukar och missbrukar folk möjligheterna med anonymitet? Hur uppstår konflikter? Hur löser man konflikter? Hur är gemenskapen uppbyggd? Vad är viktigare, en nätgemenskap eller en AFKgemenskap?

Det är några frågor som har behandlats i kursen. För nästa steg behöver jag lite hjälp från alla er underbara internauter.

Ge mig lite kommentarer om vad ni tror kommer att hända. Vad vill ni ska hända? Hur kommer det se ut i framtiden? Vad är nästa steg i nätgemenskaper? Hur kommer folk att umgås i framtiden? Kommer definitionen av gemenskap att förändras? Hur då?

Styrelsemöte

I helgen har Ung Pirats förbundsstyrelse sitt andra möte. Vi kommer bland annat diskutera Dreamhack, WIPO, Forum syd och LSU. Vi kommer även ha en diskussion kring ekonomisystem och den grafiska profilen vi klubbade i vintras.

Under en av punkterna är det även tänkt att vi ska rapportera om vad vi har gjort i vårt ansvarsområde sen det senaste styrelsemötet. Jag har bland annat:

* Haft tisdagsmöten med Nils och Stefan
* Hjälpt Truls med Almedalen
* Fixat maillistor till styrelsen samt styrelsen+valberedningen för att underlätta kallelser till möten och dylikt.
* Varit sammankallande för första gången
* Närvarat och medverkat på Piratpartiets ledningsmöten
* Fått Ung Pirats stadgar översatta till engelska(Stort tack till Niklas Dahl!)

På fredag ska vi samlas upp på vandrarhemmet och styra upp lite tacos! : )

Politisk plattform för unga

Ungpolitik.se – Där kan du som är intresserad av att mer om ungdomsförbundens politik snacka, debattera och läsa blogginlägg från ungdomsförbunden. Ungpolitik.se ”öppnades för allmänheten” för en vecka sedan och hittills är inte alla ungdomsförbund med i matchen. Men det kommer förhoppningsvis.

Jag är med och representerar Ung Pirat. Det är en skitcool grej att göra och verkligen hjälpsamt för alla förvirrade förstagångsväljare. Hur som helst finns det dock ett problem. Ungdomsförbunden lurar väljare.
Jag tänker rikta in mig på Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet(LUF) samt Moderata Ungdomsförbundet(MUF) eftersom att de är de ungdomsförbunden som i sin presentation nämner integritet.

De skriver alla att de vill stärka integriteten och att det har gått för långt med övervakningslagar, MUF nämner dock varken FRA eller IPRED vid namn. Jag tycker att det är jättebra att ungdomsförbunden lyfter frågan i sina presentationer. Jag tycker även det är jättebra att de har den inställningen de har och betvivlar inte att det är vad de tycker. Hur kan de då lura sina väljare?

Jo, när ungdomsförbunden glider ut på skolorna och presenterar deras politik, typ att de hatar IPRED, är det nämligen deras egen politik de för fram. Det är ingen hemlighet att ungdomsförbunden inte alltid kommer sådär jättebra överens med moderpartiet. Vi kan ju ta FRA som exempel. I stort sett alla ungdomsförbund var emot FRA, men deras moderparti körde igenom lagen oavsett. Oavsett hur fin ungdomsförbundens politik är, kan man inte räkna med att det någonsin kommer att genomföras.

De sittande riksdagspartierna röstade igenom både FRA och IPRED. Datalagringsdirektivet står på tur. Visserligen lovar de flesta partier att de ska ”göra om FRA” och ”se över IPRED”. Men det räcker inte! Jag tycker det är nog med brutna vallöften. Jag tycker det är nog med besvikna människor. Det är inte konstigt att det finns ett ointresse för politik när politiker lurar och sviker.

Ung Pirat har antagit Piratpartiets principprogram till 100%. Det är exakt samma politik, exakt samma åsikter. Istället för att tjafsa med vårt moderparti om var vi står i frågor om grundläggande rättigheter genomför vi det som folket skriker om. Det Ung Pirat säger till dig, det kan du lita på. Politiken kommer att genomföras om piratrörelsen kommer in i riksdagen! Ung Pirat är som du, trött på brutna vallöften och fulspel!