När jag satt mig på flyget förra torsdagen så hade jag ingen aning om att veckan skulle bli som den blev. Detta har garantera varit dom roligaste elva dagarna jag haft på ett tag. Skulle jag beskriva veckan med ett ord så skulle jag nog använda ordet ”flippad”. Det har hänt så mycket random, roliga och intressanta saker. Detta är verkligen någonting som jag kommer minnas väldigt väldigt länge, helst förevigt.

Resan hade givetvis inte varit så fantastisk om det inte vore för alla otroliga människor. Alla som bidrog, gamla som nya vänner, har helt klart varit som adrenalinsprutor rätt in i min kropp. Det va längesen, om ens någonsin, jag varit såhär galen, random och fylld av total glädje. Jag skulle inte vilja ändra på en enda sak, faktiskt.

Alla som varit med under veckan har verkligen bjudit på sig själva och gått all-in. Ni har alla lämnat spår, men en del lämnar mer speciella spår.

Lillmacho, du.. Jag finner inte ord… Vi hittade varandra direkt, bara vi såg på varandra. Du och jag har någonting väldigt djup. Vilket är helt otroligt eftersom att vi inte pratar speciellt mycket innan vi träffades afk. Men vad ska man säga. Det finns inte många jag kan säga ”du vet vad jag menar” till.. som verkligen förstår precis vad jag menar. Eller bara med en blick så känner du precis vad jag känner. Du är min kompanjon i ”De alkoliserade hororna”… Även om vi inte gör en facebook-grupp av det. Och.. Ett citat speciellt för dig..

If there’s an upside to free falling, it’s the chance you give your friends to catch you.

Kim, vi började vår relation till varandra på ett.. minst sagt väldigt unikt sätt. Jag kan inte låta bli att flina och skaka på huvudet och undra vad fan som hände. Jag skrev lite längre upp att jag inte skulle vilja ändra på en enda sak, och då menar jag inte ens hur du och jag började. För jag är rädd att vi i så fall inte skulle funnit varandra som vi gjorde nu. Du är min glädjedos. Jag kan verkligen inte vara annat än glad omkring dig. Med risk för att låta kär i dig, jag måste bara le när jag ser på dig. Jag tror du kommer vara den som drar bort täcket när jag känner för att gömma mig under täcket. Men även om vi är flippade, tokiga och galna blondiner så ska du veta att jag alltid kommer finnas här när du behöver mig. Bara för att vi har kul ihop och verkar ytliga, betyder det inte att det inte grundar sig på riktig vänskap.

Klara, du och jag har på sätt och vis ett väldigt komplicerat förhållande till varandra. Vår växlande mamma-dotter relation är väldigt intressant. Du är den personen som vet allt. Som jag förlitar mig på att ska ge mig vettiga råd och ”mamma-blickar”.. Men jag vet att du alltid kommer låta mig gå min egen väg och finnas där när jag fuckar upp allting. Du är en av dom få jag aldrig kommer oroa mig för att du inte har tid för mig.

Jonatan, jag tror du fick en liten chock av att träffa mig afk. Jag tror att jag va väldigt mycket mer galen än du trodde, fastän jag varnat dig. Jag kan förstå dig, jag överdriver ibland. Och detta har iofs varit en väldigt ”överdriven” vecka. Never the less.. Du är fortfarande Jonatan. Du är fortfarande den som ställde upp för mig när jag va en total främling och som alltid, alltid gör tid för mig. Till klockan 5 på morgonen, i mer än två veckor. Jag har nog varit dålig på att visa hur mycket jag uppskattar det. Jag hoppas att detta kan vara ett litet steg på vägen.

Kanin, kanin, kanin. Nej jag kommer aldrig någonsin sluta kalla dig Kanin. För det är den du är. Varesig du vill det eller inte. Jag tror du är en sån person som inte riktigt förstår hur mycket du betyder för din omgivning. Men du ska veta att saker är inte riktigt komplett utan dig. Jag vet att jag och många fler uppskattar dig fruktansvärt mycket mer än du tror. Sluta aldrig vara du, sluta aldrig ge ditt telefonnummer till random personer som ringer mitt i natten. Du ser vart det kan leda.

Jag vill också säga hemskt mycket tack till Monki för att jag fick bygga flyktingförläggning i din lägenhet under veckan. Det va verkligen sjukt snällt och uppskattat av oss i #alkohol.

Till min bästa bitch Chris to the motherfucking K, dansa, jobba, bygg! Hoppas det inte dröjer lika länge tills vi ses igen!

Till alla andra i paketet, det va sjukt trevligt att träffa er. Det är verkligen inte sista gången. Jag tror att några av er fick en chock av att träffa mig afk. Det finns någonting mer än den oseriösa saken som spammar i paketet.

Fastän att ni inte läser bloggar och sånt ”trams” så nämner jag er iaf. Alex, tack för att jag fick invadera hos dig lite hastigt och lustigt. Bergfelt, FRUKTANSVÄRT kul att träffa dig igen. Kul att se att du är precis som innan, vill inte ha dig på något annat sätt. Gl hf i Norge. Hoppas det inte dröjer tre år innan jag träffar er igen.

Det finns ju såklart massvis med fler personer som förgyllt min vecka i Göteborg. Men ja, rent logiskt sett.. Så kan inte alla betyda lika mycket. Det kanske låter lite hårt, men det är ju sanningen. Vi vet ju att jag jobbar brutal sanning. Så inget whineande om att jag inte skrev någonting om just dig : )

Ord som beskriver veckan är väl.. hm.. Bartender, blåbärssoppa, MINE, ”En cider tack”, bygg, jobba. ; )

Vi ses förhoppningsvis snart igen. Snart bor jag inte så långt bort från Göteborg. Målet är att hälsa på typ en gång var eller varannan månad. Men vi får se… Rätt som det är flyttar jag kanske upp en sväng.

Tack för att ni tvingade mig att vara kvar en vecka till och för att ni ville fira min födelsedag med mig. Puss! <3

Igår för 19 år sen gick min mamma igenom den smärtfylla processen att föda mig. Tack och lov att hon efter två tidigare förlossningar inte bestämde sig för att inte ha mig.

Att fylla 19 år är ganska tråkigt egentligen. Det händer ingenting speciellt.. Man är i ett riktigt mellanläge. Mellan körkort och systemet. I år blev det inget rus av att ”nu är jag en människa som räknas”-känsla, som jag fick förra året. Hur som helst så anser jag mig ha mycket att fira.

För det första, är jag ett år äldre. Ett år närmre till att en dag kanske bli tagen seriöst av äldre människor. Ni vet, att bli av med blicken ”lilla lilla flicka” när man avslöjar sin ålder.
För det andra så har jag under året som gått blivit inkastad i en värld jag aldrig trodde skulle intressera mig. Politikens värld. Även om jag nu känner att intresset för partiet är långt ifrån vad det var innan så har det varit ett händelsefullt år. Först var jag EU-kandidat för Piratpartiet och sen blev jag medlem i Ung Pirats förbundsstyrelse. Det är två saker jag verkligen är stolt över. Båda uppdragen har gett mig massvis med äventyr, inrikes och utrikes.
Den tredje saken är att jag gav mig ut på ett äventyr i norrbotten. Även om jag snart ska flytta hem till föräldrarna igen så är jag fruktansvärt nöjd över att jag flyttade hemifrån innan min äldre bror gjorde det.

Sist, men absolut inte minst är nöjet av att få träffa alla underbara, inspirerande, snälla, omtänksamma, roliga människor. Jag har vunnit en hel del nya vänner som jag delar många, oförglömliga minnen med. Jag vet innerst inne att vi alla inte kommer kunna hålla kontakten i resten av våra liv, men jag hoppas verkligen att vi kommer få många många år tillsammans.

Men nu däremot.. Nytt år, nya äventyr, nya minnen. Vi ses där!

Det är inget ovanligt att höra. Speciellt bland oss tjejer. Man träffar någon, har trevlig, tror att det finns något(, har sex med dem) och sen kommer frågan.. ”vad betyder detta?”. Ofta så är det nu killen säger att han i själva verket inte känner någonting tillbaka. Utan han tyckte bara det var kul att umgås etc..

Det är nu man börjar bygga upp ett hat mot players.

Men det finns ju en väldigt enkel lösning på detta problem(som förövrigt känns vara som någonslags naturlag). Man måste vara ärlig om att man är en player. Det är det jag tror är missuppfattningen i allt detta som drabbar folk allt för ofta. Jag tror att vi tjejer inte bryr oss om att killar ligger omkring, väldigt sällan iaf. Vi _hatar_ däremot att det ljugs om det. Vi _hatar_ att ni får oss att tro saker. I bland känns det till och med som att även om vi frågar er rakt ut och säger att det är helt okej om ni är det, så kan ni inte vara ärliga. Inte ens efter man haft sex med er och frågar er igen så kan ni vara ärliga.

Varför detta behov av att linda in allting i ”perfektion”, ”oskuldsfullhet” och allt vad det nu kan vara? Varför säga ”jag brukar verkligen inte göra såhär men…” när det är precis motsatsen?

kommunikation, kommunikation, kommunikation. Sluta vara så egoistisk och tänka saker i stil med ”om jag får henne att tro att hon är speciell kommer jag få ligga”. Grejen är att det ofta är steget längre för oss tjejer. När vi känner oss speciella så tror vi att det finns någonting känslomässigt. Om man bara hade kunnat börja vara ärlig kring detta så hade vi sparat våra medmänniskor väldigt många tårar.

Nu inser jag att detta inlägget är väldigt riktat. Jag vet att det finns tjejer som jobbar precis likadant, men det va för min egen del enklare att skriva det som om att killarna är svinen och det är tjejerna som är offer för allt hemskt. Det är väl förmodligen fel av mig, men ja.. det va för enkelhetens skull.

Hur som helst så kan detta vara någonting att fundera på för både tjejer och killar. Jag vet att många av oss tycker att ärlighet och öppenhet är det bästa som finns, så varför exsisterar det knappt när det kommer till detta område?

Okej, bara för att förtydliga. Jag har inte blivit bränd. Tack för omtanken men jag behöver inga ”pepp-talks”. Jag mår bra. Objektivt-bloggande! <33

Idag saknar jag dessa.. och deras ägare.

Fick ha mina skor inuti Björns skor för att kunna gå med styltorna

Jag vet att en del kan känna sig lite illa till mods med bilder som jag kommer publicera i detta inlägget. Men ni är iaf varnade nu.

I helgen for jag ut till stugan i Gråträsk. Det va skönt att komma bort från verkligheten en stund för att koppla bort skallen ett par dagar. Det blev mest tv-tittande och prat med folk som bor i byn. Men jaktsäsongen är ju igång och folket begav sig ut ibland redan kl 5 på morgonen. Medans folk låg och sov på natten så var jag vaken, såg på tv och badade i badtunnan under stjärnklar himmel. Fullkomligt underbart. När jag igår vaknade av att Emil höll ett hjärta ovanför ansiktet var jag.. vad ska man säga.. en smula överraskad? Det första jag tänkte var ”drömmer jag att jag är med i Dexter eller vad är det frågan om”. Jag menar.. När jag tänker efter så liknar Emil Dexter.. typ.. lite.. när man är nyvaken. Står han då och håller i ett hjärta så blir likheterna större. Men nej, Emil hade skjutit en tjur på morgonkvisten och tog med sig hjärtat för att kunna bevisa att han faktiskt skjutit en älg. Lite smått äcklad, men ändå väldigt facsinerad blev jag. Emil tyckte jag skulle klämma och känna på hjärtat.. ”Det är varmt än!” sa han. Men jag kunde inte riktigt tvinga mig till att göra det. Inte utan lite plats emellan. Fram med en liten plastpåse och så peta jag lite försiktigt. Fortfarande varmt ja.

Min hand va lite framför hjärtat, så hjärtat är ännu lite större än min hand än det ser ut på denna bilden

På med kläder och så for vi ut och hämtade hem tjuren.

Alla organ hade Emil redan skurit ut direkt när han skjutit älgen

Fick dra älgen några hundra meter innan den kunde lastas på släpet

Älgen fick ett täcke så den inte skulle frysa… Eller så fick den lite nät över sig så att flugorna inte skulle börja lägga ägg överallt

Älgen fick ligga där i ett par timmar innan den flås och styckas upp. Anledningen till det är för att man vill att köttets temperatur ska sjunka sakta så att det inte känns som att tugga på en gummimatta när man väl ska äta allt.

En del klär upp sig, en del klär av sig. På men slaktkostymen, dags att flå älgen

Börjar med benen och jobbar sig mot själva kroppen

Köttet va lite småljumet än

När hela kroppen är flåd så skär man av huvudet, precis bakom öronen

Sen var det bara att stycka upp allt

Detta var ju bara en liten tjur, med väldigt små horn. Hornen ville jag ha oavsett, men när jag jämförde dem med hornen som fanns inne i stugan så blev det lite skrattretande.

Det är mina små rosa horn som hänger där till höger

Mot kvällen så sköt Agnes sin första älg, en liten kalv. Det va på något sätt lite sorligt på ett sätt. Det är ju bara en kalv. Den va så liten och söt. Älgar överhuvudet är väldigt söta, men djurens barn är alltid lite sötare.

Rent allmänt så var jag lite förvånad över hur obrydd jag var över att se det döda djuret framför mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig heller. Kanske inte direkt någon ”nooo va hemskt, nu blir jag vegan” eller något.. Men ändå. Jag tyckte även att det va mer intressant än äckligt. Emil sa nångång ”Sandra, så intressant är det inte”. Men för mig, som skåning och som aldrig någonsin förväntat mig att jag skulle få uppleva slakt såhär, så var det väldigt intressant. Frågorna va många. Nyfikenheten va stor.. Man kanske skulle ta jägarexamen trots allt?