Arkiv för januari 2010
Vikten av att jobba internationellt
De senaste fem dagarna har jag tillsammans med Klara Ellström intagit Genève. Vi var där för att besöka World Intellectual Property Organization(WIPO) och delta på the Standing Committee on the Law of Patents(SCP) fjortonde möte.
Inför resan var det mycket blandade känslor. Det var väldigt nervöst men samtidigt otroligt spännande att få åka iväg till ett land jag aldrig tidigare besökt, vara i en stad som är helt främmande, träffa människorna som specialiserat sig på våra frågor och få vara med på någonting så stort. Eftersom att patent aldrig riktigt varit mitt område och jag tidigare inte gjort någonting liknande, kände jag stor trygghet i att ha Klara i närheten.
Veckan bestod av långa dagar, mycket minglande bland främmande människor och för det mesta väldigt trevliga diskussioner(mer om det i andra blogginlägg). Att vara pirat i sådant sammanhang var intressant på många olika sätt. Alla visste vilka vi var, även om kunskapen om oss var lite olika. Många blev främst glada över att ha oss där, men en del blev även chockade. När jag tänker efter såhär i efterhand vill jag nästan tro att de kanske kände sig lite hotade av att Piratpartiet var närvarande. Den svenska delegationen var några av dem som blev chockade, och det verkade åtminstone som att två av dem inte var allt för glada att se oss där.
Vad man kan dra för slutsats är att det var väldigt givande för oss att vara där. Vi var det enda politiska partiet där och vi blev uppmuntade av flera NGO*er att söka egen ackreditering för framtida besök, vilket är någonting vi redan bestämt oss för att göra. Jag och Klara hoppas på att styrelsen kommer budgetera för att vi ska kunna åka dit igen. Ã…tminstone för Committee on Development and Intellectual Property(CDIP) mötet i slutet på april och Standing Committee on Copyright and Related Rights(SCCR) mötet i slutet på juni. SCP, CDIP och SCCR är de sessioner jag och Klara tror är viktiga för oss att vara på.
Hur ska jag då motivera att det är viktigt att vi finns där?
- Att Piratpartiets namn finns med är ett statement i sig. Vi är seriösa och vi vill förändra, inte bara Sverige, utan hela världen.
- Under mötet med Sveriges ständiga representation diskuterade vi problemet att kopplingen mellan nationella och internationella problem sällan når varandra. Att Piratpartiet snabbt intar båda nivåer kommer hjälpa oss i våran kamp för våra frågor.
- Att utveckla ett starkt samarbete med andra nyckelorganisationer inom våra frågor kommer ge större tyngt bakom våra uttalanden.
- I ett mediaperspektiv är det klart intressant. Ã…ter igen visar vi vår seriösa sida och vårat breda perspektiv.
- Att Piratpartiet med eget namn kan göra uttalande i ett organ som WIPO är viktigt för vår utveckling.
- Av vad jag kan tyda är många aktivister nyfikna på vad som händer, många har längtat efter rapporter från resan.
- Det skulle hjälpa våra parlamentariker i sitt arbete.
Man kan givetvis argumentera att detta kan vänta tills efter valet och att vi behöver lägga pengarna på nationell nivå. Men jag tror att vi skulle få mycket ut av åka ner inför valet. Dels kan vi hitta ytterligare argument för våra frågor, vi ligger ”före i tiden” jämfört med de andra partierna. Vi tänker framåt. Sedan tror jag också att vi kan vinna en hel del uppmärksamhet av media om vi spinner det rätt. Att skicka två unga riksdagskandidater till WIPO skulle gynna speciellt våra unga kandidater, det skulle bli ett slags bevisa på att vi kan ”trots” att vi är unga.
När jag argumenterar för detta så gör jag från den ståndpunkten att jag och Klara ska få åka igen. Det finns flera anledningar till att just vi två ska få åka igen. Vi har redan byggt upp en relation med flera NGOer på både ett professionellt och personligt plan, vi ser fram emot att träffa varandra igen. Folk känner igen oss där och vi har börjat sätta oss in i organisationerna. Vi är båda väldigt intresserade av politik på det internationella planet, Klara genom sitt tidigare arbete i andra organisationer och jag genom telekompaketet och framför allt ACTA. Jag måste säga att jag blev förvånad över hur många som inte har någon aning om vem Jamie Love från KEI är. En annan fördel är att vi båda bor långt söderut och nära Köpenhamn/Kastrup, vilket drar ner på resekostnaden.
Jag hoppas att styrelsemedlemmarna i Piratpartier läser detta blogginlägget och tar åt sig av det jag skrivit. Jag skulle även vilja be er andra som stödjer min och Klaras önskan om att få budgeterat för åtminstone två resor till(max 15 000 kr, allt inräknat), att låta styrelsen få veta att ni gör det. Vi kommer inte få det lätt att övertyga styrelsen om detta borde prioriterad redan nu. Ni som ser vikten av att jobba parallellt på nationell och internationell nivå, make yourselfs heard! Styrelsen beslutar om budgeten 6-7 februari!
A-salen i WIPObyggnaden
*Non-Governmental Organizations
Mina tankar kring #Tjejsnack
Till att börja med vill jag tacka och gratulera Marit och Isabella för ett fantastiskt event. Det var intressant, lärorikt och väldigt roligt. Jag håller med Björn när han skriver om att köttvärlden is the grej. Vi behöver våra träffar i köttvärlden för att kunna hålla ihop och tänka framåt.
Jag tyckte att föreläsningarna var väldigt intressanta(förlåt Emma för att jag missade din föreläsning som jag så gärna ville vara med på, men jag ska kolla så fort jag hinner andas). Reneés föreläsning om genusvetenskap visade saker jag förväntade mig, även om jag på vissa punkter blev lite förvånad över siffrorna.
Jag gillade verkligen Guns föreläsning. Dels för att hon aktiverade oss i publiken på ett sätt där vi fick tänka i nya banor. Dels för att hon inte by default tycker synd om kvinnor, eller någon rent allmänt. Hon riktade in sig på det egna ansvaret. Vad har du själv gjort för att komma in i den situationen du är i? Hur kan du påverka? Jag gillade även att man lämnade geusområdet och tittade på alla möjliga skillnader i samhället. Svensk eller utländsk. Ung eller gammal.
Anna förklarade hur hon upplever att det är att vara kvinna i Piratpartiet. Jag känner igen mig helt och hållet. Jag tror att de flesta känner igen sig helt och hållet, man som kvinna. Vi är en grupp av människor som är intresserade och har väldigt högt i tak. Vi kan prata om allt. Vi pushar varandra för att prestera bättre. Vi lyfter varandra för att visa uppskattning. Jag har alltid varit en tjej med många grabbiga egenskaper. Jag spelar datorspel, jag älskar internet, jag spenderar oändligt många timmar framför datorn. Det är ingenting en ”traditionell tjej” gör. Alla gånger jag kännt mig utanför bland tjejer i skolan eller liknande, känner jag gemenskap bland män och kvinnor i partiet.
Amelias föreläsning missade jag litegrann. Men hon hade som en slags frågestund om vad hon gör nere i Bryssel.
Emmas missade jag som sagt helt och hållet. Tack och lov för bambuser är allt jag säger.
Klaras predikan var imponerande, trots att jag inte höll med på alla punkter. Det viktiga för mig var att man kom in på retoriken som partiet använder. Om man använder sig av en mjukare stil kommer fler kvinnor att kunna sympatisera och förstå vad piratpartiet egentligen med. Jag tror även att äldre människor skulle få den känslan.
Efter utvärderingarna så kom en grupp fram till att man borde ha ett Grabbsnack, för att följa upp Tjejsnack.
Personligen tycker jag att vi borde släppa genustänket. Även om det bara är namnet på eventet. Om jag kom fram till någonting under tjejsnack så är det att tjejsnack inte behövt. Vi behöver ett retoriksnack. Taktiksnack. Känslosnack.
Jag vill att vi ska sluta kategorisera människor och börja tänka på individer istället.
För alla tjejer är inte likadana. Alla killar är inte likadana. Alla unga är inte likadana. Alla gamla är inte likadana. Det vet vi allihop. Varför ska vi då medvetet kasta in alla i fack efter deras genus/ålder/whatever, istället för deras egenskaper och personligheter?
Måste även tillägga att jag är lite fascinerad över hur lika jag och Tess är i våra reflektioner.
Lite extra kärlek till alla mina fina vänner som ställde upp under helgen. Tack för alla kramar och fina ord.
Den dysfunktionella kapitalistiska staden Genève
Stora, maffiga, lyxiga och höga glashus. Mängder med människor. Extrema priser. Kostymer. Bra service. Trevliga människor. Det är Genève. Trodde jag.
Efter att ha varit i Genève i ca 36 timmar märker jag hur min bild inte alls stämmer in.
När vi anlände på centralstationen igår blev jag förvånad över hur sunkigt det var. Klev ut ur byggnaden och fick en känsla av väldigt låg standard. Vi mötte upp Kars från organisationen FFII för att äta lunch ihop. En kebabmacka, av något slag. För 70 kr.
När vi hittat till The Main Youth Hostel kollade vi på prislistan. 250 spänn, för en natt i ett rum som man delar med fem andra personer. Dusch och toalett delar man med många fler. Nämnde jag att man inte får tillgång till internet? Nej det kostar extra. 70 kr för fyra timmar. Men det var det billigaste vi kunde hitta. Sen borde det väl inte vara så svårt att hitta ett fik i närheten som bjöd på internet. Trodde vi.
Efter en längre powernap bestämde vi oss för att ge oss ut på jakt efter internet. Jag gick omkring med min kära mini-pc och tryckte på uppdatera varannan minut. Fanns ju hur många öppna nätverk som helst! Men jo juste det. Man var tvungen att betala för att ansluta. Överallt. Men okej, vi var på den ”skräpiga” sidan av staden. Vi går till andra sidan*.
Nu promenerade vi omkring alla fina byggnader, i över en timme. Inget internet någonstans. Vi hittar till och med till ett bibliotek. Inte ens där får man internet. När vi hittat till WIPO byggnaden (och ingången) får vi internet. Men det är inte optimalt. Svag anslutning. nu hade vi hunnit bli less och bestämde oss för att gå tillbaka till vårt hostel. Det var värt att betala 70 spänn så att vi skulle kunna fortsätta vår jakt på ett gratis boende osv. Men när vi väl betalat och skulle börja använda internet, så var det dåligt. Man kopplades från lite då och då, men tiden användes fortfarande.
Inte ens när man betalar får man bra internet.
Det är tydligt att de inte har förstått grejen med att välfärden börjar vid 100/100. Schweiziska Piratpartiet har en hel del arbete framför sig.
En annan grej är att personalen på vårat hostel inte var världens trevligaste. De kunde ignorera en i en halvtimme, fiffla i papper och titta bort när man ville få hjälp.
Slutsatsen blir då alltså att det bor betydligt färre människor här än vad jag förväntat mig. Staden är uppdelad i en fancy del och en sunkig del. Det är dyrt, men inte överdrivet dyrt eftersom vi fick en rejäl lunch hos WIPO för 70 kr. Folket från WIPO mötet är väldigt trevliga och gillar pirater.
Ska du åka till Genève, förvänta dig då inget internet. Det har dem inte råd att bjuda på. Det finns inte heller några eluttag någonstans. Oversized säten finns det däremot gott om.
*Det är en tydlig skillnad beroende på vilken sida av centralstationen man är. Ena sidan är ganska sunkig, medans den andra delen är väldigt fancy. Det är den delen där alla internationella organisationer håller hus.
Seriösa partiet
I lördags var Rick, Anna och Calle på besök nere i Lund för att ta pressbilder. Men eftersom att vi är vi, så kunde vi inte låta bli att ha lite roligt bland det seriösa. Det ska vara kul att göra det vi gör, det ska vara kul att träffas när vi väl gör det eftersom vi den senaste tiden spenderat större delen till att bråka och tjafsa. Nu kan jag egentligen inte uttala mig för de andra partierna, men jag tror inte det finns ett annat parti som har den sammanhållningen som vi har. Jag tror inte lokalt aktiva människor kramar sina partiledare i andra partier, och jag tror inte de släpper lös som vi gör när vi ska ta seriösa pressbilder.
Tack Calle för alla fina bilder du tog. Jag ska erkänna att jag är väldigt förvånad över hur bra våra flumbilder blev. I love it!
En ny awesome design!
På bara en dag har den kära Marcus Fridholm hjälp mig styra upp en helt ny design till min hemsida. Jag är supernöjd och lite småkär i designen. Men det är inte bara designen, utan det är även mycket funktion han har hjälpt med mig.
Tack så hemskt mycket Marcus. Datalove till dig (:=~~~
