Sandra Terobi Grosse

Många känner igen IPRED-lagen som trädde i kraft för ett år sedan. IPRED ger bland annat upphovsrättsinnehavare rätt att i domstol kräva ut uppgifter som gömmer sig bakom IP-adresser. Men vad många inte vet, eller vet väldigt lite om, är att det finns en andra del av det direktivet. Den handlar om straffrättsliga åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter. Den delen kallar man för IPRED2.

För att förstå detta inlägg behöver man några få förkunskaper.
Immateriell egendom är det som täcks av upphovsrätt, patent, varumärkesskydd, mönsterskydd etc. Hur väl den immateriella egendomen skyddas är idag olika inom EU(och världen), beroende på vilket medlemsland man tittar på.
TRIPs (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) är den internationella överenskommelse som reglerar handelsfrågor vad gäller immaterialrätt idag.

I motiveringen för IPRED2 skriver man:

Varumärkesförfalskning och pirattillverkning, och intrång i immateriella rättigheter mer generellt, är något som ökar hela tiden och som idag är internationellt till sin karaktär och utgör ett allvarligt hot mot samhällsekonomin och de offentliga finanserna. Olikheterna mellan de nationella påföljdsreglerna skadar den inre marknadens funktion och försvårar dessutom kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning. [...] Det behövs därför straffrättsliga bestämmelser för att förstärka och förbättra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning som komplement till direktiv 2004/48/EG* av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

*IPRED1

Man menar alltså att de straffrättsliga påföljderna i de olika medlemsländerna gör att det inte får full effekt. Om IPRED2 röstas igenom skulle det vara det första direktivet inom EU som direkt inför straffrättsliga åtgärder. I TRIPs har man beskrivit att man FÃ…R LOV att tillämpa straffrättsliga åtgärder, men nu vill man ända från EU bestämma minimum bötessummor och fängelsestraff.

Artikel 3 Brott

Medlemsstaterna skall beteckna som brott varje uppsåtligt intrång i en immateriell rättighet som begås i kommersiell omfattning, liksom försök och medverkan till och anstiftan av ett sådant intrång.

Det finns en lurig sak med den första meningen här. ”I kommersiell omfattning” är en helt annan sak än ”med kommersiellt syfte”. Du behöver inte ha sålt några kopior eller tjänat pengar på den immateriella egendom man kopierat, det räcker till exempel att man kopierat och spridit så många verk att det kan anses skada rättsinnehavarens försäljning. Var man drar den gränsen nämner man dock inte. Här väljer man att gå längre än vad man har gjort i TRIPs, där man inte räknar inte försök, medhjälp eller anstiftan.

Straffsatser

Brotten skall beläggas med ett högsta straff på minst fyra års fängelse när de har begåtts inom en kriminell organisation. Samma sak gäller när brottet medför en risk för människors hälsa och säkerhet. Gränsen på fyra års fängelse har valts eftersom den generellt motsvarar den nivå som används för att beteckna allvarliga brott. [...] För fysiska eller juridiska personer som gör sig skyldiga till sådana brott som avses i artikel 3 i direktiv …/…/EG omfattar påföljderna högsta bötes- eller vitesnivåer på minst 100 000 euro för andra fall än de allvarligaste, och högsta nivåer på minst 300 000 euro för de brott som begås inom en kriminell organisation eller de brott som medför en risk för människors hälsa eller säkerhet. Den försvårande omständigheten bör kunna åberopas om risken har konstaterats, även om den farliga produkten ännu inte har haft någon skadlig verkan.

Detta stycket är fullt av, vad jag anser vara, väldigt jobbiga meningar. Jag gör ett tappert försök att försöka förklara det för er som blev lika förvirrade som jag.
Om man begår brott inom en kriminell organisation ska fängelsestraffets tak vara MINST 4 år. Medlemsländer får alltså besluta att taket ska vara högre än så. Likadant ska taket för bötes- eller vitesnivåer, beroende på om det är mindre allvarligt eller om det sker inom en kriminell organisation eller medför en risk för människors hälsa eller säkerthet, vara minst € 100 000 motsvarande € 300 000. Med risk menar man att det inte spelar någon roll om någon faktiskt tagit skada eller inte.

Det finns även andra påföljder så som

ii) förverkande av föremål, verktyg och produkter med ursprung i intrång eller av egendom till ett värde som motsvarar dessa produkter.
2. För de brott som avses i artikel 3 skall medlemsstaterna föreskriva att följande påföljder dessutom skall tillämpas i lämpliga fall:
a) Förstöring av egendom som innebär intrång i en immateriell rättighet.
b) Stängning, hel eller delvis, slutgiltig eller tillfällig, av den inrättning som huvudsakligen använts för att begå det aktuella intrånget.
c) Permanent eller tillfälligt näringsförbud.
d) Rättslig övervakning.
e) Rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.
f) Uteslutning från tillgång till offentliga stöd och subventioner.
g) Offentliggörande av rättsliga beslut.

Man kan ju fråga sig vad det för med sig för konsekvenser att börja införa straffrättsliga åtgärder från EU. Är detta någonting bra eller dåligt? Är det toppstyrning i en negativ mening, eller kommer det föra medlemsländerna närmre? Är den dåliga formuleringen ”i kommersiell omfattning” avsiktlig eller är det ett politiskt fel? Man kan ju också fråga sig vad detta kommer få för konsekvenser för innovationsföretag, där man inte vet om man gör intrång på ett patent förrän det är för sent. Ville man inte främja innovation? En annan sak man kan ifrågasätta är ju varför de ibland syftar till alla typer av immateriell egendom och ibland bara till varumärkesintrång och ”pirattillverkning”.

IPRED2 kommer senare i vår åter igen att lyftas i EU parlamentet, men enligt KEI har det läckt dokument där EU vill få in IPRED2 i ACTA(Anti-Counterfeiting Trade Agreement). Man verkar ivriga att få igenom det skrivna förslaget. Antas det inte i sin egna form, får man väl försöka smyga in det på något annat sätt?

IPRED2 tar bakvägen

Stort tack till den bästa juristeN som hjälpt mig få ihop detta. <3