Sandra Terobi Grosse

De senaste dagarna har det varit mycket skriverier och prat om datalagringsdirektivet. Först gjorde miljöpartiets spårkrör bort sig. Sedan beslutade den tyska författningsdomstolen att ogiltigförklara implementationen av datalagringsdirektivet, och därmed sluta lagra ny data som kommer in, och förstöra all lagrad data. Efter det beslutade Vänsterpartiet sig för att gå emot Socialdemokraterna och Miljöpartiet i deras motion om att införa direktivet.

Tidigare ikväll såg jag på filmen Braveheart. Jag är säker på att många av er vet vad filmen handlar om. Det handlar om patrioten William Wallace som kämpar och står upp för sitt land och för frihet. Hans fru mördas, han vänner dör på slagfälten och slutligen avrättas han själv.

Aye! Fight and you may die. Run, and you’ll live, at least a while. And dying in your beds, many years from now, would you be willin’ to trade ALL the days from that day to this, for one chance, just one chance to come back here and tell our enemies that they may take our lives, but they’ll never take…OUR FREEDOM – William Wallace

Detta är förmodligen en av de mest minnesvärda replikerna i hela filmen. Det är gripande och det är precis vad vi behöver höra i dessa tider där integriteten lättvindigt säljs bort. 35 000 tyskar vägrade acceptera datalagringsdirektivet. Se vart det tog dem. Låt tyskarna vara ett exempel på hur resten av Europa måste agera.

But it is exactly the ability to *compromise* that makes a man noble – Robert the Bruce’s father

Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör, säger i intervjun att vi är medlemmar i EU och att vi förr eller senare är tvungna att införa direktivet. Det går inte att välja och inte införa direktiv. Det som är mest vidrigt är att han svarar Schlyters uttalande; ”Pengar, budget, lösningar. Sånt kan man kompromissa om men inte fria och öppna samhällets grundprinciper. Där säger ryggraden stopp. Då ska man räta på den och säga nej.” med ”Ja det tycker jag också, men det går inte hur länge som helst”. Jag tycker det är helt ofattbart att Peter väljer att säga att gränsen är nådd. Det är fruktansvärt att Peter har åsikten att det är inte längre möjligt att kämpa för integritet, privatliv och grundläggande mänskliga rättigheter. Jag känner sympati med de miljöpartister som blivit överkörda av de ledande personer som saknar ryggrad.

Jag applåderar Vänsterpartiet för att de insett att datalagringsdirektivet inte är ett alternativ för ett fritt land. Jag hoppas innerligt att de inte gör detta för att vinna röster, utan för att de innerst inne vill kämpa för rätten till att kunna vara en fri människa i sitt eget land. Jag hoppas även att det håller i sig och att den åsikten kommer reflekteras på andra lagar.

Jag känner mig ofta kluven när jag pratar om politiker. På sätt och vis är jag själv en politiker, men jag känner inte igen mig när jag pratar om politiker. När jag pratar om politiker så pratar jag om maktgalna dårar som har glömt vad det är de egentligen borde göra. Som har glömt hur man prioriterar.

You think the people of this country exist to provide you with position. I think your position exists to provide those people with freedom. – William Wallace

Kom ihåg den raden. Det kommer jag göra om jag kommer in i riksdagen.