Sorg
Idag när jag satt mig vid datorn fick jag de mest tragiska nyheterna jag fått på ett bra tag. Vår distriktsledare hade fått samtalet från Jonathans föräldrar. Själv har jag inte gjort någonting annat än gråtit och sovit sen jag fick veta. Har inte en chans att kunna hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta. Jag ska inte påstå att jag är en av Jonathans närmsta vänner, eller att vi sågs mer än när vi råkade vara på samma ställe. Oavsett så tar detta otroligt hårt på mig och det för att Jonathan var en helt otrolig människa.
Jag kan inte riktigt förstå att han är borta. Han verkade inte, på en miljon år, vara den typen av människa som ens funderade över att ta sitt eget liv. Tvärtom var han den som alltid pratade om hur viktigt det var med kärlek i livet och att man ska uppskatta de små detaljerna.
Jonathan var alltid glad, alltid sprallig och alltid älskad av alla omkring honom. Det gick inte att motstå att älska honom för den inspirerande människa han var. Det gick inte att motstå att förvandla honom till ens nallebjörn som man kramade så fort man fick syn på honom.
Mitt nyaste minne med honom är från i slutet på mars, under kongressen. Jag, Jonathan och några fler lunchade på Little Italy och där hade vi de mest intensiva och djupa diskussioner om våra matvanor. Vi diskuterade allt från Jonathans problem att få en bra balans mellan mängden flingor och mjölk vid frukosten, till hur vi hatade de nya locken på pingvinaskarna(ni vet godiset, pingviner). Ett annat hett ämne var i vilken turordning vi åt godiset i godispåsen och vilka metoder vi använde för de olika typer av godis som fanns. Jag skrattade så jag grät hela den lunchen och det är ett underbart minne.
Jag kommer att sakna Jonathan väldigt mycket. Han var en av de finaste människorna jag någonsin lärt känna. Full av liv, full av tankar, full av känslor. Det är så jag kommer att minnas honom.
Vila i frid Jonathan. Vi älskar och minns dig.
10 Responses to “Sorg”
Leave a Comment
- Anna Troberg
- Christopher Kullenberg
- Erik Josefsson
- Göran Widham
- Isak Gerson
- Jan Lindgren
- Johnny Olsson
- Mikael Nilsson
- Opassande
- Rick Falkvinge
- Stefan Flod
- Victoria Westberg
juni 16th, 2010 at 7:40 e m
[...] för mig. Det känns så jävla konstigt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, faktiskt. Sandra skriver några fina ord, som jag kan känna igen mig [...]
juni 16th, 2010 at 8:03 e m
Jag minns oxo Jonathan precis så du beskriver Sandra. Jag träffade honom 2 gånger. Han rörde vid mej.
Fina ord Sandra / Mikke
juni 16th, 2010 at 9:17 e m
Du lyckades jättebra med att beskriva honom här. Bättre än jag lyckades med, även om jag håller med om precis allt. Jag har mest känt mig mållös hela dagen. Kan fortfarande inte fatta att jag aldrig kommer få krama om vårt lilltroll igen.
juni 16th, 2010 at 11:33 e m
nu fick jag också en tår i ögat… argh. mycket skoj minnen med Jonathan.
juni 17th, 2010 at 12:41 f m
Väldigt tråkigt att höra. Fin beskrivning.
juni 17th, 2010 at 1:59 f m
Så fint. Den lunchen är ett av flera oförglömliga ögonblick med denna underbara människa. Nu sörjer vi nog alla, men i framtiden kommer iaf jag alltid att le när jag tänker tillbaka på Jonathan.
juni 17th, 2010 at 2:12 f m
Jag har nog också bara träffat honom två gånger.. Även om en var under loppet av en vecka.
Tror det är viktigt att vi minns de vackra minnena som han gav. För som du skriver Sandra han spred verkligen glädje.
Jag honom idag som en sådan människa som berörde alla han träffade.
maloki´s last blog ..imFlattrd, new Flattr service
juni 17th, 2010 at 3:18 e m
Jag träffade Jonathan en gång på Parley i Linköping. Jag kommer fortfarande i håg att han sa att han var emot “någon-annan-ismen”, som är utbredd i samhället. “Någon-annan-ismen” är när människor inte tar ansvar utan tycker att andra får göra det i stället. Jag känner honom inte närmare, men han gjorde ett intryck på mig med sin entusiasm och intelligens. Det finns ett moln av sorg och eftertanke denna vackra sommardag.
juni 21st, 2010 at 11:25 e m
[...] Vi är många som minns och kommer sakna dig. [...]
juli 4th, 2010 at 9:33 e m
Va fint du skriver. Det värmer i en systers hjärta att läsa såna fina ord om min lillebror. Han var en underbar människa och kommer alltid vara saknad. Han lämnar ett stort tomrum och talutrymme…stämningen kommer aldrig bli densamma på våra släktmiddagar…