Sandra Terobi Grosse

Göran Widham skrev igår om en man, en serieöversättare, som blivit fälld för barnpornografibrott i Uppsala tidigare i år. Det är ett bra inlägg som går in på faktumet att man förbjuder folk från att utöva deras estetiska talang. Jag hade dock tänkt gå in på ett annat perspektiv av barnpornografi.

Man pratar ofta om hur lagen om barnpornografi finns till för att skydda barn. Det gör den också, missförstå mig inte. Men i detta fallet påstår man att man kränker alla barn genom att ha tecknat ett en figur föreställande ett barn på ett visst sätt. Bilden skildrar inte ens ett riktigt barn, mer än en vanlig streckgubbe skildrar en människa. Nu är jag visserligen några år förbi den åldern att jag räknas som barn(i alla fall i vissa sammanhang) men jag vill ändå tala om mitt perspektiv, när jag föreställer mig att jag är några år yngre.

Min första reaktion skulle bli precis som den är idag, ”what the hell?!”. Min första fråga till polisen och tingsrätten skulle bli, vem är du att bedöma om jag har blivit kränkt av en tecknad bild eller inte? Om man nu ska börja slänga ordet kränkt åt höger och vänster skulle jag vilja säga att de kränker ungas intelligens genom att tro att det ens har någon betydelse för unga. Det är en bild, en tecknad bild. Genom att skapa bilden har ingen farit illa, INGET barn har blivit kränkt.

Man pratar ofta om hur lagen om barnpornografi finns till för att skydda barn, och det är precis det den ska göra. Den ska skydda faktiska barn från att äldre människor utnyttjar dem på de mest fruktansvärda sätt. Sluta förlöjliga denna lags syfte och de faktiska barn som utsätts för dessa avskyvärda brott genom att påstå att fantasi i kombination med skapande är lika kränkande.

Barnpornografi?