Utbildningsministern Jan Björklund presenterade igår regeringens förslag om att man vill redovisa elevens ogiltiga frånvaro i betygen. Man tror att detta ska leda till att eleverna slutar skolka, eller att närvaron i alla fall ska öka i skolan.

Jag har stora problem med detta förslag, av flera olika anledningar. Jag kan inleda med att berätta att jag själv var en flitig skolkerska både i högstadiet och på gymnasiet. I vissa kurser hade jag så hög frånvaro att det skulle sticka i ögonen på vem som helst. Visst hade jag utvecklingssamtal, lärare som ringde hem till mina föräldrar och så vidare, men inte fan brydde jag mig.

Det fanns flera olika anledningar till att jag skolkade. Det var privata problem, som att jag hade blivit dumpad av en pojkvän eller att en vän hade dött. Det var även faktumet att jag var fruktansvärt understimulerad. Jag hade redan börjat ett år tidigare, men kände ändå att jag inte lärde mig tillräckligt mycket av det jag tyckte var intressant. Men jag skulle ljuga om jag sa för att jag aldrig skolkade för att jag helt enkelt inte orkade ibland.

Jag blir otroligt triggad av detta förslaget när jag läser vad Björklund motiverar förslaget med.

- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.

Ursäkta mig, men det är min professionella åsikt som erfaren skolkare att bara för att man skolkar betyder inte det att man presterar sämre än vad man hade gjort om man närvarar. Det betyder heller inte att man får en sämre studiemoral.

På gymnasiet läste jag Ergonomi. När jag i slutet på terminen fick följa med läraren ut ur klassrummet för att få reda på mitt betyg, fick jag även veta min frånvaroprocent. Den låg omkring imponerande 85-90% frånvaro. Jag blev själv chockad. Ännu mer chockad blev jag när han berättade att mitt betyg var MVG.

Läraren hade gjort det han skulle göra. Han skulle bedöma mina kunskaper utifrån det jag hade presterat. Bäst i klassen på prov och en av de bästa redovisningarna. En av de mest aktiva i diskussionerna, när jag var närvarande förståss. Jag har en liknande historia med kursen Engelska B. Det är nu jag undrar om det någonsin har slagit Björklund att elever inte blir idioter för att de inte närvarar i skolan. Elever kanske rent ut sagt har bättre saker att lägga sin tid på än att tvingas älta saker de redan vet?

Det är inte direkt ovanligt, framför allt inte i datarelaterade kurser, att elevens kunskaper kring ett område är förbi lärarens. Jag minns när min kurs Multimedia började, vi skulle gå igenom grunderna i Photoshop. När jag som använt photoshop i flera år redan tvingas sitta med 20 andra människor och lära mig hur man använder en pensel i photoshop blir jag bara frustrerad och arg. Jag stör de andra eleverna som kanske behöver lära sig detta. Är det då inte bättre att jag inte är där?

- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort.

Nu kommer vi till frågan, vem har sagt att elever tror att skola och jobb är samma sak? Bara för att jag skolkade flitigt i skolan betyder absolut inte att jag skulle skita i mitt jobb. Det är totalt vidrigt att jämföra skolan med jobb, för det är två helt olika saker.

För det första får man betydligt, BETYDLIGT mer pengar av att jobba. Skulle vilja påstå att det är lite av en morot för att gå till jobbet.

För det andra lämnar man jobbet när man lämnar det. Går man i skolan förväntar man sig att lägga ner x antal timmar på kvällar och helger på skolarbete och läxor. Utan OB-tillägg!

För det tredje kan man leta upp jobb som är mer anpassade efter en själv. Jag trivs tillexempel med att jobba på natten och sova på dagen. jag tror det är många tonåringar som känner igen sig i det. Det suger att behöva gå upp kl 7. Inför en nattskola, så löser vi det problemet!

För det fjärde bestämmer man över sig själv på ett helt annat sätt när man har jobb. På ett jobb kan man själv sjukanmäla sig utan att det kommer några frågor. Går man i skolan och är under 18 måste ens förälder ringa och sjukanmäla en. Det är alltså skola och föräldrar som bestämmer när man är sjuk eller inte. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om förkylningar, utan jag pratar om att det kan vara besvärligt när man har privata problem man inte har lust att diskutera med sina föräldrar, eller kanske ens någon. Man har ingen rätt till ett privatliv, utan alla ställer frågor. Jag vet att det är viktigt att se efter barn och unga, men har det någonsin slagit någon att folk under 18 kanske också vill ha ett förbannat privatliv?!

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker det är hysteriskt roligt att man tycker det är viktigt att föräldrar ska få all insyn de vill i var deras ungar befinner sig 24/7, de ska få veta varenda minut deras barn inte är närvarande på en lektion. Men när man vill drogtesta barnen är det inte alls lika viktigt att ha tag på föräldrarna. Humor på hög nivå.

Jag tycker det är dags att börja respektera unga. Vi är inte så förbannat korkade som ni vill tro att vi är. Vi är inte heller några offer som behöver tyckas synd om.

Fler som bloggat:
futuriteter – Att det skall vara så svårt att förstå
Lcaz – Förlåt, att jag tog skolan seriöst