Utbildningsministern Jan Björklund presenterade igår regeringens förslag om att man vill redovisa elevens ogiltiga frånvaro i betygen. Man tror att detta ska leda till att eleverna slutar skolka, eller att närvaron i alla fall ska öka i skolan.
Jag har stora problem med detta förslag, av flera olika anledningar. Jag kan inleda med att berätta att jag själv var en flitig skolkerska både i högstadiet och på gymnasiet. I vissa kurser hade jag så hög frånvaro att det skulle sticka i ögonen på vem som helst. Visst hade jag utvecklingssamtal, lärare som ringde hem till mina föräldrar och så vidare, men inte fan brydde jag mig.
Det fanns flera olika anledningar till att jag skolkade. Det var privata problem, som att jag hade blivit dumpad av en pojkvän eller att en vän hade dött. Det var även faktumet att jag var fruktansvärt understimulerad. Jag hade redan börjat ett år tidigare, men kände ändå att jag inte lärde mig tillräckligt mycket av det jag tyckte var intressant. Men jag skulle ljuga om jag sa för att jag aldrig skolkade för att jag helt enkelt inte orkade ibland.
Jag blir otroligt triggad av detta förslaget när jag läser vad Björklund motiverar förslaget med.
- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.
Ursäkta mig, men det är min professionella åsikt som erfaren skolkare att bara för att man skolkar betyder inte det att man presterar sämre än vad man hade gjort om man närvarar. Det betyder heller inte att man får en sämre studiemoral.
På gymnasiet läste jag Ergonomi. När jag i slutet på terminen fick följa med läraren ut ur klassrummet för att få reda på mitt betyg, fick jag även veta min frånvaroprocent. Den låg omkring imponerande 85-90% frånvaro. Jag blev själv chockad. Ännu mer chockad blev jag när han berättade att mitt betyg var MVG.
Läraren hade gjort det han skulle göra. Han skulle bedöma mina kunskaper utifrån det jag hade presterat. Bäst i klassen på prov och en av de bästa redovisningarna. En av de mest aktiva i diskussionerna, när jag var närvarande förståss. Jag har en liknande historia med kursen Engelska B. Det är nu jag undrar om det någonsin har slagit Björklund att elever inte blir idioter för att de inte närvarar i skolan. Elever kanske rent ut sagt har bättre saker att lägga sin tid på än att tvingas älta saker de redan vet?
Det är inte direkt ovanligt, framför allt inte i datarelaterade kurser, att elevens kunskaper kring ett område är förbi lärarens. Jag minns när min kurs Multimedia började, vi skulle gå igenom grunderna i Photoshop. När jag som använt photoshop i flera år redan tvingas sitta med 20 andra människor och lära mig hur man använder en pensel i photoshop blir jag bara frustrerad och arg. Jag stör de andra eleverna som kanske behöver lära sig detta. Är det då inte bättre att jag inte är där?
- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort.
Nu kommer vi till frågan, vem har sagt att elever tror att skola och jobb är samma sak? Bara för att jag skolkade flitigt i skolan betyder absolut inte att jag skulle skita i mitt jobb. Det är totalt vidrigt att jämföra skolan med jobb, för det är två helt olika saker.
För det första får man betydligt, BETYDLIGT mer pengar av att jobba. Skulle vilja påstå att det är lite av en morot för att gå till jobbet.
För det andra lämnar man jobbet när man lämnar det. Går man i skolan förväntar man sig att lägga ner x antal timmar på kvällar och helger på skolarbete och läxor. Utan OB-tillägg!
För det tredje kan man leta upp jobb som är mer anpassade efter en själv. Jag trivs tillexempel med att jobba på natten och sova på dagen. jag tror det är många tonåringar som känner igen sig i det. Det suger att behöva gå upp kl 7. Inför en nattskola, så löser vi det problemet!
För det fjärde bestämmer man över sig själv på ett helt annat sätt när man har jobb. På ett jobb kan man själv sjukanmäla sig utan att det kommer några frågor. Går man i skolan och är under 18 måste ens förälder ringa och sjukanmäla en. Det är alltså skola och föräldrar som bestämmer när man är sjuk eller inte. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om förkylningar, utan jag pratar om att det kan vara besvärligt när man har privata problem man inte har lust att diskutera med sina föräldrar, eller kanske ens någon. Man har ingen rätt till ett privatliv, utan alla ställer frågor. Jag vet att det är viktigt att se efter barn och unga, men har det någonsin slagit någon att folk under 18 kanske också vill ha ett förbannat privatliv?!
Jag vill avsluta med att säga att jag tycker det är hysteriskt roligt att man tycker det är viktigt att föräldrar ska få all insyn de vill i var deras ungar befinner sig 24/7, de ska få veta varenda minut deras barn inte är närvarande på en lektion. Men när man vill drogtesta barnen är det inte alls lika viktigt att ha tag på föräldrarna. Humor på hög nivå.
Jag tycker det är dags att börja respektera unga. Vi är inte så förbannat korkade som ni vill tro att vi är. Vi är inte heller några offer som behöver tyckas synd om.
Fler som bloggat:
futuriteter – Att det skall vara så svårt att förstå
Lcaz – Förlåt, att jag tog skolan seriöst
#1 av Etu, augusti 3, 2010 - 19:27
Bra inlägg
När jag gick i gymnasiet så införde de efter första året att man skulle sjukanmäla sig före kl 8 på morgonen varje dag som man var sjuk. Detta skulle göras på telefon.
När man är sjuk så brukar man inte gå upp före klockan 8 på morgonen för att ringa ett samtal. Då ser jag hellre att man får ligga några dagar och kan rapportera sjukdagar för ett par dagar i klump.
.-= Etu´s last blog ..Slut på seglandet för mig =-.
#2 av Spydon, augusti 3, 2010 - 19:37
Tänkte i princip exakt samma sak när jag läste förslaget.
Skönt att få det bekräftat ifrån någon erfaren!
#3 av Andreas, augusti 3, 2010 - 19:55
Jag känner igen mig i mycket du skriver här. Jag tog mig igenom gymnasiet med extrem frånvaro – och godkända betyg trots det. Inklusive ett par MVG i ämnen där jag hade omkring 90% frånvaro.
En spontan fråga, baserat på igenkänningsfaktorn i inlägget: Var skolan för enkel för dig de första åren?
Det finns ett mönster här, och en gemensam nämnare för elever med hög frånvaro men med bra betyg brukar vara att det handlar om personer som ofta kunde läsa och skriva redan på dagis – och att skolan inte har anpassat studierna efter de förutsättningarna. Begreppet ”begåvade barn” har blivit ett skällsord (och det är ett fult begrepp för något som i grunden är positivt) så jag ska inte använda det här, men vad jag syftar på är elever i vissa ämnen ligger flera år före läroplanen utvecklingsmässigt – och som därför inte får någon chans att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det gör skolan enkel, tråkig – och nästintill ointressant. Låter det bekant?
.-= Andreas´s last blog ..Variant Portal expanded and header images =-.
#4 av Terobi, augusti 3, 2010 - 20:08
Jag började ett år tidigare i skolan. Lärarna ville egentligen låta mig hoppa över en årskurs med, men mina föräldrar trodde att det skulle bli för jobbigt med de sociala grejerna när jag blev äldre. Men ja, det du beskriver är otroligt bekant för mig
#5 av Jakob Jarmar, augusti 3, 2010 - 20:31
Jag tycker att Björklund först och främst idiotförklarar själva skolan, speciellt i fall som ditt. Roten av problemet är ju att närvaro inte förefaller meningsfull, skolket är bara ett symptom på detsamma. Att tro att bestraffande av skolk ska hjälpa situation är lite som att tro att man blir frisk av halstabletter.
#6 av Manne Trygg Monvall, augusti 3, 2010 - 21:22
”Det är totalt vidrigt att jämföra skolan med jobb, för det är två helt olika saker.”
haha, påminner om min lågstadielärarinna som sa åt mig att skolan faktiskt är ett jobb ;D
#7 av Arakun, augusti 3, 2010 - 21:46
Tack för ett bra inlägg! (Jag ber om ursäkt för följande mur av text men jag behövde skriva av mig.)
Björklund är så verklighetsfrånvänd att man blir mörkrädd. Han är ett rent hot mot alla Sveriges skolelever. Han ignorerar allt vad pedagoger och andra experter har att säga om inlärning och pratar bara om disciplin och att ställa mer krav. En sådan skola är rena döden för motivationen.
En aspekt som jag brukar fokusera på är *frihet under ansvar*. Det är väldigt mycket prat om elevers *ansvar* medan *friheten* glöms bort – utrymme att själv finna de verktyg och metoder som passar en själv bäst. När jag i lågstadiet ville hoppa frammåt i matten så fick jag inte det därför att det vore *orättvist*. När vi i gymnasiet ibland blev klara med våra uppgifter innan lektionen var slut så var vi tvungna att sitta kvar i klassrummet eftersom läraren inte fick lov att släppa iväg oss. Raster och håltimmar var bortkastad tid då det inte fanns någonstans att studera i lugn och ro. Datorer fanns bara dussinet tillgängliga på 1600 elever. Enda sättet att försäkra sig om att få en ledig dator var att sabotera den så att de flesta andra inte klarade att använda den – som att sno kulan i musen eller några av tangenterna.
En sak jag innerligen hade önskat var att skjuta fram samtliga prov en eller två veckor så att jag hade haft tid att läsa på och låta kunskapen sjunka in. Då hade jag kunnat skriva MVG på de flesta prov istället för som nu IG på vartannat och MVG på vartannat.
På matematiken i gymnasiet satte jag mig demonstrativt längst bak i salen med musik i öronen för att jag skulle få tid till att räkna medan läraren stod vid tavlan och malde på i 90 minuter. Jag fick senare agera extralärare åt en några år yngre person som haft samma lärare men inte hade vågat göra samma sak.
Dock önskar jag att jag hade haft modet att protestera högre och tydligare. Skolket var faktiskt tidvis så vitt utbrett att bara 5 av 25 elever dök upp på en enligt oss mycket illa schemalagd lektion. Jag skolkade själv en del från två kurser på grund av att jag av olika skäl tillslut inte stod ut med dem. Universitetet var en befrielse – många icke-obligatoriska föreläsningar och övningar och mycket tid att disponera själv.
P.S. Mitt specialarbete som aldrig blev färdigt var tänkt att handla om skola kontra arbetsliv – lagstiftning, rättigheter, skyldigheter, arbetsbörda, mm.
#8 av Terobi, augusti 3, 2010 - 22:02
Arakun: Jag kunde inte instämma mer. Man vill tvinga på eleverna ansvaret att vara vuxna, men man får aldrig några friheter. Tar man friheterna är det skadligt för en och man är ett problembarn. Jag tror man måste sluta tro att barn är barn lika länge numera. När jag ser tillbaka på hur jag var när jag var 14, så tycker jag ändå att jag var bright och ansvarsfull. Jag hade lärt mig tänka själv och kunde fatta mina egna beslut. Jag önskar att samhället var mer anpassat efter unga vuxna.
En annan sak som jag verkligen börjar bli trött på är hela offermentaliteten. Jag skolkade som fan, jag har hamnat i trubbel många gånger. Men jag är inget offer. Fastän jag skolkat och fuskat på prov har jag klarat av att ha jobb, resa utomlands, blivit vice ordförande i en fantastisk organisation, blivit författare och kandiderar till riksdagen. Så farligt är det inte för att man skolkar i skolan. Verkligen inte tillräckligt mycket för att de äldre ska få detaljkontrollera och övervaka var man är varenda minut på dygnet
#9 av Qer, augusti 3, 2010 - 22:20
En sak man ska komma ihåg med är att många råkar väldigt illa ut i skolan, tex pga mobbning. Att skolka är en lösning på problemet; att ta överleva i en fientlig miljö genom att ta en ”paus” ibland.
Det finns otroligt många orsaker till att elever skolkar och att ge sig på symptomet, skolkningen, löser inte ett jävla skit. Ge er på problemen i stället, som tex att om man inte är en medelmåtta så går lektionerna antingen vansinnigt långsamt eller på tok för fort, om man har problem hemma orkar man inte hänga med i skolan, om all ens vakna tid går åt till att försöka överlista sina mobbare så man hinner smita före eller gömma sig har inte hjärnan tid att lära sig mindre viktiga saker osv.
Själv hade jag aptrist i skolan för att jag vanligtvis var bland de första som fattade poängen och efter det blev det bara tjatigt och tråkigt, men jag hade flera klasskamrater som i stället drunknade i för mycket information för snabbt och som fick kämpa som idioter för att ha en suck att hänga med (och vissa fick gå om en klass när de inte orkade längre).
Vi är alla individer, men skolan har fortfarande en tendens att behandla elever som identiskt formade rätblock. Skolkningsproblemet har sin grund i skolans stereotypa världsbild och rigida former, fixa det problemet så kommer skolkningen minska.
Själv har jag nått en sån ålder att jag numera slipper ens överväga att sätta mig i skolbänken igen och vill jag lära mig nånting nytt finns det ett fantastiskt och modernt pedagogiskt hjälpmedel som heter ”Internet”. Det kommer skolorna förmodligen ta till sig och börja använda nån gång år 2037 eller så.
Fast lärarutbildningen kommer förmodligen inte fatta galoppen förräns ca 30 år senare eftersom det är en reträttplats för överåldrade stofiler som inte längre platsar ens i skolvärlden (empirisk, något cynisk, erfarenhet)…
#10 av Arakun, augusti 3, 2010 - 23:12
@Qer: En släkting till mig blev faktiskt så inspirerad av en av sina lärare att han bestämde sig för att börja på lärarhögskolan i Malmö. Efter ett halvår hade han fullkomligt tappat lusten. Han berättade dock att alla på högskolan fullkomligt hatade Björklund.
#11 av Qer, augusti 4, 2010 - 09:30
@Arakun: Jag har jobbat på en av våra lärarhögskolor. Fullständigt inkokt ställe. Enligt en bekant som jobbat på en annan lärarhögskolan så var det precis lika inkokt där, så det verkar symptomatiskt.
Vi hade båda ”gått in i väggen” i våra försök att göra stället bättre, så vi hade en ganska roande kväll där vi jämförde gamla krigsminnen till omgivningens förfasning. Vi fick många kommentarer i stil med ”Men SÃ… kan det väl inte vara?”, ”Ni skojar?”, ”Men varför gjorde man inget åt det?” osv, men om det finns NÃ…GON institution som är essensen av konservatism och revirpinkning och där de anställda ägnar mycket av sin vakna tid till små personliga vendettan och att underhålla extremt långsinta skyttegravskrig så är det lärarhögskolorna.
Den avdelning jag jobbade på bestod av totalt 5 personer, men tre var anställda via universitetsbibliotiket medans två var anställda via lärarhögskolan direkt för att en person på vardera sidan inte kunde dra jämt av historiska skäl. Därför hade man splittrat avdelningen i två nån gång i forntiden och de hade sen jobbat sida vid sida inom samma ämnesområde (men olika avdelningar, något som inte kunde betonas nog ofta till studenternas totala förvirring) i över 25 år i detta tysta ställningskrig. Jag och min kollega var anställda på varsin sida som servicetekniker och det var ibland extremt petigt vem som tex skulle betala reservdelar eller inventarier eftersom man inte fick ”gynna den andra sidan”.
Helt sjukt. Att det över huvud taget kommer ut vettiga lärare ur det systemet får nog anses vara ett smärre under…
#12 av Christer, augusti 4, 2010 - 15:01
Det här är egentligen lite OT, men:
@Qer: det där gäller inte bara lärarhögskolan, det gäller nog hela den akademiska sfären är jag rädd.
Det är i vart fall precis likadant på Socialhögskolan, där frugan har tillbringat ett par år, och på KTH, där jag själv tillbringat några år.
Det verkar nästan som att den primära drivkraften för att ägna sig åt akademia är äregirighet och fåfänga.
.-= Christer´s last blog ..Marc A Thiessen – Public Enemy No 1 =-.
#13 av Qer, augusti 4, 2010 - 15:21
@Christer: Visst är det så, och jag har upplevt även den akademiska världen utanför lärarhögskolan, men på nåt sätt har det lyckats bli ännu mer kanaliserat där.
Jag tror att det har att göra med att lärarhögskolan bygger direkt på gamla tidens lärarseminarier som var väldigt anrika inrättningar med traditioner snudd på huggda i sten. På nåt sätt har man fortfarande inte lyckats lösa upp de där gamla knutarna trots att det passerat åtskilliga decennier…
Därmed inte sagt att samma sak inte finns inom resten av utbildningssystemet, tvärt om! Det är definitivt en grogrund för akut stofilism.
#14 av Calle Rehbinder, augusti 4, 2010 - 23:16
Det här kanske kan vara nåt för her Obersturmbannführer Björklund?
http://www.ackdoc.com/wordpress/2009/05/18/the-study-ball/
.-= Calle Rehbinder´s last blog ..Att navigera in i framtiden… =-.
#15 av Calle Rehbinder, augusti 4, 2010 - 23:19
Jag är extremt kritisk till skolan som institution, och är starkt för alla alternativa utbildningsformer – inte nödvändigtvis för att alla alternativa former är bättre än skolan, men för att mångfald genererar nya idéer och högre kvalitet, på sikt.
Den nya skollagen är en katastrof, en nazistisk lag (på riktigt!) som inte har någon som helst verklighetsanknytning.
Flera skolor har ett system som skickar automatiska SMS till föräldrarna så fort barnet skolkar. Invänjning til det totala kontrollsamhället, någon?
.-= Calle Rehbinder´s last blog ..Att navigera in i framtiden… =-.