Sandra Terobi Grosse

För lite mer än två veckor sedan, onsdagen den 18 augusti för att vara mer precis, satt jag på facebook och chattade med Mattias Vahlne. Vi pratade om min intervju jag skulle ha under morgondagen, den med Jobbgrillen om ungdomsarbetslöshet. Efter några jobbiga veckor fyllda av turbulens i partiet uttryckte jag mig lite matt att jag varit arbetslös i över ett år för att jobba med partiet och att jag den 20 september skulle behöva ett jobb omgående. Mattias försvann i någon minut och skrev sedan ”jag har fixat ett jobb till dig”. Jag trodde såklart att han drev med mig. Så lätt ska det inte vara att få ett jobb. Han bad mig fiffla ihop ett CV och skicka in till chefen på Phosworks. Det gjorde jag och fredagen veckan efter, den 24 augusti, var jag på intervju i Uppsala. Jag blev ”muntligt anställd” på plats och vid frågan om när de ville att jag skulle börja jobba blev svaret ”för fyra månader sen”.

Därefter, och även några dagar tidigare, la jag all min tid på att hitta boende i Uppsala. I slutändan fick jag lite smått panik med att hitta ett boende som inte låg för långt ifrån centrum att jag frågade Nils Agnesson, Ung Pirats förbundssekreterare om jag inte fick tränga mig på hos honom. Det fick jag ju förstås, men lyckligtvis visade det sig att det inte behövdes. Den fantastiske telecomixaren Niklas trollade fram en 1:a i Fålhagen till mig. Detta var alltså i torsdags. Igår körde jag och mina föräldrar till Uppsala med hela mitt liv nerpackat i bilen och nu sitter jag här i min alldeles egna första lägenhet.

På två och en halv vecka har jag fått jobb och hittat en lägenhet i en stad där det verkligen inte är lätt att få bostad. Jag känner en enorm tacksamhet mot de som hjälpt mig och sagt att de skulle ställa upp om det blev problem. Men utan Mattias Vahlne hade resan aldrig börjat.

Mattias och jag fick av en ren slump kontakt med varandra på Facebook. Vi kommenterade båda på Jerry Silfwers statusuppdateringen, la till varandra som vänner och chattade ett par gånger genom Facebooks chattfunktion. Efter någon månad sågs vi i Uppsala över en lunch och lärde känna varandra lite bättre. Därefter har vänskapen fortlöpt och imorgon är vi även arbetskollegor.

Min historia känner jag är ett utmärkt exempel på hur sociala medier kommer förändra hur folk integrerar med varandra och även hur man söker jobb. Imorgon börjar jag på Phosworks där mina möjligheter för framtiden är oändliga. I huvudsak kommer jag nog att jobba med onlinesupport åt kunderna, men det verkar även som att jag kan få göra en djupdykning i sociala medier. Fy fan vad jag längtar!