Jag tillägnade hela vintern, våren och sommaren till Piratpartiet, Ung Pirat och den politik som jag brinner för. Vi var många i samma situation, vi kämpade på det personliga planet med ork och ekonomi, för att kunna driva opinion och vår politik framåt. Vi var många som satsade järnet. Under sommaren var jag inte hemma i mer än några få dagar i sträck, innan jag var på resande fot igen. Det var debatter, festivaler, seminarier, intervjuer och möten. Som riksdagskandidat och vice förbundsordförande kände jag att jag hade ett ansvar för att göra mitt yttersta. När primärvalet var över så undrade jag vad jag gjort för att förtjäna förtroendet jag fått från medlemmarna, och Göran Widham påpekade då för mig att det var det arbetet jag hade framför mig. Jag skulle bevisa att medlemmarna inte hade röstat fel. De orden tog jag vara på, så långt jag kunde.

Jag kan ju bara tala för mig själv och från mitt perspektiv på kandidaturen och valet. Vi gjorde ett katastrofalt dåligt val. Vi var alla chockade. Det var väl inte många som på riktigt trodde att vi skulle komma in, men resultatet var nog sämre än vad någon av oss kunnat drömma i våra värsta mardrömmar. Trots detta är jag faktiskt nöjd med min insats och jag presterade för det mesta så bra jag kunde. Mest nöjd är jag förmodligen med min och Anna Troberg’s kampanj, samt min intervju med Jobbgrillen. Det enda jag kanske kan ha dåligt samvete för, men fortfarande inte ångrar, är väl att jag försvann i slutspurten. Jag önskar på sätt och vis att jag kunde skylla på mitt jobb, att jag var ny där och behövde flytta hela mitt liv till en ny ort. Men det är ju inte hela sanningen. För min ork dog innan jag fick mitt jobb. Det var inte det att jag var fysiskt eller psykiskt slut, att jag inte orkade kampanja eller resa mer. Det berodde definitivt inte för att jag hade tröttnat eller slutat tro på politiken. Snarare var det väl för att jag inte förrän då insåg att allt man jobbar för, att man vänt sitt liv upp och ner för, kunde förstöras av någon annan över en natt. Det är inte det att jag inte vet om att saker kan gå tokigt fel och på en sekund så förändras allt, men detta var första gången det kändes rent känslomässigt.

Det jag pratar om är alltså hela ”Vi vill legalisera innehav av barnpornografi”-grejen. Det var det sista jag klarade av. Det var det där sista som krävdes för att mitt vatten skulle koka över. Jag tappade all tro i min partiledare som tog sig vilka frihet han ville, och på min styrelse som kort och gott svarade ”det bästa vi kan göra nu är att sitta still i båten”. Vid ett antal tillfälle tänkte, och sa jag ”I helvete heller att jag hjälper till att få in det aset i riksdagen”. Nu hade man väl kanske kunnat hoppats på att jag hade blivit mer politisk korrekt och att jag hade skrivit att jag nu förstår att det var lite extremt av mig. Men jag tycker nog inte det. En partiledare som inte kan respektera sina medlemmar är inget material för riksdagen, enligt mig.

Oavsett vad som hände, vad som sas eller hur det faktiskt gick så fanns det ingen ork kvar efter det. Jag intog min position för valkoma en månad innan valet och inte förrän nu känner jag att det kanske är dags för att plocka upp bollen igen. Att beslutet om Datalagringsdirektivet idag bordlades i ett år är en seger, någonting man måste värdesätta. För truth be told, man får sällan som man vill i politiken(chockerande, eller hur?). Även om bordläggning inte löser problemet med Datalagringsdirektivet så ger de oss värdefull tid för att kunna förändra.

Ugh.. Det känns verkligen konstigt att komma in i bloggandet igen. Känner mig rostig och hittar inte riktigt flytet, men jag hoppas på att det kommer tillbaka snart.

När jag ändå håller på skulle jag vilja tacka alla som hjälpte mig i somras. Framför allt tack till #cex, Jocke, Jerry och många andra pirater som alla bidrog på sina egna sätt. Utan er hade jag aldrig växt som jag gjorde, och resan hade definitivt inte varit lika rolig utan er. Det var tack vare er jag blev den pirat med tredje flest personkryss i riksdagsvalet 2010!

Den handlade om en vän till henne, eller närmare bestämt hennes väns 8åriga dotter. Flickans skola hade tänkt ha en liten skolföreställning där eleverna skulle uppträda i olika former. Flickan fick en sång som inte är känd. För att få uppträda var de tvunga att skaffa tillstånd från upphovsrättsinnehavaren till verket. I detta fallet var det som sagt en okänd sång, med en okänd artist. Flickan gjorde så gott hon kunde för att leta reda på upphovsrättsinnehavaren utan att lyckas. Efter det var hon och hennes föräldrar tvunga att skriva på papper där de förklarade att de hade gjort allt de kunde för att hitta upphovsrättsinnehavaren.

Ska det verkligen behöva vara så svårt för en 8åring att gå i skolan? I detta fallet visade sig senare att upphovsrättsinnehavaren var död, och kom från Ukraina. Ska det vara nödvändigt för en 8åring att behöva jaga rätt på en kvinna från andra sidan jorden för att få genomföra ett litet uppträdande i skolan?

Jag vet att jag skriver om USA, upphovsrättslobbyns rike, där allt är extremt. Men helt seriöst, ska det verkligen behöva gå så långt att upphovsrätt försvårar för barn att lära sig att uppträda? Att stå på en scen? Ska upphovsrätt begränsa möjligheter till att kunna lära sig och ha roligt i skolan när man är 8 år?

Makraméarmband med häst

Jag är ganska nöjd. För er som inte visste det, tycker jag att sånt pysslande är väldigt mysigt och trevligt!

Jag surfade runt lite för att hitta en beskrivning av personer född i detta tecken. Trillade över följande:

Hästar är tilldragande personer. De är varma och vänliga och gillar sociala tillställningar med många människor. De är perceptiva och tycker om att tala. De har en hög andlig natur och är ombytbara. Detta gör dem hetlevrade, och envisa. De faller hela tiden in och ut  ur kärleken. lika snabba som de är på att bli kära, lika snabbt tappar de intresset. Här idag, bort i morgon är något av en hästs varumärke. Då, när du är redo att aldrig se dem igen, kommer de redo att ta vid där de senast lämnade!

Hästar är äventyrare i sina hjärtan men de har ett skarpt sinne och näsa för affärer. De tror på sig själva och mycket energiska. De gillar både fysisk och mental exercis. Deras rörelser är snabba men graciösa, deras tal forcerat men ändå elegant. Hästar vill ha sker deras väg annars blir de lätt aggressiva om de inte får som de vill. De har inget behov av att äga andra så de blir inte heller svartsjuka. De värderar sin egen frihet över allt annat. Då de är emotionella av sig måste lita på sin känsla för saker. Känns det inte rätt blir det inget utfört. De har förmågan att improvisera när saker är i rörelse och kan hantera många saker på en gång. Hästar tycker att det är jobbigt att rulla tillbaka vad de har lagt ut. De har konstiga arbetstider och lider av sömnlöshet. När de stoppar, är det troligen för att de är utmattade. Det är svårt för dem att följa ett schema då de inte respekterar rutiner. De måste hålla sig sysselsatta men gör bäst ifrån sig när de får fria händer.

Hästar är fulla av nya idéer för att läsa svåra problem. När de har en ide, vill de starta med det direkt. De arbetar dygnet runt tills de har slutfört det. Hästar vill komma till slutet så snabbt som möjligt då de inte har någon tid att försitta. De bryr sig inte om du är brutal, bara du inte slösar med deras tid.

Hästar måste tillåtas att visa sina känslor. De het hetblodade, har ett hett temperament och är otåliga, vilket de gärna visar. I kärlek är höstar rätt så sårbara. De ger upp allt för deras kärleks objekt. Detta skapar problem för dem då de är så impulsiva varelser. De måste lära sig att bli försiktiga. Om du har inbjudit en häst till dig får du vänja dig vid att han blir den centrala gestalten. Hästar tycker om det men i gengäld arbetar de hårt och delar med sig till alla. Hästar har inget emot att börja om från början igen. De bibehåller sin beslutsamhet och tycker om nya succéer. De hör hemma i karriärer där de är omgärdade av människor. De tycker om att utkämpa sina egna slag. Färgstarka och livfulla får de många vänner. Om de kunde vara på flera ställen samtidigt, skulle de vara mycket nöjda. Deras själ är rotlös och ständigt sökande. Kreativitet är en del av deras väsen. De är talangfulla författare eller aktörer.

Vill ändå påstå att rätt mycket stämmer.. eller?

Efter att ha varit i Genève i ca 36 timmar märker jag hur min bild inte alls stämmer in.

När vi anlände på centralstationen igår blev jag förvånad över hur sunkigt det var. Klev ut ur byggnaden och fick en känsla av väldigt låg standard. Vi mötte upp Kars från organisationen FFII för att äta lunch ihop. En kebabmacka, av något slag. För 70 kr.

När vi hittat till The Main Youth Hostel kollade vi på prislistan. 250 spänn, för en natt i ett rum som man delar med fem andra personer. Dusch och toalett delar man med många fler. Nämnde jag att man inte får tillgång till internet? Nej det kostar extra. 70 kr för fyra timmar.  Men det var det billigaste vi kunde hitta. Sen borde det väl inte vara så svårt att hitta ett fik i närheten som bjöd på internet. Trodde vi.

Efter en längre powernap bestämde vi oss för att ge oss ut på jakt efter internet. Jag gick omkring med min kära mini-pc och tryckte på uppdatera varannan minut. Fanns ju hur många öppna nätverk som helst! Men jo juste det. Man var tvungen att betala för att ansluta. Överallt. Men okej, vi var på den ”skräpiga” sidan av staden. Vi går till andra sidan*.

Nu promenerade vi omkring alla fina byggnader, i över en timme. Inget internet någonstans. Vi hittar till och med till ett bibliotek. Inte ens där får man internet. När vi hittat till WIPO byggnaden (och ingången) får vi internet. Men det är inte optimalt. Svag anslutning. nu hade vi hunnit bli less och bestämde oss för att gå tillbaka till vårt hostel. Det var värt att betala 70 spänn så att vi skulle kunna fortsätta vår jakt på ett gratis boende osv. Men när vi väl betalat och skulle börja använda internet, så var det dåligt. Man kopplades från lite då och då, men tiden användes fortfarande.

Inte ens när man betalar får man bra internet.

Det är tydligt att de inte har förstått grejen med att välfärden börjar vid 100/100. Schweiziska Piratpartiet har en hel del arbete framför sig.

En annan grej är att personalen på vårat hostel inte var världens trevligaste. De kunde ignorera en i en halvtimme, fiffla i papper och titta bort när man ville få hjälp.

Slutsatsen blir då alltså att det bor betydligt färre människor här än vad jag förväntat mig. Staden är uppdelad i en fancy del och en sunkig del. Det är dyrt, men inte överdrivet dyrt eftersom vi fick en rejäl lunch hos WIPO för 70 kr. Folket från WIPO mötet är väldigt trevliga och gillar pirater.

Ska du åka till Genève, förvänta dig då inget internet. Det har dem inte råd att bjuda på. Det finns inte heller några eluttag någonstans. Oversized säten finns det däremot gott om.

*Det är en tydlig skillnad beroende på vilken sida av centralstationen man är. Ena sidan är ganska sunkig, medans den andra delen är väldigt fancy. Det är den delen där alla internationella organisationer håller hus.

Tack så hemskt mycket Marcus. Datalove till dig (:=~~~

Klara Tovhult är en av de första jag snubblade på när jag var ny i piratrörelsen. Vi fick snabbt kontakt på ett personligt plan och nu räknar jag henne som en av mina bästa vänner. Hon var den första som sa rätt ut att jag är en politiker, och har fortsatt tjata om det i ett år, tills jag förstod det själv. Hur hon handskas med sina egna vardagliga problem, hur hon är genuint genomsnäll och varm, och hur hon står upp för vad hon tror på är saker som imponerar djupt på mig. Du är min mamma, min dotter, min syster och min vän. Tillsammans är vi Klandra.

Mab var den som ”drog in mig i skiten” på riktigt. Det är till stor del tack vare honom jag kunnat göra min raketkarriär, speciellt inom UP. Vi delar många fina minnen tillsammans och jag är övertygad om att vi kommer skapa många fler. Jag hade kunnat säga många fina saker om både Mab och Bob, men jag känner mig inte riktigt bekväm med det eftersom han ego redan behöver en egen resväska.

Amelia Andersdotter var den första piraten jag träffade i köttvärlden. Som helt ny inom rörelsen kan ni nog tänka er kontrasten mellan mig och henne. Framåt, fokuserad, målmedveten. Precis så vill jag vara. Precis så kommer jag bli.

Dexe, vårat första möte består av fyra saker. Köpenhamn, alldeles perfekt mängd alkohol, dans och skratt. Vi påbörjade en fruktansvärt bra vänskap där. Det som är så intressant är hur vi två är fullständigt olika. Dexe är hyfsat mycket jante, och jag är jante-vägraredeluxe. När han säger att man ska tona ner, vill jag ha starkare kulörer. Men det är bra att vi ofta möts halvvägs. Han styr in mig på rätt spår när jag verkligen är ute och cyklar. Hans stöd har gjort mycket för mig, speciellt den senaste tiden. Jag ser fram emot att ha dig vid min sida när vi tar över världen. Du är fortfarande syds stjärnskott, och du kommer nå långt om du gör rätt val.

Nipe, det är så fruktansvärt roligt att vara omkring honom. Få personer är så driva, entusiastiska och hetsiga som han är. Kombinationen av honom och mig blir ibland helt livsfarlig. Men vi har roligt, gör saker för the lulz fastän vi inte borde ibland. Men vi har trots allt en ganska seriös vardag, då känns det bra att ha någon att lulza med.

Simon Rosenqvist har visat mig planer och möjligheter jag inte haft en tanke på tidigare. Saker som inte ens jag trodde att jag skulle kunna göra. Han är ett fantastiskt bollplank, ett enormt stöd. Vad jag respekterar mest är hur han alltid är ärlig och hur hans svar alltid är genomtänkta.

Jimmy Kanin Callin är min egna lilla kanin. Bara att säga namnet gör mig lite glad. Du är flummig på det sötaste sättet. Du har ambitioner men är realistisk vid samma ögonblick. Däremot tycker jag verkligen du hör hemma i Syd. Väst tar inte tillräckligt bra hand om dig. Come over to the dark side, we have cookies!

Isak Gerson, vi har inte kännt varandra särskilt länge men han har ändå lyckats bli ett fint stöd. När jag hade enorm prestationsångest över talet jag höll i malmö slutade han aldrig försöka övertyga mig om att jag var bra och att jag hade nånting som många andra saknar. Du har blivit någon jag kan vända mig till med både politiska och privata problem. Du sviker aldrig.

Vår +1 Emma, vad ska man säga om henne egentligen? Tålamod till tusen, gör allt för oss och vi gör allt vi kan för henne. Hon har verkligen mammarollen i partiet och oavsett hur mycket hon redan har att göra så gör hon ändå alltid tid att lyssna på ens bekymmer. Tror inte någon skulle kunna visa henne tillräckligt med tacksamhet.

Jonatan Walck är min eviga optimist. Jag tror inte att jag skulle kunna göra nånting för att förlora hans stöd. Han träffade på mig under en väldigt dålig tid, men istället för att vända om hjälpte han mig ur det svarta hålet. Du är så mycket mer än techsupport. Du är min inspirationskälla och du är en av anledningarna till att världen inte är helt åt helvete.

Daniel Risberg och jag hade en liten omtumlande start. Nu är han en av dem som pushar mig mest, som vet att jag klarar av saker och som tror på mig. Han och jag jobbade rätt nära tillsammans ett tag med Acta, vilket var lärorikt på många plan.

Marcin och jag är egentligen inte speciellt nära. Vi hänger i telekompaketet och har snackat ett fåtal gånger. Men när du sa att du tror på mig så vägde det ändå förvånansvärt tungt.

Jerry Silfwer och jag träffades i mars detta året under mediaträningen för EU-kandidater. Det var ju trots allt en utbildningshelg och vi fick inte spenderat speciellt mycket tid ihop, förutom när jag försökte pressa honom när vi flummade till med ”jag har aldrig”, eller vad det nu var vi lekte. När jag fick reda på att Jerry lämnat partiet blev jag lite nedstämd. Att han nämnde mig i hans hejdå-postinlägg gjorde mig nyfiken. Jag frågade vad det var han såg i mig, och han svarade

För det första är det inte lätt att sätta ord på varför man tror på en människa. Det är först och främst en magkänsla. Men i grunden är det flera orsaker:

Till att börja med har du den ovanliga kombinationen hög IQ och hög EQ. Det kan säkert kännas som ett straff att både vara intelligent och känslosam på samma gång, men den energi du utstrålar är samma energi som jag tycker mig se hos många rastlösa men högpresterande entreprenörer och konsulter.

Sedan har du ett visst *host, host* sex appeal och en naturlig fallenhet bakom rutan, jag är inte helt säker på att du hade någon större kontroll över dig själv vare sig bakom mikrofonen på medieträningshelgen eller under senare mediemöten där jag sett dig i reportage, men bra blir det i alla fall.

Därtill kan du ju också skriva väl och laddat och måste betecknas som en ”social media natural”, allt kryddat med ett samhällspatos och en förmåga att tänka själv och inte hemfalla åt etablissemangets ”färdigtänkta” doktriner. Det är starkt – i synnerhet hos någon som är så pass ung som du.

Än idag blir jag rörd till tårar när jag läser det. Du är någon jag ser upp till och jag är stolt över att kunna säga att vi känner varandra.

Sist men inte minst finns det en person till jag vill nämna. Dock inte med namn eftersom jag inte vet hur personen skulle reagera. Du vet precis vem du är, annars är du ta mig fan mongo. Du har gett mig en plats att kunna låta mig själv vara svag, avslappnad och livrädd på. Mellan varven av panik känner jag ett totalt lugn. Du är som… Gråträsk i människoformat. Oavsett hur länge du kommer vara den platsen för mig, uppskattar jag ändå varenda minut jag får av dig.

Hon twittrar:
”Om ens kärlek är kontroversiell bör man då uppdatera sin facebookstatus om man har pojkvän? Kommer världen döma mig efter vem jag tycker om?”

Jag förstår att det är läskigt att berätta för världen och veta att alla inte kommer vara okej med det. Men helt allvarligt. Livet är för kort. Jag vet att du kanske inte tycker det alltid, men det är det. Man vill inte ligga på sin dödsbädd och känna att man ångrar saker. Va stolt för den du är, va stolt över att du hittat någon, va stolt över att du är kär och var stolt över den du är kär i, när den personen gör dig till Klara 2.0.

Våga fira det, du vet att vi är många som tycker att du förtjänar all lycka i världen.

<3

Did you say it? ‘I love you. I don’t ever want to live without you. You changed my life.’ Did you say it? Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around; Drink it in ’cause this is it. It might all be gone tomorrow

Lite kärlek till min förra header som jag fortfarande tycker är sjukt snygg <3

Som person gör jag väldigt få saker halvhjärtat. Antingen så gör jag det till 120% eller så struntar jag i det överhuvudtaget. Eftersom jag inte kände att jag orkade bry mig nog att satsa 120% så bestämde jag mig förra veckan för att inte kandidera.

Men sen kom en massa vettiga personer och sa en massa vettiga saker. Ska jag låta interna problem hindra mig från att kämpa för det som är viktigast? Verkligen inte! Min drivkraft kommer ju från att skydda det som jag värnar om mest. Mig själv.

Det kanske låter väldigt märkligt, men jag ska förklara.

När jag började fundera på att flytta upp till Piteå, var frågan om internet en av de absolut första(fanns inget internet i huset). Hade jag inte haft möjlighet att ha internet där uppe hade jag inte flyttat, inte en chans. Min sambo Emil frågade mig om jag inte kunde ”vara lite hardcore och köra utan internet”. Jag svarade med att tokskratta.

När jag glider omkring på mina piraters hemsidor så har många valt att använda deras namn som domännamn, medans jag har mitt internetnick. Jag skiljer inte på Sandra Grosse och Terobi. Det är en och samma person. Det är Sandra Terobi Grosse. Lika mycket som jag är en del av internet så är internet en del av mig. Jag kan inte se hur världen skulle fungera utan internet. Utan internet skulle jag förlora säkert 80% av mina vänner, just för att jag har ingen aning om hur jag skulle kommunicera med dem utan att få en telefonräkning på 5000 kr.

Tidigare var det väldigt ”fel” att spendera dagarna vid datorn. Det va väldigt ”töntigt och nördigt” att spendera en fredagkväll vid datorn istället för att gå på krogen. I vissa delar är det fortfarande så. Bland mina vänner i norrland hade dem väldigt lite förståelse för hur jag kunde sitta vid datorn hela tiden. ”Skaffa dig ett liv” sa Emil ett par gånger. Då fick jag jämföra det med hans jakt. Jakten är det mest värdefulla för honom, han skulle dö för sin jaktlicens(nästan iaf).

Just nu pågår internetdagarna och jag ångrar bittert att jag inte är där, för att se, lyssna och deltaga. Juliagruppen jobbar stenhårt och jag blir ständigt imponerad av deras konstanta byggnade.

Nu tänkte jag försöka göra min del i det hela. Jag tänker kandidera. Jag tänker kämpa den politiska vägen för att bevara ett fritt och underbart internet. Jag tänker kämpa för att se till att andra ser det vackra med internet och dess möjligheter.

Free is beautiful!