Idag saknar jag dessa.. och deras ägare.

Fick ha mina skor inuti Björns skor för att kunna gå med styltorna

Jag vet att en del kan känna sig lite illa till mods med bilder som jag kommer publicera i detta inlägget. Men ni är iaf varnade nu.

I helgen for jag ut till stugan i Gråträsk. Det va skönt att komma bort från verkligheten en stund för att koppla bort skallen ett par dagar. Det blev mest tv-tittande och prat med folk som bor i byn. Men jaktsäsongen är ju igång och folket begav sig ut ibland redan kl 5 på morgonen. Medans folk låg och sov på natten så var jag vaken, såg på tv och badade i badtunnan under stjärnklar himmel. Fullkomligt underbart. När jag igår vaknade av att Emil höll ett hjärta ovanför ansiktet var jag.. vad ska man säga.. en smula överraskad? Det första jag tänkte var ”drömmer jag att jag är med i Dexter eller vad är det frågan om”. Jag menar.. När jag tänker efter så liknar Emil Dexter.. typ.. lite.. när man är nyvaken. Står han då och håller i ett hjärta så blir likheterna större. Men nej, Emil hade skjutit en tjur på morgonkvisten och tog med sig hjärtat för att kunna bevisa att han faktiskt skjutit en älg. Lite smått äcklad, men ändå väldigt facsinerad blev jag. Emil tyckte jag skulle klämma och känna på hjärtat.. ”Det är varmt än!” sa han. Men jag kunde inte riktigt tvinga mig till att göra det. Inte utan lite plats emellan. Fram med en liten plastpåse och så peta jag lite försiktigt. Fortfarande varmt ja.

Min hand va lite framför hjärtat, så hjärtat är ännu lite större än min hand än det ser ut på denna bilden

På med kläder och så for vi ut och hämtade hem tjuren.

Alla organ hade Emil redan skurit ut direkt när han skjutit älgen

Fick dra älgen några hundra meter innan den kunde lastas på släpet

Älgen fick ett täcke så den inte skulle frysa… Eller så fick den lite nät över sig så att flugorna inte skulle börja lägga ägg överallt

Älgen fick ligga där i ett par timmar innan den flås och styckas upp. Anledningen till det är för att man vill att köttets temperatur ska sjunka sakta så att det inte känns som att tugga på en gummimatta när man väl ska äta allt.

En del klär upp sig, en del klär av sig. På men slaktkostymen, dags att flå älgen

Börjar med benen och jobbar sig mot själva kroppen

Köttet va lite småljumet än

När hela kroppen är flåd så skär man av huvudet, precis bakom öronen

Sen var det bara att stycka upp allt

Detta var ju bara en liten tjur, med väldigt små horn. Hornen ville jag ha oavsett, men när jag jämförde dem med hornen som fanns inne i stugan så blev det lite skrattretande.

Det är mina små rosa horn som hänger där till höger

Mot kvällen så sköt Agnes sin första älg, en liten kalv. Det va på något sätt lite sorligt på ett sätt. Det är ju bara en kalv. Den va så liten och söt. Älgar överhuvudet är väldigt söta, men djurens barn är alltid lite sötare.

Rent allmänt så var jag lite förvånad över hur obrydd jag var över att se det döda djuret framför mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig heller. Kanske inte direkt någon ”nooo va hemskt, nu blir jag vegan” eller något.. Men ändå. Jag tyckte även att det va mer intressant än äckligt. Emil sa nångång ”Sandra, så intressant är det inte”. Men för mig, som skåning och som aldrig någonsin förväntat mig att jag skulle få uppleva slakt såhär, så var det väldigt intressant. Frågorna va många. Nyfikenheten va stor.. Man kanske skulle ta jägarexamen trots allt?

I feel like one of those people who are so freaking miserable that they can’t be around normal people. Like I’ll infect the happy people. Like I’m some miserable, diseased, dirty ex-mistress.

Som några vet så är jag inne i en mörk tidpunkt i mitt liv just nu. Som några vet älskar jag Grey’s anatomy. Eftersom det jag går igenom är alldeles för mörkt och för privat för att jag ska kunna klara av att publicera det här på bloggen så tänkte jag uttrycka hur jag känner mig i form av citat. Citat från Grey’s anatomy. Anledningen till att jag kommer ta citat därifrån är att jag känner en ganska stark samhörighet med en av karaktärerna. Jag citerar ständigt saker därifrån. Jag brukar säga att jag är ”dark and twisted”, och det är någonting jag fångade upp i den serien.
Det finns en risk för att jag kommer använda citaten flera gånger, men jag tänker inte ursäkta mig för det. Idag, i detta inlägget kommer jag att publicera flera stycken. Jag kan garantera att jag kommer använda mig utav dem fler gånger.

We’re all damaged, it seems. Some of us more than others. We carry the damage with us from childhood, then as grown-ups, we give as good as we get. Ultimately, we all do damage. And then, we set about the business of fixing whatever we can.

Jag har alltid vetat att jag är en aning fucked up. Men inte förrens nu har jag insett graden av min ”fuck-upness”. Såren är mycket djupare och längre tillbaka än jag trodde. Det som jag egentligen begravt spelar fortfarande roll. Saker som jag inte trodde var några problem har visat sig vara grundläggande till större delen av mina problem idag.

I think you can’t wait for someone to fly underneath you and save your life… I think you have to save yourself.

Jag har länge logiskt sett vetat om detta. Jag har själv predikat om hur man måste ta saken i egna händer. Det finns ingen som kommer och räddar en. Känslomässigt har jag dock inte varit där själv. Jag har väntat på en riddare som ska rida iväg med mig i solnedgången och göra allting bra igen. Jag vet att det inte funkar så, jag känner det bara inte. Klara har skrivit en sjukt bra krönika som gav mig en tankeställare.

Not everybody has to be happy all the time. That’s not mental health, that’s crap.

Jag har väldigt svårt för att tycka att det är okej att vara ledsen, nere eller deprimerad i mer än två-tre dagar. Jag tycker det är svagt. Jag tycker det gör en gnällig. Emo. Till ett psykfall. Och det är väl fel på sätt och vis. Men helt seriöst, i dagens samhälle är unga gnälliga. Folk skär upp sina handleder dit, äter tabletter dit. Bla bla. Man kan väl egentligen säga att jag har svårt för folk som tycker synd om sig själva, och gör saker som helt omöjligt kan leda till att saker blir bättre. Så pappa slog dig när du va liten, tror du verkligen att dina mentala problem efter det kommer bli bättre för att du skär dig? I ett samhälle där folk i min ålder beter sig så, är det konstig att man inte vill ”förknippas” med dem? Jag kanske är skadad, fruktansvärt skadad. Men jag älskar fortfarande mig själv. Jag ser att skada mig själv inte är någon lösning.
Min poäng är. Jag måste inse att det är okej att inte vara bright and shiny(också från Greys anatomy). Det gör mig inte till en av ”dem”. Lika lite som de inte blir bättre personer för att de skär sig, blir inte jag en bättre person för att jag förtrycker saker.

..mina skor!