Arkiv för kategori Politik

Almedalen – Saker jag gjort och borde ha gjort

Almedalen har sen jag började åka dit varit en av mina absoluta favoritsaker som händer under året. Det är en kraftfull vecka som tar majoriteten av deltagarna med storm (de som inte blir tagna med storm gör uppenbarligen någonting fel). Under almedalsveckan finns det utrymme för precis vad som helst, det är också därför man har tid för nästa ingenting. Varje år har jag lämnat Almedalen med en insikt om vad jag vill göra och jag är inspirerad till tusen för att göra det. Jag är stolt över mig själv för vad jag gjort i Almedalen, men det finns fortfarande saker jag önskar att jag gjort.

Saker jag har gjort

Saker jag borde ha gjort

  • Gått på fler mingel
  • Packat varmare kläder
  • Skippat förkylningen
  • Ätit mer glass
  • Sovit mindre och ökat koffeinintaget
  • Bloggat mer
  • Sagt till Jocke att det var Centerpartiets dag

Mellan allt detta finns ju såklart fler saker jag har gjort och som jag borde ha gjort, men ovan finns det jag tycker är viktigast.

Framöver kommer det bli en del förändringar för mig. Jag har blivit inbjuden till ett projekt och jag kommer ruska om lite i hur jag jobbar när jag inte är i Almedalen.

Jag saknar redan alla nya och gamla vänner och längtar redan till nästa år. Som tur är det SSWC om en månad så jag får möta upp några av mina favoriter redan då.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

So long and thanks for all the fish

Jag tror inte att beskedet jag lämnar i denna bloggposten kommer att överraska särskilt många. Några få har redan fått beskedet och en del har sagt att de har haft det på känn. Efter nästan tre år i Piratpartiet bestämmer jag mig nu för att lämna partiet och ungdomsförbundet.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

, , , ,

19 Kommentarer

Konsten att vara social

Det är nog ingen nyhet för någon att vi lever i en tid där vi är mer sociala än någonsin förr. Många av oss spenderar faktiskt flera timmar framför våra telefoner, datorer eller paddor för att kommunicera med varandra genom alla möjliga kanaler. Vi bloggar, twittrar, facebookar, bambusar och laddar upp bilder på diverse olika sidor. Vi vill hela tiden kommunicera inte bara med våra vänner, utan alla människor vi har i vår digitala närhet. Om vi åker iväg är en av de mest naturliga sakerna, åtminstone för mig, att jag delar med mig av min resa på olika sätt. Genom bilder, videoklipp, eller statusuppdateringar kan de flesta i mitt liv följa mig steg för steg. Nu kan de till och med se exakt var jag är genom att jag checkar in på de olika platserna som jag besöker.

Detta är som sagt förmodligen ingen nyhet för någon, så varför väljer jag då att skriva ett blogginlägg om just detta?

Jo, jag och en kollega till mig pratade förra veckan om konsekvenserna av detta. Konsekvenserna av att vi ska vara social med alla, alltid, överallt. Jag är väl inte den enda som upplever att det första som händer när man reser eller besöker olika platser är att folk tar upp sina mobiltelefoner och checkar i på caféet eller flygplatsen eller vad det nu kan vara.

Min kollega berättade för mig att han varit på en konsert med några av sina nära och kära. Han hade där iakttagit att folk var väldigt upptagna med att umgås med alla förutom varandra. Folk stod och kolla ner på sina telefoner och omkring för att ta bilder för att dokumentera och sprida vidare. Han blev lite fundersamt och frågade mig om jag tror att detta är framtiden. Kommer det vara så att det fysiska mötet tappar betydelse när behovet av ett globalt umgänge ökar?

Jag kan ju förstås bara svara för mig själv men jag har verkligen ingen oro för att det fysiska värdet skulle förlora sitt värde på något sätt. I takt med att folk blir mer sociala och har bättre kommunikativa förutsättningar än någonsin så ökar även behovet av det fysiska mötet. Jag menar, det finns en anledning till att t.ex folk som möts på twitter kommer på idén att åka ut på en ö för att träffas och umgås under en helg. Som flitig internetanvändare tror jag att man värdesätter det riktiga mötet mer, man längtar efter det fysiska mötet och för att sätta röster, tonlägen och kroppsspråk på twitternick.

Däremot kommer kanske innebörden av vad det fysiska mötet betyder förändras lite. Det är kanske inte samtalet som kommer vara det viktiga utan snarare den rena fysiska närheten. Så länge jag har varit en del av internet har jag alltid tyckt att det varit skitkul att lana, även om det är knäpptyst i lokalen och alla skriver till varandra i spelet så är det ändå betydligt roligare att lana än att sitta hemma var för sig och spela.

Likadant vill jag dra paralleller till Almedalsveckan. Här finns vad folk gärna vill kalla för twitter- och bloggeliten som glider omkring och bloggar, twittrar och dokumenterar mer än normalt. Men samma människor säger även att de knappt hittar tid för att få ut allt för att man alltid träffar på några intressanta personer som man inte träffat på länge eller kanske inte träffat allt. För mig är enda möjligheten att få någonting gjort allt är att låsa in mig eller att gå undan helt. Just nu talar Maud Olofsson nere i Almedalen medan jag sitter på bloggplatsen H12 och skriver. Nu är alla intressanta människor upptagna med annat, nu får jag tid för bloggen. Tidigare har mina enda chanser att vara social på nätet varit när jag varit på ett seminarie när jag ändå inte kan prata med personen bredvid mig. Förutom det tror jag att man tids nog kommer acceptera när någon säger att man tar en dator-/telefon-/paddfri timme för att bara kunna se på varandra, så är det vad som gäller.

I slutändan vill vi trots allt bara en sak. Umgås med varandra, på vilket sätt som helst.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

På tal om 3D-skrivare

Fick tag på denna länken på jobbet för några dagar sedan. Tycker klippet är inspirerande och det är fascinerande att se hur människor dras till det fantastiska i 3D-skrivare. Styrelsen har diskuterat att lägga pengar från medlemsvärvningsbudgeten på 3D-skrivare, för att använda på bland annat mässor. Jag är tveksam om det ger medlemmar, med jag är övertygad om att det är en sjukt bra snackis. För låt oss erkänna, it’s pretty god damn awesome.

Sidenote: Sjukt bra låt!

, , ,

3 Kommentarer

Första styrelsemötet för 2011′s styrelse

I helgen avklarade styrelsen sitt första styrelsemöte. Dagordningen var packad med stora puckar att hantera, störst av dem alla var konkretiseringen av verksamhetsplanen, därefter hur styrelsen skulle kommunicera mellan mötena.

Kommunikation mellan styrelsemedlemmar

Kommunikationen mellan mötena är säkerligen en svår punkt. En styrelse som vi har uppenbarligen inte bara våra egna önskemål att ta hänsyn till när vi väljer våra kommunikationskanaler, utan även kongressens. Det fanns, som vanligt på Ung Pirats kongresser, en debatt om öppna och stängda program för kommunikation. Det finns en problematik med att använda Skype, på det moraliska planet. Leva som vi lär, heter det. Jag förstår vad Skype-hatarna uttrycker och vad de vill förmedla, men det känns inte som att de tar hänsyn till de rimliga kvar man som styrelsemedlem bör kunna ställa.

Efter mina två år i styrelsen kan jag lätt konstatera att det är betydligt viktigare för styrelsen, och därmed förbundet, att det ska vara bekvämt att kommunicera med varandra för att kunna jobba så effektivt som möjligt. Själv använder jag dagligen MSN, IRC och Skype. Kongressen vill att jag ska lämna Skype och gå över till exempelvis XMPP. Nu kan jag börja med att erkänna att jag faktiskt aldrig använt XMPP, men från vad jag har hört från Lars Johansson så finns det ännu ingenting som är likvärdigt Skype att börja använda sig utav. Det stora problemet är backloggen och användarvänligheten.

Men för mig finns även ett annat problem. Att jag måste börja använda ett nytt program, skapa en ny rutin och vara på det stället där vissa tycker att jag ska vara. Jag motsätter mig det för att det är onaturligt i min mening. Vi som jobbar dagligen med internet borde förstå och veta att folk på internet är inte där folk säger åt dem att vara, de är på det stället de vill vara på. Jag är inte på Facebook för att min chef säger åt mig att vara där, jag är där för att jag vill vara där. I och med det blir jag en aktiv Facebookanvändare och det går sällan mer än ett par timmar(ok, minuter under vissa perioder av dagen) innan jag känner hur fingrarna kliar och jag bara måste kolla om det hänt någonting roligt.

Det finns en naturlig rytm i hur folk på internet rör sig, och det besvärar mig lite att kongressen beslutat att peta i den rytmen. Jag är övertygad om att folk jobbar som bäst när de får välja sina arbetssätt själva, när det kommer naturligt.

Beslutet som vi tog på detta styrelsemötet var att fortsätta använda våra team-paddor, vår maillista samt Skypekanal. Utöver det fick Patrik i uppdrag att så snart som möjligt sätta upp en XMPPbrygga till Skype. Ni Skypehatare kan vara lugna, detta är planen fram till det att vår IT-ansvariga har tagit fram en plan för var vi skulle kunna ta vägen.

Ansvarsområden

Det stora målet med konkretiseringen av verksamhetsplanen är förvisso att ta reda på hur vi ska genomföra de mål som finns i verksamhetsplanen, men framför allt även att dela upp målen i ansvarsområden som sedan fördelas mellan styrelsemedlemmar. Det finns ingenting som säger att ansvaret måste ligga på en styrelsemedlem, det finns ingenting som hindrar styrelsen från att uppdra en vanlig medlem att genomföra någonting. Däremot föredrar jag om ansvaret ligger på någon i styrelsen. Förhoppningsvis har styrelsen bra kommunikation emellan sig och på så sätt kan man lätt backa upp varandra om någonting skulle gå fel. Förutom det är det dessutom i slutet av året alltid styrelsen som ställs ansvarig för att saker har genomförts och att allt står rätt till. Går någonting fel så är det styrelsens ansvar oavsett om det har delegerats vidare eller inte.

I år fördelades målen i verksamhetsplanen upp mellan 12 olika ansvarsområden, och utöver det ville styrelsen ha ytterligare 4 områden:

Förbundsordförande: Gustav Nipe
Förbundssekreterare: Nils Agnesson
Vice förbundsordförande: Vakant
IT: Mikael Holm
Internationellt: Patrik Greco
Jämlikhet: Carolina Sartorius
Medieansvarig: Sandra Grosse
Marknadsföring: Victoria Westberg
Medlemsvärvning: Mimmi Lowejko
Utbildningsansvarig: Lars Johansson
Organisationsutveckling: Niklas Dahl
Almedalsansvarig: Sandra Grosse
Intern kommunikation: Max Gnipping
Kongressombudsansvarig: Vakant
Politisk konferens: Vakant
Kongressansvarig: Vakant

Personligen så har jag ärligt talat mycket förtroende för alla personer med sina respektive ansvarsområden. Jag tror de är rätt personer på rätt område och att de kommer göra sitt yttersta för att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

En del av er kanske reagerar på varför posten som vice förbundsordförande är vakant och undrar varför jag inte står på den posten. Jag har redan före kongressen pratat med Gustav(och Max när han kandiderade) om att fortsätta som vice förbundsordförande. Sist jag och Gustav pratade så var det fortfarande planen att jag ska fortsätta och det togs även upp på styrelsemötet. Jag tror inte det finns någon i styrelsen som motsätter sig att jag fortsätter som vice, men däremot finns det en konflikt mellan delar av styrelsen om hur vidare styrelsen ska utse en vice förbundsordförande, eller om man ska delegera den uppgiften till förbundsordföranden. Missförstå mig inte, jag tror inte att någon i styrelsen någonsin hade velat utse en vice förbundsordförande som den ordinarie ordföranden inte vill ha. Det finns inte på kartan. Jag tror det handlar om att vår ordföranden vill få förtroendet från styrelsen att få välja själv, medan styrelsen inte vill frånsäga sig det mandatet.

Personligen är jag lite förvirrad om var jag står i frågan. Jag litar på Gustav och på vår dialog, men samtidigt vet jag hur stormigt det blev förra året när jag och Stefan inte kom överens. Jag känner oavsett fråga en trygghet i att styrelsen tar beslut i frågor av denna karaktär. Lika mycket som jag tycker att styrelsen ska lita på Gustav, vill jag att Gustav ska lita på styrelsen att den vill hans och förbundets bästa. Bortsett från detta, så tror jag att jag håller mig utanför den debatten på mötet. Om jag lägger ner min röst eller inte, det får jag se.

Vad det gäller mina andra ansvarsområden hade jag tänkt blogga mer om i ett annat inlägg. Där hade jag tänkt dela med mig av lite tankar jag har kring vad jag vill göra med områdena, då det inte finns särskilt många mål kopplade till varken Almedalen eller media.

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

I övrigt vill jag säga att jag är otroligt positivt till den nya styrelsen. Under fredagens kickoff, när vi bastade och badade på Fyrishov hade vi grymt kul tillsammans och det känns som att vi alla vill åt samma riktning. Men det märktes under helgen att vi har sjukt mycket att göra i år, utan att överdriva. Jag hoppas att ni medlemmar och anhängare kommer hjälpa oss, för det kommer verkligen behövas. Dessutom blir allting mycket roligare om vi gör det tillsammans!

, , , , , , , , , , ,

7 Kommentarer