Saker jag har gjort

• Varit på TEDxAlmedalen
• Fått en kram av Jesse Jackson
• Intervjuad av Sveriges radio om Facebooks nya videofunktion
• Utsedd till dagens bloggare av God morgon Almedalen #GMA11 – Den fina bilden som Jocke pratar om finns här
• Snackat med Sveriges radios programledare för Tankesmedjan – Gav honom mitt nummer men han hörde fan inte av sig : (
• Träffat nya och gamla twitterpolare och hängt med ”twittereliten”
• Frågat om en invite till #flickjox
• Dansat på Burmeister
• Fylletwittrat
• Sett två tal på iPaden istället för att stå nere i Almedalen
• Hängt med poliser

Saker jag borde ha gjort

• Gått på fler mingel
• Packat varmare kläder
• Skippat förkylningen
• Ätit mer glass
• Sovit mindre och ökat koffeinintaget
• Bloggat mer
• Sagt till Jocke att det var Centerpartiets dag

Mellan allt detta finns ju såklart fler saker jag har gjort och som jag borde ha gjort, men ovan finns det jag tycker är viktigast.

Framöver kommer det bli en del förändringar för mig. Jag har blivit inbjuden till ett projekt och jag kommer ruska om lite i hur jag jobbar när jag inte är i Almedalen.

Jag saknar redan alla nya och gamla vänner och längtar redan till nästa år. Som tur är det SSWC om en månad så jag får möta upp några av mina favoriter redan då.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

Detta är som sagt förmodligen ingen nyhet för någon, så varför väljer jag då att skriva ett blogginlägg om just detta?

Jo, jag och en kollega till mig pratade förra veckan om konsekvenserna av detta. Konsekvenserna av att vi ska vara social med alla, alltid, överallt. Jag är väl inte den enda som upplever att det första som händer när man reser eller besöker olika platser är att folk tar upp sina mobiltelefoner och checkar i på caféet eller flygplatsen eller vad det nu kan vara.

Min kollega berättade för mig att han varit på en konsert med några av sina nära och kära. Han hade där iakttagit att folk var väldigt upptagna med att umgås med alla förutom varandra. Folk stod och kolla ner på sina telefoner och omkring för att ta bilder för att dokumentera och sprida vidare. Han blev lite fundersamt och frågade mig om jag tror att detta är framtiden. Kommer det vara så att det fysiska mötet tappar betydelse när behovet av ett globalt umgänge ökar?

Jag kan ju förstås bara svara för mig själv men jag har verkligen ingen oro för att det fysiska värdet skulle förlora sitt värde på något sätt. I takt med att folk blir mer sociala och har bättre kommunikativa förutsättningar än någonsin så ökar även behovet av det fysiska mötet. Jag menar, det finns en anledning till att t.ex folk som möts på twitter kommer på idén att åka ut på en ö för att träffas och umgås under en helg. Som flitig internetanvändare tror jag att man värdesätter det riktiga mötet mer, man längtar efter det fysiska mötet och för att sätta röster, tonlägen och kroppsspråk på twitternick.

Däremot kommer kanske innebörden av vad det fysiska mötet betyder förändras lite. Det är kanske inte samtalet som kommer vara det viktiga utan snarare den rena fysiska närheten. Så länge jag har varit en del av internet har jag alltid tyckt att det varit skitkul att lana, även om det är knäpptyst i lokalen och alla skriver till varandra i spelet så är det ändå betydligt roligare att lana än att sitta hemma var för sig och spela.

Likadant vill jag dra paralleller till Almedalsveckan. Här finns vad folk gärna vill kalla för twitter- och bloggeliten som glider omkring och bloggar, twittrar och dokumenterar mer än normalt. Men samma människor säger även att de knappt hittar tid för att få ut allt för att man alltid träffar på några intressanta personer som man inte träffat på länge eller kanske inte träffat allt. För mig är enda möjligheten att få någonting gjort allt är att låsa in mig eller att gå undan helt. Just nu talar Maud Olofsson nere i Almedalen medan jag sitter på bloggplatsen H12 och skriver. Nu är alla intressanta människor upptagna med annat, nu får jag tid för bloggen. Tidigare har mina enda chanser att vara social på nätet varit när jag varit på ett seminarie när jag ändå inte kan prata med personen bredvid mig. Förutom det tror jag att man tids nog kommer acceptera när någon säger att man tar en dator-/telefon-/paddfri timme för att bara kunna se på varandra, så är det vad som gäller.

I slutändan vill vi trots allt bara en sak. Umgås med varandra, på vilket sätt som helst.

Sidenote: Sjukt bra låt!

Kommunikation mellan styrelsemedlemmar

Kommunikationen mellan mötena är säkerligen en svår punkt. En styrelse som vi har uppenbarligen inte bara våra egna önskemål att ta hänsyn till när vi väljer våra kommunikationskanaler, utan även kongressens. Det fanns, som vanligt på Ung Pirats kongresser, en debatt om öppna och stängda program för kommunikation. Det finns en problematik med att använda Skype, på det moraliska planet. Leva som vi lär, heter det. Jag förstår vad Skype-hatarna uttrycker och vad de vill förmedla, men det känns inte som att de tar hänsyn till de rimliga kvar man som styrelsemedlem bör kunna ställa.

Efter mina två år i styrelsen kan jag lätt konstatera att det är betydligt viktigare för styrelsen, och därmed förbundet, att det ska vara bekvämt att kommunicera med varandra för att kunna jobba så effektivt som möjligt. Själv använder jag dagligen MSN, IRC och Skype. Kongressen vill att jag ska lämna Skype och gå över till exempelvis XMPP. Nu kan jag börja med att erkänna att jag faktiskt aldrig använt XMPP, men från vad jag har hört från Lars Johansson så finns det ännu ingenting som är likvärdigt Skype att börja använda sig utav. Det stora problemet är backloggen och användarvänligheten.

Men för mig finns även ett annat problem. Att jag måste börja använda ett nytt program, skapa en ny rutin och vara på det stället där vissa tycker att jag ska vara. Jag motsätter mig det för att det är onaturligt i min mening. Vi som jobbar dagligen med internet borde förstå och veta att folk på internet är inte där folk säger åt dem att vara, de är på det stället de vill vara på. Jag är inte på Facebook för att min chef säger åt mig att vara där, jag är där för att jag vill vara där. I och med det blir jag en aktiv Facebookanvändare och det går sällan mer än ett par timmar(ok, minuter under vissa perioder av dagen) innan jag känner hur fingrarna kliar och jag bara måste kolla om det hänt någonting roligt.

Det finns en naturlig rytm i hur folk på internet rör sig, och det besvärar mig lite att kongressen beslutat att peta i den rytmen. Jag är övertygad om att folk jobbar som bäst när de får välja sina arbetssätt själva, när det kommer naturligt.

Beslutet som vi tog på detta styrelsemötet var att fortsätta använda våra team-paddor, vår maillista samt Skypekanal. Utöver det fick Patrik i uppdrag att så snart som möjligt sätta upp en XMPPbrygga till Skype. Ni Skypehatare kan vara lugna, detta är planen fram till det att vår IT-ansvariga har tagit fram en plan för var vi skulle kunna ta vägen.

Ansvarsområden

Det stora målet med konkretiseringen av verksamhetsplanen är förvisso att ta reda på hur vi ska genomföra de mål som finns i verksamhetsplanen, men framför allt även att dela upp målen i ansvarsområden som sedan fördelas mellan styrelsemedlemmar. Det finns ingenting som säger att ansvaret måste ligga på en styrelsemedlem, det finns ingenting som hindrar styrelsen från att uppdra en vanlig medlem att genomföra någonting. Däremot föredrar jag om ansvaret ligger på någon i styrelsen. Förhoppningsvis har styrelsen bra kommunikation emellan sig och på så sätt kan man lätt backa upp varandra om någonting skulle gå fel. Förutom det är det dessutom i slutet av året alltid styrelsen som ställs ansvarig för att saker har genomförts och att allt står rätt till. Går någonting fel så är det styrelsens ansvar oavsett om det har delegerats vidare eller inte.

I år fördelades målen i verksamhetsplanen upp mellan 12 olika ansvarsområden, och utöver det ville styrelsen ha ytterligare 4 områden:

Förbundsordförande: Gustav Nipe
Förbundssekreterare: Nils Agnesson
Vice förbundsordförande: Vakant
IT: Mikael Holm
Internationellt: Patrik Greco
Jämlikhet: Carolina Sartorius
Medieansvarig: Sandra Grosse
Marknadsföring: Victoria Westberg
Medlemsvärvning: Mimmi Lowejko
Utbildningsansvarig: Lars Johansson
Organisationsutveckling: Niklas Dahl
Almedalsansvarig: Sandra Grosse
Intern kommunikation: Max Gnipping
Kongressombudsansvarig: Vakant
Politisk konferens: Vakant
Kongressansvarig: Vakant

Personligen så har jag ärligt talat mycket förtroende för alla personer med sina respektive ansvarsområden. Jag tror de är rätt personer på rätt område och att de kommer göra sitt yttersta för att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

En del av er kanske reagerar på varför posten som vice förbundsordförande är vakant och undrar varför jag inte står på den posten. Jag har redan före kongressen pratat med Gustav(och Max när han kandiderade) om att fortsätta som vice förbundsordförande. Sist jag och Gustav pratade så var det fortfarande planen att jag ska fortsätta och det togs även upp på styrelsemötet. Jag tror inte det finns någon i styrelsen som motsätter sig att jag fortsätter som vice, men däremot finns det en konflikt mellan delar av styrelsen om hur vidare styrelsen ska utse en vice förbundsordförande, eller om man ska delegera den uppgiften till förbundsordföranden. Missförstå mig inte, jag tror inte att någon i styrelsen någonsin hade velat utse en vice förbundsordförande som den ordinarie ordföranden inte vill ha. Det finns inte på kartan. Jag tror det handlar om att vår ordföranden vill få förtroendet från styrelsen att få välja själv, medan styrelsen inte vill frånsäga sig det mandatet.

Personligen är jag lite förvirrad om var jag står i frågan. Jag litar på Gustav och på vår dialog, men samtidigt vet jag hur stormigt det blev förra året när jag och Stefan inte kom överens. Jag känner oavsett fråga en trygghet i att styrelsen tar beslut i frågor av denna karaktär. Lika mycket som jag tycker att styrelsen ska lita på Gustav, vill jag att Gustav ska lita på styrelsen att den vill hans och förbundets bästa. Bortsett från detta, så tror jag att jag håller mig utanför den debatten på mötet. Om jag lägger ner min röst eller inte, det får jag se.

Vad det gäller mina andra ansvarsområden hade jag tänkt blogga mer om i ett annat inlägg. Där hade jag tänkt dela med mig av lite tankar jag har kring vad jag vill göra med områdena, då det inte finns särskilt många mål kopplade till varken Almedalen eller media.

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

I övrigt vill jag säga att jag är otroligt positivt till den nya styrelsen. Under fredagens kickoff, när vi bastade och badade på Fyrishov hade vi grymt kul tillsammans och det känns som att vi alla vill åt samma riktning. Men det märktes under helgen att vi har sjukt mycket att göra i år, utan att överdriva. Jag hoppas att ni medlemmar och anhängare kommer hjälpa oss, för det kommer verkligen behövas. Dessutom blir allting mycket roligare om vi gör det tillsammans!

Nu ligger jag här i sängen, två dagar efter kongressen och skriver mitt första blogginlägg om kongressen. Det är även min andra dag som jag ligger hemma från jobbet då min kropp totalkraschat av all stress från helgen i kombination med en förkylning som legat och tryckt under en längre period. Dock råder det ingen ångest från mitt håll. Kongressen är en fantastisk helg och det är värt att ge 150% kraft 100% av tiden. Dessutom tror jag det kan vara bra att min förkylning äntligen exploderat.

#UPK2011

I sin helhet var kongressen, som alltid, helt fantastisk och spännande. Extra kul och nervöst blev allting av den nya grupp av människor som kom till kongressen. Grovt uppskattat så var säkert hälften av ombuden personer jag aldrig träffat tidigare. Det är kul att se att vi utvecklas och växer i förbundet, och att ”gamla” ersätts med ”nya”. Samtidigt ska det väl erkännas att man saknar människor som alltid funnits med tidigare.

Min tid under själva mötet spenderades i den spontanbildade receptionen. Under fredagen och halva lördagen hade jag Robin Harms Oredsson som sällskap. Om jag inte missförstått någonting så jobbar han för Betahaus och är utvecklare för bland annat VoteIT, röstningssystemet som vi använde till viss del. Måste säga att det var en otroligt skön snubbe och mycket trevlig sällskap. Lite synd tyckte jag om honom och om oss att vi inte fick full glädje av varken honom eller systemet eftersom att saker inte fungerade som det skulle med uppkopplingen och annat. Eftersom att vi inte knde använda VoteIT så som vi hade velat så känns det svårt att kritisera eller hylla, men det känns definitivt som att det finns potential till att göra någonting väldigt bra av det. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska åka på deras ”feedback-helg”.

Förutom receptionsarbete och VoteIT så var den nya hemsidan någonting som sög upp min tid. Jag, Lars, Micke och Peter satt uppe hela lördagnatten med att vidareutveckla och förbättra den hemsidan som jobbats på under en längre tid. Vi börjar närma oss slutfasen och jag hoppas verkligen den kan publiceras snart.

Förtroendevalda

Trots att Ung Pirat numera har en ny förbundsordförande, Gustav Nipe, så känns det inte som att det valet var det mest nervösa. Gustav gjorde ett hästjobb med att kampanja bland ombuden och att verkligen ta plats och synas innan kongressen. Det sades många fina ord om honom under kongressen och jag hade själv velat ställa mig i talarstolen och sagt några fina ord om min skånska broder, men eftersom att det alltid finns en risk att saker inte alltid går som det är tänkt kändes det bättre att låta ombuden få tala om vem de helst ville se. Jag är övertygas om att Gustav kommer ta Ung Pirat till en ny nivå, fylld av spännande, galna och kreativa handlingar.

Valet av förbundssekreterare var ingen big deal. Nils är en fantastisk sekreterare. Eftertänksam, klok, vänlig och helt enkelt förbannat bra. Jag ser fram emot ännu ett år av att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

Ordinarie ledamöter var den del som var mest nervös för mig. Ologiskt nog var jag nervös för min egen plats i styrelsen. Jag var även nervös för mina vänner som kandiderade och beroende på vilka människor som röstades in, hur gruppdynamiken skulle bli. I slutändan valdes jag, Max Gnipping, Victoria Westberg, Niklas Dahl och Lars Johansson. Personligen blev jag överlycklig. Vid denna punkten så hade styrelsen hittills fyllts av människor jag tycker otroligt mycket om. Det var en grupp människor som redan känner varandra och har jobbat tillsammans i många lägen.

Det enda som jag kände viss sorg över var Tess Lindholm, som jag verkligen känner borde fått stanna i styrelsen. Hon har kämpat hårt under året och bidragit med otroligt mycket. Senast igår hjälpte hon vår nya förbundsordförande med pressmeddelanden, så man kan lugnt säga att hon fortfarande bidrar. Det känns trist att kongressen inte uppmärksammat det, och att folk tyckte att ”det är inte säkert att hon kommer tillbaka” var ett legitimt argument(för er som inte vet så befinner hon sig i Israel just nu och kommer tillbaka innan sommaren). Jag är dessutom ytterst besviken på den eller de som har spridit rykten om att hon skulle stanna kvar i Israel till hösten, men det är ett annat blogginlägg.

Valet av suppleanter gick inte alls som jag trodde att det skulle gå. Jag har väl ingen direkt uppfattning om hur det skulle gå i sin helhet, men jag trodde innerligt att både Ella Brodin och Hanna Dönsberg var säkra kort. De är båda välkända efter riksdagsvalet förra året, och Ella har ju redan suttit i styrelsen ett år. Jag fick en smärre chock på söndagmorgonen när jag såg att Ella kandiderade, då jag tidigare fått höra och uppfattat det som att hon inte skulle göra det. Kvällen tidigare hade vi till och med avtackat henne. Oavsett det så trodde jag att hon var ett säkert kort. Hon hade ju som sagt suttit i styrelsen ett år innan.

Hipsvips så har vi fyra suppleanter som blivit valda med över 50% av rösterna. Rangordnat så blev det Mikael Holm, Mimmi Lowejko, Carolina Sartorius och Malin Ahnberg. Den femte platsen stod mellan Patrik Greco och Lucas Persson, och till slut så blev det Patrik.

Mikael och jag träffades för första gången på mediahelgen som anordnades av Piratpartiet inför EU-valet. Där lärde vi känna varandra och efter det har vi pratat lite fram och tillbaka. Mer har det blivit under det senaste halvåret då han varit min hjälte och ängel som hjälpt mig med Ung Pirats nya hemsida som snart ska gå live. Jag gick själv upp i talarstolen och talade för honom och är otroligt glad över hans plats som första suppleant.

Mimmi och jag träffades första gången genom att göra en resa till Finland tillsammans. Då talade hon mycket för att hon inte var intresserad av styrelsearbete utan istället ville vara en av aktivisterna. Jag tror att hon kommer ha mycket att bidra med genom att ha det perspektivet.

Carolina träffade jag först för någon vecka sedan då förra förbundsstyrelsen valde henne till vår jämlikhetsansvarig. Jag har mycket hopp om att hon kommer vidga jämlikhetstänket för Ung Pirat. Det finns alltid mycket man kan göra på den fronten.

Patrik och Malin är de personer jag haft minst kontakt med. Innan kongressen hade jag aldrig träffat Malin, medan jag och Patrik nog bara har träffats ytterst få gånger nere i Skåne i början av min tid Ung Pirat. Kommer bli kul att lära känna dem och se vad de kan bidra med.

Arbetet framöver

Jag tror det kan bli en skakig början för den nya förbundsstyrelsen. Vi är ovanligt få ”gamla” styrelsemedlemmar(bara 4 stycken) och med en ny förbundsordförande behöver vi så mycket stabilitet som det bara går. För min egen del är jag rädd att jag ska ta för mycket plats och på det sättet skrämma bort nya styrelsemedlemmar, men jag hoppas att någon kommer att ta mig i örat om det blir så.

På vårt konstituerande styrelsemöte beslutade vi att ha kommande styrelsemöte den 8-10 april, alltså om 1½ vecka. Då kommer många stora puckar behandlas och det kommer bli en intensiv helg. Dessutom kommer vi ha lite teambuilding/kickoff, och inte att glömma Mabgasquen på lördagkväll.

Under bloggpostens gång bestämde jag mig för att kommentera motioner och verksamhetsplan senare, kanske till och med inte förren styrelsen har konkretiserat allting. Vi får se. Allt jag vet nu är att vi har ännu ett episkt år framför oss.

Tack alla som deltog på #UPK2011 och välkomna alla nya styrelsemedlemmar!

Vaknar upp nu igen, till en ny dag min vän,
allting är som igår ingenting som har hänt.
Hela världen är skit, massa svält massa krig,
massa pengar som dödar allting fint.

Jag går ner ut på stan, massa jävla reklam,
dom vill sälja ut saker jag inte vill ha.
Man ska bli något fint, man ska bli något rikt,
man ska bli ett fint rikt jävla svin.

Överallt där man går, massa hat massa bråk,
massa fega rasister som inget förstår.
Det är ta mig fan sjukt, dom kan suga min…
Ja, jag vet att jag har sagt allt det här förut…

Men det här är mitt liv, det här är min kropp,
det här är min röst, det här är min sång.
Det här är mitt långfinger…

Och politik det är skit! Göran Persson för rik.
Fredrik Reinfeldt ser ut som ett jävla lik
Leijonborg är rasist, Wetterstrand är för trist,
och Lars Ohly är nån slags jävla kommunist.

Och Maud hon är dum som ett tåg,
Peter Erikson han är ett jävla spån,
och Hägglund till sist, han kan inte va’ frisk,
våran alldeles egna antikrist!
Jag skiter i dom. Ja, jag skiter i dom.
Jag vill inte va’ med så nu vänder jag om.
Ã…ker hemåt igen, jag är trött nu min vän
om du vill så kan du komma över sen.

Det här är mitt liv, det här är min kropp,
det här är min röst, det här är min sång.
Det här är mitt långfinger…

Men solen skiner och jag står mitt i den.
Jag är så lycklig att jag har dig som min vän
Ja, solen skiner vill du höra en hemlighet?
Jag tror jag nog är lite kär i Elin Ek…

Det här är mitt liv, det här är min kropp,
det här är min röst, det här är min sång.
Det här är mitt långfinger…

Och alltid sitter nån där, nån förälder som svär
över orden jag sjunger och tycker jag lär
deras barn något fel, deras barn något hemskt.
Man tror fan att det är nått jävla skämt!

Det är dom som har fel, låter barnen få spel
där man skjuter varandra i bitar och ler.
Men om nån sjunger snopp får polisen rapport
från någon mamma som aldrig har förstått…

det är bara en sång, bara en sång,
och vårt liv är så kort, men konsten är lång.
Och jag är den jag är, du får leva med det,
och du vet…

Det här är mitt liv, det här är min kropp,
det här är min röst, det här är min sång…

Det här är mitt långfinger…
Det här är mitt långfinger… Det här är mitt långfinger till dig…

Jag skrev för länge sedan på min egen blogg ett inlägg om Edward. Edward har numera lämnat piratrörelsen för engagemang på annat håll, men då var han en ung och driftig pirat som jag hade det stora glädjen att få träffa på en resa till Finland som Ung Pirat anordnade. Målet med resan var att hjälpa vårt finska systerparti att få igång ett eget ungdomsförbund, men internt i Ung Pirats förbundsstyrelse, som jag då satt i, hade vi lite svårigheter att hitta någon som kunde ansvara för hela resan. Jag var visserligen redan bokad som en av våra fyra deltagare på resan, men hade för mycket annat på mitt bord för att även kunna styra upp allt praktiskt under resan. Räddningen kom i form av Sandra Grosse, vars blogg jag idag skriver på. Hon klev in som ganska ny aktiv i Ung Pirat och tog på sig ansvaret för resan. Och när jag sedan vi väl kommit hem till Sverige skrev mitt inlägg om Edward ansåg hon att jag även borde skriva ett inlägg om henne. Vilket jag i ett svagt ögonblick gick med på att göra ”någon gång”. Sagt och gjort, nu drygt ett och ett halvt år senare kommer här ett inlägg om Sandra. På Sandras egen blogg dessutom.

Det är nog så att den bild man får av någon färgas väldigt mycket av det första intrycket personen ger en. Mitt första intryck av Sandra var av en person som inte var rädd för att ta konflikter. Faktum är att hon gick i konflikt med mig på vår finlandsresa. Med all rätt dessutom. Jag hade låtit min irritation över att förbundsstyrelsen misslyckats med att ordna upp allt kring resan gå ut över henne. Trots att det inte på minsta sätt var hennes fel, och trots att hon faktiskt tvärt om gått in och tagit på sig en del av det som styrelsen misslyckats med. Så det slutade med att jag fick be henne om ursäkt och rycka upp mig.

Väl efter det kom vi överens desto bättre. Under vår resa till Finland lades grunden för vad som jag idag ser som en stark vänskap. När Ung Pirats valberedning någon månad efter vår hemkomst från Finland efterfrågade kandidater till förbundsstyrelsen tvekade jag inte en sekund innan jag nominerade Sandra. Och vad jag sett av hennes arbete inom förbundsstyrelsen sedan dess kan jag bara sluta mig till att det var en bra nominering. Hon gled in på ett bananskal som en suppleant det året tack vare att en annan person som valberedningen ville nominera istället lämnade återbud. Men väl inne kunde hon visa vad hon gick för, och det här året valdes hon in som ordinarie ledamot av kongressen. Och har sedan dess även utsetts av styrelsen till dess vice ordförande.

Och bättre kommer det att bli. Sandra flyttar i dagarna till Uppsala. Det tar henne närmare Ung Pirats kansli och det tar henne närmare alla de fantastiska uppsalapiraterna som jag är övertygad kommer kunna bidra till att hon utvecklas än mer i sitt engagemang i Piratrörelsen. Det tar henne även närmare Stockholm, och riksdagen. Som andranamn på partiets södra lista är Sandra mer eller mindre garanterad en plats i riksdagen om vi kommer in den 19:e september. Jag har svårt att tänka mig någon som jag tror kommer förvalta sin plats lika bra och med samma integritet som jag vet att Sandra kommer att göra.

Piratpartiet är ett ungt parti, och våra företrädare har inte alltid en rutin och erfarenhet som de gamla partiernas pampar samlat på sig. Men vi har något bättre. Vi har unga engagerade människor som Sandra som brinner för våra idéer. Jag är övertygad om att väl i riksdagen så kommer Sandra, med sin integritet, sitt mod och sitt hjärta representera det svenska folket ljusår bättre än det stora flertalet av de åldrande trotjänare som gammelpartierna toppar sina listor med någonsin kan göra. Allt som krävs är att vi alla hjälper henne att ta sig dit!

Imorgon fortsätter min gästbloggsturné på Fredrik holmboms blogg utkik efter mig där!