Poster taggade Almedalen

God morgon Almedalen 2012

Årets God morgon Almedalen var helt klart en av höjdpunkterna under årets almedalsvecka. Redan på lördagen sa jag till Jocke att jag lovade att titta förbi… om jag inte var för trött. Efter ett par dagar insåg jag att jag aldrig skulle dyka upp om jag inte bestämde mig för det. Väl bestämt så var jag fast vid att dyka upp där strax innan kl 8 för att ta plats på min reserverade stol.

Både Brit och Jocke har efterlyst vad folk tycker om programmen och bett om tips på vad som kan förbättras. Under veckan fick jag en pik av Jocke att jag inte alltid kan säga att jag tycker att allt han gör är bra. Därför har jag satt ihop en liten lista på vad jag tyckte var bra med GMA11 och vad jag vill se till GMA12.

Saker jag gillade med #GMA11

  • Gäster fick tala till punkt. Det var en avslappnad stämning som gjorde att diskussioner kunde nå intressanta nivåer.
  • Det fanns utrymme för humor! Till och med Göran Hägglund hittade tillbaka till humorns värld.
  • Variationen av gäster och medverkande i inslag.
  • Mycket fokus på ungdomar.
  • Statistik och data, väldigt uppskattat med alla jämförelser!
  • Alla fantastiska människor som gjorde GMA11 möjligt.
  • Superfina stickers.

Saker jag vill se i #GMA12

  • Jag skulle vilja se mer av de politiska ungdomsförbunden. Hur använder de sociala medier för att synas och värva medlemmar? Är de bättre eller sämre än moderpartierna på att utnyttja internets möjligheter?
  • Som jag sa redan i torsdags. Sluta inbilla er att ni kommer kunna hålla 30 minuter. GMA kräver minst en timme!
  • Under programmen så hänvisas mycket till att det skulle lyftas under söndagens maratonsändning. Nu blev det ingen större sändning under söndagen och punkterna togs aldrig upp vilket jag tycker är synd.
  • Det kanske är dags att överväga att flytta till en ny lokal. Visserligen är den nuvarande mysig med in garderobskänsla, men det kanske inte är roligt för de som måste stå bakom kläderna och enbart får höra vad som händer.
  • Gå ifrån frimärkesformatet. Jag kollade igenom alla avsnitt idag och tyckte det var jobbigt med den dåliga upplösningen.
  • Jag skulle vilja se fler frågor som kommer in från twitter i programmet. Man vill känna sig inkluderad även om man inte är där i köttvärlden.
  • En annan schysst grej för alla som inte är i Visby kan ju vara att tipsa om intressanta seminarier som sänds live under dagen.
  • Te i lokalen för oss som inte dricker kaffe ; )
  • Jag satt en stund och funderade på huruvida jag skulle skriva att jag tycker att sändningen bör börja senare nästa år, typ klockan 9. Men efter att ha resonerat med mig själv kom jag fram till att det är skönt att det i stort sett alltid finns tid för att gå på GMA. Att lägga det senare skulle kunna innebära att det krockar med andra evenemang. Så vad det gäller just denna grejen får ni bestämma själva… så länge ni inte får fnatt och lägger det ännu tidigare ; )

    Ser fram emot #GMA12 om 51 veckor!

, , , ,

1 Kommentar

Almedalen – Saker jag gjort och borde ha gjort

Almedalen har sen jag började åka dit varit en av mina absoluta favoritsaker som händer under året. Det är en kraftfull vecka som tar majoriteten av deltagarna med storm (de som inte blir tagna med storm gör uppenbarligen någonting fel). Under almedalsveckan finns det utrymme för precis vad som helst, det är också därför man har tid för nästa ingenting. Varje år har jag lämnat Almedalen med en insikt om vad jag vill göra och jag är inspirerad till tusen för att göra det. Jag är stolt över mig själv för vad jag gjort i Almedalen, men det finns fortfarande saker jag önskar att jag gjort.

Saker jag har gjort

Saker jag borde ha gjort

  • Gått på fler mingel
  • Packat varmare kläder
  • Skippat förkylningen
  • Ätit mer glass
  • Sovit mindre och ökat koffeinintaget
  • Bloggat mer
  • Sagt till Jocke att det var Centerpartiets dag

Mellan allt detta finns ju såklart fler saker jag har gjort och som jag borde ha gjort, men ovan finns det jag tycker är viktigast.

Framöver kommer det bli en del förändringar för mig. Jag har blivit inbjuden till ett projekt och jag kommer ruska om lite i hur jag jobbar när jag inte är i Almedalen.

Jag saknar redan alla nya och gamla vänner och längtar redan till nästa år. Som tur är det SSWC om en månad så jag får möta upp några av mina favoriter redan då.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

So long and thanks for all the fish

Jag tror inte att beskedet jag lämnar i denna bloggposten kommer att överraska särskilt många. Några få har redan fått beskedet och en del har sagt att de har haft det på känn. Efter nästan tre år i Piratpartiet bestämmer jag mig nu för att lämna partiet och ungdomsförbundet.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

, , , ,

19 Kommentarer

Konsten att vara social

Det är nog ingen nyhet för någon att vi lever i en tid där vi är mer sociala än någonsin förr. Många av oss spenderar faktiskt flera timmar framför våra telefoner, datorer eller paddor för att kommunicera med varandra genom alla möjliga kanaler. Vi bloggar, twittrar, facebookar, bambusar och laddar upp bilder på diverse olika sidor. Vi vill hela tiden kommunicera inte bara med våra vänner, utan alla människor vi har i vår digitala närhet. Om vi åker iväg är en av de mest naturliga sakerna, åtminstone för mig, att jag delar med mig av min resa på olika sätt. Genom bilder, videoklipp, eller statusuppdateringar kan de flesta i mitt liv följa mig steg för steg. Nu kan de till och med se exakt var jag är genom att jag checkar in på de olika platserna som jag besöker.

Detta är som sagt förmodligen ingen nyhet för någon, så varför väljer jag då att skriva ett blogginlägg om just detta?

Jo, jag och en kollega till mig pratade förra veckan om konsekvenserna av detta. Konsekvenserna av att vi ska vara social med alla, alltid, överallt. Jag är väl inte den enda som upplever att det första som händer när man reser eller besöker olika platser är att folk tar upp sina mobiltelefoner och checkar i på caféet eller flygplatsen eller vad det nu kan vara.

Min kollega berättade för mig att han varit på en konsert med några av sina nära och kära. Han hade där iakttagit att folk var väldigt upptagna med att umgås med alla förutom varandra. Folk stod och kolla ner på sina telefoner och omkring för att ta bilder för att dokumentera och sprida vidare. Han blev lite fundersamt och frågade mig om jag tror att detta är framtiden. Kommer det vara så att det fysiska mötet tappar betydelse när behovet av ett globalt umgänge ökar?

Jag kan ju förstås bara svara för mig själv men jag har verkligen ingen oro för att det fysiska värdet skulle förlora sitt värde på något sätt. I takt med att folk blir mer sociala och har bättre kommunikativa förutsättningar än någonsin så ökar även behovet av det fysiska mötet. Jag menar, det finns en anledning till att t.ex folk som möts på twitter kommer på idén att åka ut på en ö för att träffas och umgås under en helg. Som flitig internetanvändare tror jag att man värdesätter det riktiga mötet mer, man längtar efter det fysiska mötet och för att sätta röster, tonlägen och kroppsspråk på twitternick.

Däremot kommer kanske innebörden av vad det fysiska mötet betyder förändras lite. Det är kanske inte samtalet som kommer vara det viktiga utan snarare den rena fysiska närheten. Så länge jag har varit en del av internet har jag alltid tyckt att det varit skitkul att lana, även om det är knäpptyst i lokalen och alla skriver till varandra i spelet så är det ändå betydligt roligare att lana än att sitta hemma var för sig och spela.

Likadant vill jag dra paralleller till Almedalsveckan. Här finns vad folk gärna vill kalla för twitter- och bloggeliten som glider omkring och bloggar, twittrar och dokumenterar mer än normalt. Men samma människor säger även att de knappt hittar tid för att få ut allt för att man alltid träffar på några intressanta personer som man inte träffat på länge eller kanske inte träffat allt. För mig är enda möjligheten att få någonting gjort allt är att låsa in mig eller att gå undan helt. Just nu talar Maud Olofsson nere i Almedalen medan jag sitter på bloggplatsen H12 och skriver. Nu är alla intressanta människor upptagna med annat, nu får jag tid för bloggen. Tidigare har mina enda chanser att vara social på nätet varit när jag varit på ett seminarie när jag ändå inte kan prata med personen bredvid mig. Förutom det tror jag att man tids nog kommer acceptera när någon säger att man tar en dator-/telefon-/paddfri timme för att bara kunna se på varandra, så är det vad som gäller.

I slutändan vill vi trots allt bara en sak. Umgås med varandra, på vilket sätt som helst.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

Kickstart för Ung Pirats förbundsstyrelse

För två och en halv vecka sedan avslutades Ung Pirats förbundskongress. Vi fick bland annat en ny förbundssekreterare och bytte ut halva styrelsen.

I början finns det alltid mycket att göra. Just nu förs det diskussioner kring de ansvarsområden som finns och vad dessa ska innehålla. Detta är en av de viktigaste sakerna vi kommer att hantera på nästa styrelsemöte och förmodligen är det en av de saker som kommer ta längst tid. Det är på nästa styrelsemöte som vi lägger grunden för resterande års centrala verksamhet. Därför har vi redan nu börjar diskutera det på styrelsens egna forum och spånat på hur man ska dela upp verksamhetsplanen.

En annan sak som ligger nära mig är planeringen av Almedalen 2010. Jag var där för första gången förra året och hade en helt fantastisk vecka på Gotland. Man utbytte mycket information, utökade sitt kontaktnät och hade väldigt trevligt med många människor. Det är helt klart en upplevelse att få åka dit, speciellt om man vågar ta steget och prata med random människor.

Förutom det har styrelsen tillsammans arbetat fram och lämnat in svar på de motioner till Piratpartiets årsmöte som styrelsen ansåg beröra förbundet. Man har gjort det tidigare år och vi tyckte det var viktigt att fortsätta med det. De förändringar som påverkar oss är det viktigt att vi tycker till om.

Bara några dagar efter kongressen hade jag även kontakt med SVT Aktuellt angående ett inslag de gjorde om ungdomsförbund i Sverige. Eftersom att de valde att inte ta med Ung Pirat trots att vi är Sveriges största politiska ungdomsförbund reagerade vi alla väldigt starkt. Jag skrev till redaktören, twittrade till chefen och mailade tillslut till reportern och framförde mina och styrelsens åsikter om att detta var märkligt och att vi tyckte det var väldigt tråkigt att vi inte fick var med då vi kunde bidragit med en hel del, eftersom vi inte riktigt fungerar som andra ungdomsförbund. Jag fick svar från reportern som gjort inslaget och fick följande svar:

Vi valde i inslaget att beskriva den problematik som just riksdagspartiernas ungdomsförbund dragits med under många år, och därför valdes Ung Pirat bort.
Det finns all anledning att återvända till ämnet framöver, så tack för dina synpunkter.

Vi får helt enkelt hoppas på att de slutar exkludera oss efter detta! Om inte så kommer vi inte ge upp riktigt än.

Nu är det en och en halv vecka kvar till styrelsemötet. Det kommer bli lite unik, eftersom det verkar som att samtliga styrelsemedlemmar kommer att delta! Kommer bli skitkul. Själv kommer jag försvinna lite tidigare under söndagen eftersom jag har ett flyg till Genève att passa. Jag ser fram emot att fortsätta jobba med detta och åter igen så tackar jag alla ombud som lät mig sitta kvar ytterligare ett år i styrelsen! Glöm inte att följa #UPFS och @Ung_Pirat på twitter för att få veta mer om styrelsens arbete!

, , , , , , ,

2 Kommentarer