Poster taggade deltagarkultur

Dagisbarn vs dinosaurie, eller?

Igår hamnade jag i en diskussion gällande ifrågasättande av yrkeskompetens inom partiet.

Det märktes att en person var orolig:
-Jag blir mest ledsen över att vi är så dåliga på att ta hand om den kompetens vi har att den inte mår bra här.
-Är det bara jag som ser ett problem i att folks yrkeskompetens värderas så lågt att vi förlorar den?

Jag förstår poängen med att det är tråkigt att känna sig ifrågasatt. Man vill gärna känna att man för en gångs skull ska ha gjort tillräckligt för att inte bli ifrågasatt. Att man är legitim, att man har bevisat sin kompetens.

Men borde inte ni med många års arbetslivserfarenhet veta att man utvecklas av att folk ifrågasätter? Det är när folk ifrågasätter det man gör som de bra idéerna kommer fram. Det kan vara allt från helheten till de minsta detaljerna till tillvägagångssättet.

En annan grej är att vi är jämt så stolta i vårt parti över alla unga, engagerade och briljanta människor vi har i detta partiet. Hur stolta vi är över att vi inkludera dem, över att de också får vara med, att deras åsikter räknas. Vi predikar om hur det behövs nytt blod i riksdagen. Nytänkande människor. Vi pratar om hur unga människor måste få vara med och hur mycket de kan bidra med ”trots” att de är unga. När jag berättade om hur jag blivit bemött på WIPO av en äldre herre, blev alla förskräckta. Att det kan gå till så. Att de nervärderar någons åsikt för att de är unga.

Men varför blir jag då emellanåt behandlad så av mina egna kamrater? Nu menar jag inte att det händer konstant. Jag blir många gånger lyft just eftersom att jag är ung och ändå är ganska vettig. Men jag blir förvånad när någon i partiet drar det kortet. ”Jag är äldre, jag har hållt på med detta längre, jag vet bättre än du-kortet”. Bara för att jag vill gå en annan väg, eller har ett förslag på en förändring, betyder inte det att jag ifrågasätter någons kompetens. Min kompetens ska inte heller ifrågasättas bara för att jag har en annan åsikt. I slutändan är det väl ändå sakliga argument som ska föra ens talan, inte en tidigare arbeten?

Problemet är inte att folk ifrågasätter varandras kompetens. Problemet är att folk förväxlar ifrågasättande av kompetens med en välvilja att göra bättre. Detta problemet skulle lätt kunna lösas genom att man slutar tro att all kritik kommer från hat och tron om att man vill skada partiet. Vi måste påminna oss själva om att vi alla vill partiet väl, alla vill vi hjälpas åt att förbättra och utveckla. Vi måste påminna oss själva om att det finns en skillnad mellan att ifrågasätta kompetens och att ifrågasätta en idé.

Så var kreativ, kom med förslag och idéer… Men i detta partiet får du vara beredd på att folk vill förändra, hjälpa till och delta. Vi har ju trots allt en ganska unik deltagarkultur.

, , , ,

6 Kommentarer

Online/Offline

Igår förmiddag höll jag och Isak Gerson tal för Lunds Ungdomsting. Talet kan du läsa här nedan och så snart Isak har lagt över videon på datorn kommer den publicerad på internet också. Min del av talet baseras på talet jag höll i Malmö i höstas på Malmo09 First popular unConference on eGovernment. Vi använde presentationsprogrammet Prezi, som Jerry använde förra året under mediautbildningen. Älskar det programmet, slår powerpoint fem gånger om.
@Lunds Ungdomsting; Tack för att vi fick komma!
Vad är online-offline?
Finns det en skillnad? Många av oss är uppkopplade till internet via mobilt bredband eller via mobilen. De som inte är det är ändå uppkopplade via telenätet och t.ex. sms. Med flatratesms blir smsande inte alls olikt chattande.
Under Pirate Bay-rättegången förra året sa en av de anklagade, Peter Sunde, att “vi använder inte uttrycket IRL, vi säger AFK. Men nu har vi lyft språkbruket ännu en nivå. Eftersom många av oss mer eller mindre ständigt är uppkopplade är det svårt att säga AFK. Det är väldigt vanligt att man använder Facebook, Twitter och chattprogram via mobilen och netbooks blir vanligare och vanligare. I brist på bättre termer har man börjat använda uttryck som “i köttvärlden” och “utanför internet” om det rummet som brukade vara “den riktiga världen”
Kanske måste vi inse att online-offline inte längre är så mycket av en fråga om det ena eller det andra, utan snarare en gradfråga. En gång var online det speciella, det man gick till datorn för ibland. Kanske bör vi börja tala om offline som undantaget, som egenskapen man måste anstränga sig för att uppnå. För det är långt ifrån självklart för många att överhuvudtaget stänga av mobilen eller sluta se datorn som en självklar och frekvent del av vardagen.

Hur påverkar det oss att vi alltid är online?
Detta gör självklart att vi behöver ställa oss helt nya frågor. Vi måste fråga oss hur det påverkar oss att ständigt vara online? Är det, som föräldrar med flera ger intryck av, något farligt eller slöseri med tid? Eller kommer internets spridning ha liknande effekter som boktryckandet hade? Varför ifrågasätts inte hur mycket tid många tillbringar med böcker, tidningar, reklamblad, skyltläsning och så vidare? Tryckt text har hunnit bli en självklarhet i vårt samhälle, men internet ställer fortfarande till moralpanik.

Internetinvandrare och internetinfödda
När en ny revolutionerande teknik kommer uppstår ett skifte som går i flera steg. Man kan dra en parallell till utvecklingen av bilar. De första bilarna såg precis ut som hästkärror, trots att det inte fanns någon anledning att bygga dem så. Folk var vana vid hästkärrorna och såg ingen anledning att behandla bilen som en bil och inte som en förbättrad hästkärra. Idag har bilen som sådan blivit en självklar del av vårt samhälle och ses inte som ett positivt undantag.
Samma utveckling har man sett med internet. För att göra skillnad mellan de som växt upp med internet och de som fått anpassa sig till skiftet mitt i livet har man myntat uttrycken “digital immigrants” och “digital natives” som brukar översättas till “internetinvandrare” och internetinfödda”. Förutom erfarenheten finns det fler skillnader mellan internetinvandrare och internetinfödda. Internetinvandrare tenderar att se internet som ett undantag i vardagen när internetinfödda ser det som en självklar del. Det gör också att internetinfödda i en större utsträckning kan se internets fördelar.

Access to knowledge
Tidigare har tillgången till kunskap, information och kultur varit väldigt begränsad. Vad som var viktigt att lära sig bestämdes utav skolan, informationen fick man genom tidningarna och musiken man skulle lyssna på bestämdes utav skivbolagen. Till viss del är det väl fortfarande så. Men idag har vi möjligheter som inte funnits tidigare. Med internet och den tekniskautvecklingen har saker förändrats.
Om du vill kan du beredda dina kunskaper om det du är intresserad av. Om du vill kan du själva leta reda på vad som egentligen händer runt en nyhet. Om du vill behöver du inte nöjja dig med utbudet i din lokala CD-affär. Det är din egen vilja som sätter gränser.
Idag har mer än 80% av EUs befolkning tillgång till internet i sina hem, och det blir allt fler. Runt om i världen bygger man ut internet. I utvecklingsländer är det speciellt viktigt just eftersom att deras tillgång till information på det traditionella sättet är begränsad och kostar mer.

Deltagarkulturen
Med internet har det växt fram en deltagarkultur där alla kan vara med. Om vi tar nyheter som ett exempel, behöver man inte längre förlita sig på att tidningar ska leverera dem. Du behöver inte vänta till imorgon för att få reda på vad som händer idag. Du behöver inte förlita dig på att journalister ska ge dig information, du kan skaffa den själv. Du kan förlita dig på dig själv och dina medmänniskor i den digitala världen. Det har utvecklats till någonting som kan kallas för community-baserad journalism. Vem som helst som är intresserad av vad som helst, kan möta upp folk från hela världen och till exempel blogga om det, och senare sprida det vidare genom sociala medier.
Det som är fantastiskt är att alla kan bidra med deras egen version. Man läser, deltar, diskuterar, remixar och skapar sig en egen röst. Idag kan du gräva ner dig i det du tycker är intressant fortare än någonsin tidigare.

Privat-publikt
Det har förts ner på en personlig nivå. Plötsligt kan skvaller som tidigare spreds i slutna rum mun till mun spridas snabbt på sociala medier. Pinsamma händelser, festbilder och information om människors relationer sprids som med vinden över sociala medier som facebook och twitter. Vad som är ännu värre är hur etiken på internet kring spridande av information är så försvinnande liten. När människor är på internet förlorar de förmågan att skilja på privat och publik information.
Vad händer då när den moderata partisekreteraren skriver på facebook hur glad han är över att invandrare städar bort bajs från hans trappuppgång en söndagmorgon? Eller när piratpartiets partiledare raggar efter sex till sin sverigeturne på facebook? Vad händer med människors privatliv när vi ständigt rapporterar om våra relationer genom att ändra relationsstatus på facebook?
Ju mer vi anpassar våra liv till internet desto noggrannare måste vi vara med att skilja på privat och publik information. Information som bara hör hemma i slutna vänkretsar utanför internet bör inte spridas utanför vänkretsen på facebook heller.

, , , , , , , , , , , ,

4 Kommentarer