Poster taggade Facebook

Almedalen – Saker jag gjort och borde ha gjort

Almedalen har sen jag började åka dit varit en av mina absoluta favoritsaker som händer under året. Det är en kraftfull vecka som tar majoriteten av deltagarna med storm (de som inte blir tagna med storm gör uppenbarligen någonting fel). Under almedalsveckan finns det utrymme för precis vad som helst, det är också därför man har tid för nästa ingenting. Varje år har jag lämnat Almedalen med en insikt om vad jag vill göra och jag är inspirerad till tusen för att göra det. Jag är stolt över mig själv för vad jag gjort i Almedalen, men det finns fortfarande saker jag önskar att jag gjort.

Saker jag har gjort

Saker jag borde ha gjort

  • Gått på fler mingel
  • Packat varmare kläder
  • Skippat förkylningen
  • Ätit mer glass
  • Sovit mindre och ökat koffeinintaget
  • Bloggat mer
  • Sagt till Jocke att det var Centerpartiets dag

Mellan allt detta finns ju såklart fler saker jag har gjort och som jag borde ha gjort, men ovan finns det jag tycker är viktigast.

Framöver kommer det bli en del förändringar för mig. Jag har blivit inbjuden till ett projekt och jag kommer ruska om lite i hur jag jobbar när jag inte är i Almedalen.

Jag saknar redan alla nya och gamla vänner och längtar redan till nästa år. Som tur är det SSWC om en månad så jag får möta upp några av mina favoriter redan då.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

Konsten att vara social

Det är nog ingen nyhet för någon att vi lever i en tid där vi är mer sociala än någonsin förr. Många av oss spenderar faktiskt flera timmar framför våra telefoner, datorer eller paddor för att kommunicera med varandra genom alla möjliga kanaler. Vi bloggar, twittrar, facebookar, bambusar och laddar upp bilder på diverse olika sidor. Vi vill hela tiden kommunicera inte bara med våra vänner, utan alla människor vi har i vår digitala närhet. Om vi åker iväg är en av de mest naturliga sakerna, åtminstone för mig, att jag delar med mig av min resa på olika sätt. Genom bilder, videoklipp, eller statusuppdateringar kan de flesta i mitt liv följa mig steg för steg. Nu kan de till och med se exakt var jag är genom att jag checkar in på de olika platserna som jag besöker.

Detta är som sagt förmodligen ingen nyhet för någon, så varför väljer jag då att skriva ett blogginlägg om just detta?

Jo, jag och en kollega till mig pratade förra veckan om konsekvenserna av detta. Konsekvenserna av att vi ska vara social med alla, alltid, överallt. Jag är väl inte den enda som upplever att det första som händer när man reser eller besöker olika platser är att folk tar upp sina mobiltelefoner och checkar i på caféet eller flygplatsen eller vad det nu kan vara.

Min kollega berättade för mig att han varit på en konsert med några av sina nära och kära. Han hade där iakttagit att folk var väldigt upptagna med att umgås med alla förutom varandra. Folk stod och kolla ner på sina telefoner och omkring för att ta bilder för att dokumentera och sprida vidare. Han blev lite fundersamt och frågade mig om jag tror att detta är framtiden. Kommer det vara så att det fysiska mötet tappar betydelse när behovet av ett globalt umgänge ökar?

Jag kan ju förstås bara svara för mig själv men jag har verkligen ingen oro för att det fysiska värdet skulle förlora sitt värde på något sätt. I takt med att folk blir mer sociala och har bättre kommunikativa förutsättningar än någonsin så ökar även behovet av det fysiska mötet. Jag menar, det finns en anledning till att t.ex folk som möts på twitter kommer på idén att åka ut på en ö för att träffas och umgås under en helg. Som flitig internetanvändare tror jag att man värdesätter det riktiga mötet mer, man längtar efter det fysiska mötet och för att sätta röster, tonlägen och kroppsspråk på twitternick.

Däremot kommer kanske innebörden av vad det fysiska mötet betyder förändras lite. Det är kanske inte samtalet som kommer vara det viktiga utan snarare den rena fysiska närheten. Så länge jag har varit en del av internet har jag alltid tyckt att det varit skitkul att lana, även om det är knäpptyst i lokalen och alla skriver till varandra i spelet så är det ändå betydligt roligare att lana än att sitta hemma var för sig och spela.

Likadant vill jag dra paralleller till Almedalsveckan. Här finns vad folk gärna vill kalla för twitter- och bloggeliten som glider omkring och bloggar, twittrar och dokumenterar mer än normalt. Men samma människor säger även att de knappt hittar tid för att få ut allt för att man alltid träffar på några intressanta personer som man inte träffat på länge eller kanske inte träffat allt. För mig är enda möjligheten att få någonting gjort allt är att låsa in mig eller att gå undan helt. Just nu talar Maud Olofsson nere i Almedalen medan jag sitter på bloggplatsen H12 och skriver. Nu är alla intressanta människor upptagna med annat, nu får jag tid för bloggen. Tidigare har mina enda chanser att vara social på nätet varit när jag varit på ett seminarie när jag ändå inte kan prata med personen bredvid mig. Förutom det tror jag att man tids nog kommer acceptera när någon säger att man tar en dator-/telefon-/paddfri timme för att bara kunna se på varandra, så är det vad som gäller.

I slutändan vill vi trots allt bara en sak. Umgås med varandra, på vilket sätt som helst.

, , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer

Nya äventyr i en ny stad, tack vare Facebook!

För lite mer än två veckor sedan, onsdagen den 18 augusti för att vara mer precis, satt jag på facebook och chattade med Mattias Vahlne. Vi pratade om min intervju jag skulle ha under morgondagen, den med Jobbgrillen om ungdomsarbetslöshet. Efter några jobbiga veckor fyllda av turbulens i partiet uttryckte jag mig lite matt att jag varit arbetslös i över ett år för att jobba med partiet och att jag den 20 september skulle behöva ett jobb omgående. Mattias försvann i någon minut och skrev sedan ”jag har fixat ett jobb till dig”. Jag trodde såklart att han drev med mig. Så lätt ska det inte vara att få ett jobb. Han bad mig fiffla ihop ett CV och skicka in till chefen på Phosworks. Det gjorde jag och fredagen veckan efter, den 24 augusti, var jag på intervju i Uppsala. Jag blev ”muntligt anställd” på plats och vid frågan om när de ville att jag skulle börja jobba blev svaret ”för fyra månader sen”.

Därefter, och även några dagar tidigare, la jag all min tid på att hitta boende i Uppsala. I slutändan fick jag lite smått panik med att hitta ett boende som inte låg för långt ifrån centrum att jag frågade Nils Agnesson, Ung Pirats förbundssekreterare om jag inte fick tränga mig på hos honom. Det fick jag ju förstås, men lyckligtvis visade det sig att det inte behövdes. Den fantastiske telecomixaren Niklas trollade fram en 1:a i Fålhagen till mig. Detta var alltså i torsdags. Igår körde jag och mina föräldrar till Uppsala med hela mitt liv nerpackat i bilen och nu sitter jag här i min alldeles egna första lägenhet.

På två och en halv vecka har jag fått jobb och hittat en lägenhet i en stad där det verkligen inte är lätt att få bostad. Jag känner en enorm tacksamhet mot de som hjälpt mig och sagt att de skulle ställa upp om det blev problem. Men utan Mattias Vahlne hade resan aldrig börjat.

Mattias och jag fick av en ren slump kontakt med varandra på Facebook. Vi kommenterade båda på Jerry Silfwers statusuppdateringen, la till varandra som vänner och chattade ett par gånger genom Facebooks chattfunktion. Efter någon månad sågs vi i Uppsala över en lunch och lärde känna varandra lite bättre. Därefter har vänskapen fortlöpt och imorgon är vi även arbetskollegor.

Min historia känner jag är ett utmärkt exempel på hur sociala medier kommer förändra hur folk integrerar med varandra och även hur man söker jobb. Imorgon börjar jag på Phosworks där mina möjligheter för framtiden är oändliga. I huvudsak kommer jag nog att jobba med onlinesupport åt kunderna, men det verkar även som att jag kan få göra en djupdykning i sociala medier. Fy fan vad jag längtar!

, , , , ,

7 Kommentarer