Panelen bestod av:
Micke Pettersson , Förbundsordförande Ung Vänsterns studentförbund
Kajsa Borgnäs – Socialdemokratiska studentförbundet
Björn Björklund – Språkrör Gröna studenters lokalavdelning i Lund, ledamot gröna studenter
Karin Ernlund – Ordförande Centerstudenter
Gustav Georgsson – Styrelseledamot Liberala studenter
Michael Wigg(tror jag) – Vice riksordförande moderata stundenter
Mattias Svensson – Medlem i kristdemokratiska studentförbundet, KDUs förbundsstyrelse

Jag bjuder på ett par citat

Det är viktigt med en bred energiförsörjning ifall det slutar blåsa. – LUF
Man ska inte få sälja sjukvård till cancersjuka barn. – Ung Vänster
Vi har gjort Sverige till ett friare land. – MUF

Det sista citatet är ganska intressant. Hur kan studentförbundet till det parti som under den senaste mandatperioden infört både FRA och IPRED, uttala sig så? Hur kan studentförbundet till det parti som trycker för datalagringsdirektivet, uttala sig så? Hur kan någon i det högra blocket uttala sig så, efter att ha valt Beatrice Ask till justitiesminister? Det är skrämmande att man tycker att FRA, IPRED och datalagringsdirketivet gör Sverige till ett friare land. Friare för staten att övervaka sina medborgare, friare för företag att agera polis. Ja, det kan jag kanske gå med på. Men om man talar om frihet för medborgare har man missat tavlan. Helt och hållet.

Nu ska jag däremot gå över till kvällens stjärna. Mattias Svensson från KDU. Han var helt lysande, i debatten. Creds till honom att han var väl förberedd i ämnena som togs upp i debatten och kunde argumentera väl för sin sak. Mindre lysande blev han när frågor ställdes. När jag frågade honom hur långt han tycker att man ska gå i att upprätthålla lagen. Är det rimligt att övervaka befolkningen för att man kanske, möjligtvis kan lösa några brott? Hur är det med FRA och IPRED egentligen? Mattias svarade att de är emot både FRA och IPRED och att de vill riva de båda. Trevligt tycker jag! Frågan är ju var förtroendet ligger. Att han svarar sådär på min fråga är ungefär som att svara ”vi var fulla den dagen”. Värre blev det när jag efter debatten gick fram och pratade med Mattias.

Under debatten hade patent dykt upp ett par gånger och Mattias hade talat om att det är viktigt att den lilla entreprenören ska få komma fram med sina innovationer. Jag frågade honom om han hade någon aning om hur mycket det kostar att bara undersöka om ens produkt gör intrång. Hans svar var att han hade koll! Men det var ju inga problem, de stora företagen har ju råd att betala den undersökningen. Men vänta nu, vad hände med den lilla entreprenören? Jo, Mattias var inte alls bekväm med att diskutera den frågan. Det blev lättare att diskutera patent när det kom till stora medicinföretag. Han avfärdade allt jag sa och försökte gång på gång dra sig undan. Han sa någonting i stil med ”Piratpartiet är ju inget seriöst parti, ni har ju bara en fråga och den är jag trött på”, och fortsatte ”jag tycker ni borde sluta ta tid från oss som försöker driva viktig politik”. Jag frågade honom rätt ut om han inte tycker det är ett problem att man har kriminaliserat en hel generation och han svarade blankt nej. Jag önskar så innerligt att jag hade spelat in det svaret.

KD brukar säga att de finns där och vill jobba för verklighetens folk. Tydligen är ungdomar och internetanvändare inte en del av den verkligheten.

Kajsa från Socialdemokraternas studentförbund var också inne och petade på patentfrågan. Hon sa

Sverige kommer alltid bäst i alla rankinglistor på vilket land det är bäst att starta företag i och det beror på bland annat att man har liksom ordentliga arbetsrätt, något som högern håller på och monterar ner samt vi är det land med flest patent, privata patent

Låter trevligt.. eller något.

I övrigt var det som sagt en väldigt trevlig kväll. Jag spelade in nästan allting, kanske lägger upp det senare.

För att förstå detta inlägg behöver man några få förkunskaper.
Immateriell egendom är det som täcks av upphovsrätt, patent, varumärkesskydd, mönsterskydd etc. Hur väl den immateriella egendomen skyddas är idag olika inom EU(och världen), beroende på vilket medlemsland man tittar på.
TRIPs (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) är den internationella överenskommelse som reglerar handelsfrågor vad gäller immaterialrätt idag.

I motiveringen för IPRED2 skriver man:

Varumärkesförfalskning och pirattillverkning, och intrång i immateriella rättigheter mer generellt, är något som ökar hela tiden och som idag är internationellt till sin karaktär och utgör ett allvarligt hot mot samhällsekonomin och de offentliga finanserna. Olikheterna mellan de nationella påföljdsreglerna skadar den inre marknadens funktion och försvårar dessutom kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning. [...] Det behövs därför straffrättsliga bestämmelser för att förstärka och förbättra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning som komplement till direktiv 2004/48/EG* av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

*IPRED1

Man menar alltså att de straffrättsliga påföljderna i de olika medlemsländerna gör att det inte får full effekt. Om IPRED2 röstas igenom skulle det vara det första direktivet inom EU som direkt inför straffrättsliga åtgärder. I TRIPs har man beskrivit att man FÅR LOV att tillämpa straffrättsliga åtgärder, men nu vill man ända från EU bestämma minimum bötessummor och fängelsestraff.

Artikel 3 Brott

Medlemsstaterna skall beteckna som brott varje uppsåtligt intrång i en immateriell rättighet som begås i kommersiell omfattning, liksom försök och medverkan till och anstiftan av ett sådant intrång.

Det finns en lurig sak med den första meningen här. ”I kommersiell omfattning” är en helt annan sak än ”med kommersiellt syfte”. Du behöver inte ha sålt några kopior eller tjänat pengar på den immateriella egendom man kopierat, det räcker till exempel att man kopierat och spridit så många verk att det kan anses skada rättsinnehavarens försäljning. Var man drar den gränsen nämner man dock inte. Här väljer man att gå längre än vad man har gjort i TRIPs, där man inte räknar inte försök, medhjälp eller anstiftan.

Straffsatser

Brotten skall beläggas med ett högsta straff på minst fyra års fängelse när de har begåtts inom en kriminell organisation. Samma sak gäller när brottet medför en risk för människors hälsa och säkerhet. Gränsen på fyra års fängelse har valts eftersom den generellt motsvarar den nivå som används för att beteckna allvarliga brott. [...] För fysiska eller juridiska personer som gör sig skyldiga till sådana brott som avses i artikel 3 i direktiv …/…/EG omfattar påföljderna högsta bötes- eller vitesnivåer på minst 100 000 euro för andra fall än de allvarligaste, och högsta nivåer på minst 300 000 euro för de brott som begås inom en kriminell organisation eller de brott som medför en risk för människors hälsa eller säkerhet. Den försvårande omständigheten bör kunna åberopas om risken har konstaterats, även om den farliga produkten ännu inte har haft någon skadlig verkan.

Detta stycket är fullt av, vad jag anser vara, väldigt jobbiga meningar. Jag gör ett tappert försök att försöka förklara det för er som blev lika förvirrade som jag.
Om man begår brott inom en kriminell organisation ska fängelsestraffets tak vara MINST 4 år. Medlemsländer får alltså besluta att taket ska vara högre än så. Likadant ska taket för bötes- eller vitesnivåer, beroende på om det är mindre allvarligt eller om det sker inom en kriminell organisation eller medför en risk för människors hälsa eller säkerthet, vara minst € 100 000 motsvarande € 300 000. Med risk menar man att det inte spelar någon roll om någon faktiskt tagit skada eller inte.

Det finns även andra påföljder så som

ii) förverkande av föremål, verktyg och produkter med ursprung i intrång eller av egendom till ett värde som motsvarar dessa produkter.
2. För de brott som avses i artikel 3 skall medlemsstaterna föreskriva att följande påföljder dessutom skall tillämpas i lämpliga fall:
a) Förstöring av egendom som innebär intrång i en immateriell rättighet.
b) Stängning, hel eller delvis, slutgiltig eller tillfällig, av den inrättning som huvudsakligen använts för att begå det aktuella intrånget.
c) Permanent eller tillfälligt näringsförbud.
d) Rättslig övervakning.
e) Rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.
f) Uteslutning från tillgång till offentliga stöd och subventioner.
g) Offentliggörande av rättsliga beslut.

Man kan ju fråga sig vad det för med sig för konsekvenser att börja införa straffrättsliga åtgärder från EU. Är detta någonting bra eller dåligt? Är det toppstyrning i en negativ mening, eller kommer det föra medlemsländerna närmre? Är den dåliga formuleringen ”i kommersiell omfattning” avsiktlig eller är det ett politiskt fel? Man kan ju också fråga sig vad detta kommer få för konsekvenser för innovationsföretag, där man inte vet om man gör intrång på ett patent förrän det är för sent. Ville man inte främja innovation? En annan sak man kan ifrågasätta är ju varför de ibland syftar till alla typer av immateriell egendom och ibland bara till varumärkesintrång och ”pirattillverkning”.

IPRED2 kommer senare i vår åter igen att lyftas i EU parlamentet, men enligt KEI har det läckt dokument där EU vill få in IPRED2 i ACTA(Anti-Counterfeiting Trade Agreement). Man verkar ivriga att få igenom det skrivna förslaget. Antas det inte i sin egna form, får man väl försöka smyga in det på något annat sätt?

IPRED2 tar bakvägen

Stort tack till den bästa juristeN som hjälpt mig få ihop detta. <3

1: Mötets öppnande

Det 14onde mötet av the Standing Committee on the Law of Patents (SCP) öppnades av generaldirektören Mr. Francis Gurry, som välkommande alla deltagare och presenterade Mr. James Pooley, vice generaldirektör. Mr. Philippe Baechtold (WIPO) är sektreterare.

2: Val av ordförande och två vice ordförande

SCP valde, för ett år, enhålligt Mr. Maximiliano Santa Cruz (Chile) till ordförande och Mrs. Dong Cheng (China) och Mrs. Bucura Ionescu (Romania) till vice ordföranden.

3: Godkännande av dagordningen

SCP beslutade att godkänna den föreslagna dagordningen (SCP/14/1 Prov.) tillsammans med det bifogade dokumentet från Brasilien (dokument SCP/14/7) under punkten 7(b). Slutgiltiga versionen är alltså dokument SCP/14/1.

4: Godkännande av förslaget till rapport från det 13onde mötet.

Kommittén antog rapporten från det 13onde mötet (dokument SCP/13/8/Prov.1), med ändringar föreslagna av Japan och representanter från ALIFAR och CEIPI, som kommer att inkluderas i den slutgiltiga versionen (dokument SCP/13/8).

5: Rapport om konferensen om immaterialrätt och Public Policy Issues

Ordföranden presenterade en muntlig rapport om konferensen om immaterialrätt och PPI, som tog plats den 13-14 juli, 2009 (dokument SCP/14/8). Många delegationer uttryckte att konferensen hade givit en bra möjlighet för att diskutera problem och utmaningar relaterade till immaterialrätt och PPI.

6: Rapport om det internationella patentsystemet

a.    Diskussionen baserade sig på dokumenten SCP/14/6 och SCP/12/3 Rev.2. Några delegationer efterfrågade en ändring i dokumentet SCP/14/6 för att ta hänsyn till deras nationella lagar.
b.    SCP kom överrens om att dokument SCP/12/3 Rev. 2 skulle hållas öppen för ytterligare diskussion under nästa möte. Dokument SCP/14/6 kommer att uppdateras, baserat på kommenterna mottagna från medlemsländerna.

7: Preliminära studier om i utvalda ämen

a.    Diskussionen baserades på dokument SCP/13/2, 3, 4 och 5, och SCP/14/2, 3, 4, 5 och 7. Många delegationer uttryckte att dessa dokument var en bra grund för en diskussion och efterfrågade fler genomtänkta arbeten och klargöranden om de olika frågorna som tas upp i dokumenten. Flera delegationer uttryckte även vikten av att studierna finns tillgängliga i alla officiella FN-språk.
b.    Föremål 7(b), ett förslag om undantag och begränsningar i patent från Brasilien (dokument SCP/14/7), fick ett stort stöd av kommittén. Andra delegationer uttryckte däremot oro över att de inte hade fått se dokumentet innan mötet, och hade därför inte fått tillräckligt med tid för att överväga förslaget. De önskade att få till kommande möte på sig att se över förslaget. Sekreteriatet presenterade även information om studien som ska göras av externa experter i ämnet om uteslutningar, undantag och begränsningar (dokument SCP/14/INF/2) till kommittén.

8: Arbetsprogram och framtida arbete för SCP

a.    Efter ett förslag från ordföranden, väljer kommittén att fortsätta diskussionen på nästa möte. Föremål 7(b) kommer i det mötet att inkluderad studien i uteslutningar, undantag och begränsningar gjord av externa experter, samt förslaget om undantag och begränsningar från den Brasilianska delegationen. Medlemsländer är välkomna att komma med förslag om kommittén arbete före nästa möte.
b.    Internationella byrån informerade om att nästa möte för SCP kommer att hållas den 11 till 15onde oktober, 2010, i Genève.
c.    SCP noterar att det aktuella dokumentet är en sammanfattning gjord av ordföranden och att det officiella register kommer att ingå i rapporten 0m mötet. Rapporten kommer att spegla alla de insatser som gjorts under mötet, och antas i enlighet med de bestämmelser som godkänts av SCP vid sin fjärde session (dokument SCP/4/6, paragraf 11), som tillgängliggörs för medlemmarna i SCP att kommentera på SCP elektroniska forum. Kommittén kommer uppmanas att anta förslaget, inklusive de synpunkter som inkommer, vid dess nästa sammanträde.

Den andra regeln handlar om att det nu gjorts tydligt att en experimentell användning omfattar all verksamhet för att få ett godkännande av läkemedel och jordbrukskemikalier. Denna förändring började gälla 27 januari 2010.

I den andra ändringen görs det klart att ett undantag för användning i samband med experiment inbegriper alla aktiviteter som syftar till att inhämta godkännande av läkemedel eller jordbrukskemikalier. Denna förändring började gälla den 27 januari 2010.

Engelsk översättning av ändringarna: Article 106bis (Government Use of Patented Invention) (1) If a patented invention is necessary for national emergency, other extreme urgency or non-commercial use in public interest, the government may use the patented invention or allow a person other than the government to use the patented invention. (2) When the government or the person other than the government knows or has demonstrable grounds to know the existence of a valid patent right, the patentee, the exclusive licensee or the registered non-exclusive licensee of the patent right shall be informed promptly of the fact that the patented invention is used according to Paragraph 1. (3) The government or the person other than the government, when a patented invention is used pursuant to Paragraph 1, shall pay a reasonable compensation to the patentee, the exclusive licensee or the registered non-exclusive licensee of the patent. (4) Matters necessary for the government use and the payment of the reasonable compensation are prescribed by Presidential Decree. <Revised: January 27, 2010, Effective: July 28, 2010>

Article 96 (Limitations on a Patent Right) (1) The effect of a patent right does not extend to any of the following subparagraphs. (i) Working a patented invention for research or experimental purposes (including research or experiment for the purpose of getting an approval or reporting a pharmaceutical product pursuant to the Pharmaceutical Affairs Act or for registering agricultural chemical pursuant to the Agricultural Chemicals Regulation Act. <Revised: January 27, 2010; Effective: January 27, 2010>

19:18 delade man ut ett dokument med titeln ”Sammanfattning av ordföranden” (SCP/14/9). I dokumentet hittar man följande paragraf där ordföranden uttalar sig om framtida arbetet.

10. Following a proposal by the Chair, the Committee agreed to carry on discussions at its next session on the basis of the agenda of its fourteenth session. Item 7(b) of that agenda will include the study by external experts on exclusions, exceptions and limitations, as well as the proposal by the Delegation of Brazil on exceptions and limitations to patent rights contained in document SCP/14/7. Member States may submit proposals on the work of the Committee prior to its next session.

10. På förslag av ordföranden enades kommittén att fortsätta diskussionen vid sitt nästa möte på grund av agendan för den fjortonde sessionen. Punkt 7 (b) av denna agenda kommer att omfatta undersökning av externa experter på uteslutande, undantag och begränsningar, samt de förslag som delegationen Brasilien om undantag och begränsningar patenträttigheter i dokument SCP/14/7. Medlemsstaterna får lägga fram förslag om arbetet i kommittén innan nästa möte.

Det innebär att följande 6 ämnen kommer finnas på dagordningen för SCP/15 som hålls i Genéve den 11-15 oktober, 2010.

1. Standards and Patents
2. Exclusions from Patentable Subject Matter and Exceptions and Limitations to the Rights
3. The Client-Attorney Privilege
4. Dissemination of Patent Information
5. Transfer of Technology
6. Opposition Systems

Ett annat dokument (SCP/14INF/2) beskriver arbetsbeskrivningen för ”Externa experters’ studie angående uteslutande, undantag och begränsningar för SCP”. Lionel Bently (Cambridge) kommer att leda studien och får hjälp av fem andra experter: 1) Denis Barbosa, 2) Shamanad Basheer, 3) Rickard Gold, 4) Brad Sherman och 5) Coenraad Visser. Mandatet för denna studie baseras på innehållet av SCP/13/7, paragraf 9(c)(i) som beslutade att sekreteriatet kommer att

”ge i uppdrag till externa experter att ta fram en studie i uteslutande, undantag och begränsningar med fokus på, men inte begränsad till, problem föreslagna av medlemmar, som folkhälsa, utbildning, forskning och experiment och patentering av livsformer, från ett folkpolitiskt, socio-ekonomiskt utvecklingsperspektiv, med den ekonomiska utvecklingen i åtanke”

Allt detta låter ju förståss jättemysigt, men jag är lite orolig för dessa experter. Jag har i skrivande stund inte någon koll på någon av dessa experter, men det är väl inte helt osannolikt att de kommer fram till någonting helt annat än vad Brasiliens förslag syftar till. Det ska bli intressant att se förslaget från experterna. Jag hade vid senare tillfälle tänkt leta reda på lite information om de sex utvalda.

Jag hade tänkt ge mig på ett försök att sammanfatta och översätta förslaget. Ni som vill läsa det på engelska och i sin helhelt kan kika här. Oavsett hur ni gör så råder jag er att läsa förslaget. Hade jag fått uttala mig officiellt för Piratpartiet under mötet, hade jag ställt mig bakom förslaget i sin helhelt. Jag tycker det är helt lysande, och tonen i förslaget är helt i min smak.

Introduktion

I juni 2008 beslutade SCP att till kommande möte låta sekreteriatet ta fram preliminära studier inom fyra olika ämnen. Ett ämne var ”Undantag i patenträtten och begränsningar i patentskyddet, bland annat om forskningsundantag och tvångslicenser”. Denna bilaga kommer fokusera på vikten av undantag och begränsningar i patenträttigheterna. Även om den inte täcker alla sidor i frågan om utveckling betonar man vikten av en bred och ihållande debatt i SCP.

Frågan om undantag och begränsningar är viktig i det framtida arbetet för SCP, eftersom att det berör fundamentala utvecklingsfrågor. Ett flertal rekommendationer i ”Development Agenda” berör direkt eller indirekt denna fråga, i samband med normgivning, allmän ordning, tekniköverföring, tillgång till kunskap eller konsekvensbedömningar. Rekommendationer 17 och 22 säger att WIPO i sin verksamhet bör beakta flexibilitet i sina IP-avtal samt i sina arbetsdokument för normgivande verksamhet.

Vikten av undantag och begränsningar i patent

Undantag och begränsningar är viktiga bitar i alla lagar. De fyller flertal funktioner genom att säkertställa den nödvändiga flexibiliteten som ska garantera en nationell säkerhet och forma en politik för bland annat utveckling, konkurrens och hälsosäkerthetsmål. För att bygga vägar, förebygga brott, främja val och undvika pandemier bör myndigheter sträva efter att säkerställa efterlevnaden av regler som skyddar privata varor och rättigheter, liksom att utnyttja undantag och begränsningar.
För att uppfylla ovanståede syfte, måste patent blir ett föremål för särskild behandling. Man måste eftersträva en balans i patentsystemet mellan alla användare. Inte bara ägaren av patentet, utan för hela samhället, så att den välfärd de skapar tjänar samhället i sin helhet.

Vi förstår det är viktigt att upprätthålla rättigheter och skyldigheter för alla parter, men som det ser ut nu ligger fokuset mest på att säkertställa IP-innehavarens rättigheter.
Generaldirektören Francis Gurry frågade i en rapport ”Vad får en medlemsstat ut av att vara en del av denna organisation?”. Om inga förändringar sker kommer frågan förbli obesvarad. En bra start för att nå en lösning på problemet skulle vara att skapa en balans mellan rättigheter och skyldighet. Att bidra till samhället som helhet genom att förstå, acceptera och till fullo stödja ett förbättrat IP-system, genom undantag och begränsningar i patenträttigheter är grundläggande faktorer för att uppnå denna jämnvikt.

Att erbjuda IP-rättighetsinnehavare starkare rättigheter för att man påstår att det är bra för innovationen och ökar investeringen är naivt och inte längre acceptabelt. Den öppna och globala ekonomin har länge avfärdat detta påstående. Vad är det då en medlemsstat får ut av att vara en del av WIPO? Om att det bidrar till välfärden inte utgör en viktig del av vad ett land kan få ut av att vara en del av en medlemsdriven FN organisation som WIPO, vad skulle det i så fall vara?

Man skulle såklart kunna fråga sig vad ”samhället” syftar på i det nuvarande patentsystemet. Eller för den delen ”rättighetsinnehavare”, eftersom den faktiska uppfinnaren idag sällan är ägaren av patentet. Man skulle också kunna hävda att innovationen skulle avstanna om uppfinnar inte var helt skyddade, eftersom att investeringar inte längre skulle göras. Men alla med minsta förståelse för systemet, vet att sådana generella slutsatser och extrema situationer är ofattbara och anledningen till det är ganska enkel;  kreativitet och kreativ ekonomi förlitar sig inte enbart på ett starkt patentsystem.

Det är varken en fråga om att bara kritisera systemet. Det nuvarande patentsystemet är väl förankrad i multilaterala avtal om handel och kommer att stödjas av WIPO (och WTO) så länge en majoritet av medlemsstaterna beslutar att göra detta. Därför är det viktigt att omarbeta gamla antaganden och börjar återhämta det väsentliga i patentsystemet.

Låt oss lägga fokus på hur vi effektivt kan dra nytta av patentsystemet som det ser ut idag. Trots klagomålen så är skyddet, som vi ser det, väldefinierat. Däremot är det inte lika klart i vilken utsträckning ett sådant skydd påverkar en tredje part eller var exakt gränsen för detta skyddet är.

I den meningen väcks vissa frågor. Hur utnyttjar medlemmar undantag och begränsningar i deras lagstiftning? Har det verkligen varit till nytta i syftet att möta samhällets behov eller politiska mål? Är obligatoriska licenser och andra mekanismer som inrättats i lagstiftningen verkligen tillgängliga för omedelbar användning när det är nödvändigt, utan tillstånd från rättighetsinnehavaren? Är ungandag och begränsningar verkligen utforskade? Varför, och om inte, varför inte?

Om man tar tvångslicenssystemet som exempel märker man snart att det är inte enkelt att effektivt utnyttja det. WTO Doha ministerkonferesen som antog ”Declaration on the TRIPS Agreement and Public Health” betonar tydligt ”att WTO-medlemmar med lite eller ingen produktionskapacitet i läkemedelssektorn kan få det svårt att effektivt använda sig av tvångslicenser enligt TRIPS-avtalet”. Även om det specifikt rör sig om att hantera folkhälsofrågor, återspeglas svårigheterna att tillgå teknik i flera andra – om inte alla – tekniska områden för de flesta länder.

För att ta itu med problemet har man utformat ett komplext system. Men bara ett enda fall av tvångslicenser har hittills anmälts till WTO, berörande Rwanda och Kanada. Rwanda är dock långt ifrån det enda landet i världen som ställs inför många viktiga folkhälsoproblem.

Under föregående WTO-period, efter en lång tid av förhandlingar, beslutade Brasiliens regering att godkänna obligatorisk licensiering av ett antiretroviralt läkemedel för att lösa akuta folkhälsoproblem. Vårat land drabbades då av en intensiv kampanj med syfte att misskreditera oss, ledd av flera internationella aktörer. Som om vi ignorerade regler som antagits av alla WTO-medlemmar, som vi till fullo levde upp till. Är detta ett beteende vi kan förvänta oss från anhängare av det nuvarande systemet?

Vår erfarenhet visar att det är svårt att använda sig av tvångslicenser på ett effektivt sätt. Det tog vår läkemedelsindustri nästan två år att utveckla och tillverka licensierade patent, eftersom de patent som beviljats i Brasilien och i andra länder, inte var tillräckligt avslöjande för att tillåta produktion så snabbt som önskat.

Vi förbehåller oss rätten att återkomma till diskussionen om detta problem i andra handlingar som rör i vilken utsträckning utlämnandet av patent är att bevara (eller inte) grunddragen i patentsystemet. Den fråga vi nu ställer oss, med tanke på kontroller och balanser i patentsystemet är: vad är värdet av ett patent om en tredje part inte kan använda det för att det faller på det offentliga eller, i undantagsfall, för att tvångslicensiering anses nödvändig?

En studie som beställts av den amerikanska Federal Trade Commission belyser risker, såsom att dålig patentkvalitet och rättsliga normer äventyrar innovationer genom att höja kostnaden. En annan studie beställd av Europeiska kommissionen har också visat att patent alltmer missbrukas för att fördröja eller undvika generisk konkurrens även efter utgångsdatum.

Att anta en sådan strategi kanske är normalt i företagsvärlden. Men det ska absolute inte anses som normalt – eller acceptabelt – inom patentsystemet.

Vi står nu inför ett moraliskt dödsläge. Utvecklingsländer verkar vara de enda som inte kan dra några fördelar av systemet, eftersom mycket lite vägledning ges för att uppfylla målen i TRIPS-avtalet, som innebär att ”skydd och immateriella rättigheter skall bidra till främjandet av teknisk innovation och till överföring och spridning av teknik, till ömsesidig fördel för producenter och användare av teknologisk kunskap och på ett sätt som leder till social och ekonomisk välfärd och en balans mellan rättigheter och skyldigheter”.

Förslag

Att Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten inte uttryckligen föreskriver särskilda regler om undantag och begränsningar för patenträttigheter för det möjligt för parter att anta olika förhållningssätt till frågan. TRIPS-avtalet är mer detaljerad. Den föreskriver ett trestegstest för att fastställa de acceptabla gränserna för undantag. Enligt TRIPS artikel 30, undantag: (a) får inte orimligt strida mot ett normalt utnyttjande av patentet, (b) får inte orimligt skada legitima intressen hos patenthavaren, och (c) måste ta hänsyn till legitima intressen hos tredje parter. Dessutom föreskriver artikel 31 ”Annan användning utan tillstånd från rättighetsinnehavaren”.

På nationell och regional nivå, visar en översiktlig analys att IP-lagstiftning ofta förutser ett flertal situationer där ensamrätt till patentet kan undantas. En okomplett lista över dem: (a) privata icke-kommersiell användning, (b) användning i undervisning, (c) forskning och experiment, (d) förbereda individuellt ordinerade läkemedel, (e) vissa användningar av utländska transportmedel, tillfälligt i landet, (f) samvetsgrann föranvändning, (g) inlämnande av uppgifter för myndigheternas godkännande, (h) icke-kommersiell användning av förökningsmaterial, och (i) tvångslicens.

Begränsningar och undantag i patenträttigheter är en vanlig del av lagar. Man kan alltså hävda att det kan bli kännbar konvergens bland medlemmarna angående vikten av denna flexibilitet i patentsystemet. Ändå kan de olika synsätten på undantag och begräsningar orsaka osäkerhet i politiska områden bland medlemmarna när det kommer till varför och hur de används, och hur de är kopplade till innovationspolitik eller när det kommer till allmänhetens hälsa, näring eller miljöhänsyn. Dessutom verkar det som om en minoritet av länderna gör en effektiv användning av dem, framförallt när tar det kommer till att ta med utvecklingsländer i beräkningarna.

Brasilien föreslår att ett arbetsprogram skall fastställas i SCP att utföra en omfattande och ihållande debatt om denna fråga, i tre etapper.

Första etappen skall främja utbyte av detaljerad information om alla undantags- och begränsningsbestämmelser i nationell eller regional lagstiftning, samt på erfarenheter från genomförandet av sådana bestämmelser, inklusive rättspraxis. Den första etappen ska också ta upp varför och hur länder använder – eller hur de förstår möjligheten att använda – de begränsningar och undantag som föreskrivs i deras lagstiftning.

Den andra fasen skall undersöka vilka undantag eller inskränkningar som är effektiva för att ta itu med utvecklingsfrågorna och vilka villkoren är för deras genomförande. Det är också viktigt att utvärdera hur de olika nationella möjligheter påverkar användningen av undantag och begränsningar.

Den tredje etappen skall överväga utarbetandet av en manual för undantag och begränsningar, på ett icke uttömmande sätt, för att tjäna som en referens till WIPO ledamöter.

Inrättandet av en sådan arbetsgrupp och program skulle vara ett viktigt steg i genomförandet av utvecklingsagendan.

***Jag förbehåller mig rätten att inte bli straffad för eventuella fel i översättningen

Som jag skrev tidigare, jag tycker förslaget är helt jävla lysande. Det var ingen större förvåning bland mottagandet från de olika länderna. U-länderna och majoriteten av NGOerna ställer sig bakom förslaget, medans I-länderna vill vänta på studien som ska vara klar i oktober. Dock var de väldigt politiskt korrekta och sa att de var glada att ”någon tagit ett initiativ till en diskussion i frågan”.

Bara för att det var så jävla bra skrivit av Brasilien, så tycker jag det tåls att upprepas:

Att erbjuda IP-rättighetsinnehavare starkare rättigheter för att man påstår att det är bra för innovationen och ökar investeringen är naivt och inte längre acceptabelt.

*Standing Committee on the Law of Patents