Poster taggade piratpartiet

So long and thanks for all the fish

Jag tror inte att beskedet jag lämnar i denna bloggposten kommer att överraska särskilt många. Några få har redan fått beskedet och en del har sagt att de har haft det på känn. Efter nästan tre år i Piratpartiet bestämmer jag mig nu för att lämna partiet och ungdomsförbundet.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

, , , ,

19 Kommentarer

Första styrelsemötet för 2011′s styrelse

I helgen avklarade styrelsen sitt första styrelsemöte. Dagordningen var packad med stora puckar att hantera, störst av dem alla var konkretiseringen av verksamhetsplanen, därefter hur styrelsen skulle kommunicera mellan mötena.

Kommunikation mellan styrelsemedlemmar

Kommunikationen mellan mötena är säkerligen en svår punkt. En styrelse som vi har uppenbarligen inte bara våra egna önskemål att ta hänsyn till när vi väljer våra kommunikationskanaler, utan även kongressens. Det fanns, som vanligt på Ung Pirats kongresser, en debatt om öppna och stängda program för kommunikation. Det finns en problematik med att använda Skype, på det moraliska planet. Leva som vi lär, heter det. Jag förstår vad Skype-hatarna uttrycker och vad de vill förmedla, men det känns inte som att de tar hänsyn till de rimliga kvar man som styrelsemedlem bör kunna ställa.

Efter mina två år i styrelsen kan jag lätt konstatera att det är betydligt viktigare för styrelsen, och därmed förbundet, att det ska vara bekvämt att kommunicera med varandra för att kunna jobba så effektivt som möjligt. Själv använder jag dagligen MSN, IRC och Skype. Kongressen vill att jag ska lämna Skype och gå över till exempelvis XMPP. Nu kan jag börja med att erkänna att jag faktiskt aldrig använt XMPP, men från vad jag har hört från Lars Johansson så finns det ännu ingenting som är likvärdigt Skype att börja använda sig utav. Det stora problemet är backloggen och användarvänligheten.

Men för mig finns även ett annat problem. Att jag måste börja använda ett nytt program, skapa en ny rutin och vara på det stället där vissa tycker att jag ska vara. Jag motsätter mig det för att det är onaturligt i min mening. Vi som jobbar dagligen med internet borde förstå och veta att folk på internet är inte där folk säger åt dem att vara, de är på det stället de vill vara på. Jag är inte på Facebook för att min chef säger åt mig att vara där, jag är där för att jag vill vara där. I och med det blir jag en aktiv Facebookanvändare och det går sällan mer än ett par timmar(ok, minuter under vissa perioder av dagen) innan jag känner hur fingrarna kliar och jag bara måste kolla om det hänt någonting roligt.

Det finns en naturlig rytm i hur folk på internet rör sig, och det besvärar mig lite att kongressen beslutat att peta i den rytmen. Jag är övertygad om att folk jobbar som bäst när de får välja sina arbetssätt själva, när det kommer naturligt.

Beslutet som vi tog på detta styrelsemötet var att fortsätta använda våra team-paddor, vår maillista samt Skypekanal. Utöver det fick Patrik i uppdrag att så snart som möjligt sätta upp en XMPPbrygga till Skype. Ni Skypehatare kan vara lugna, detta är planen fram till det att vår IT-ansvariga har tagit fram en plan för var vi skulle kunna ta vägen.

Ansvarsområden

Det stora målet med konkretiseringen av verksamhetsplanen är förvisso att ta reda på hur vi ska genomföra de mål som finns i verksamhetsplanen, men framför allt även att dela upp målen i ansvarsområden som sedan fördelas mellan styrelsemedlemmar. Det finns ingenting som säger att ansvaret måste ligga på en styrelsemedlem, det finns ingenting som hindrar styrelsen från att uppdra en vanlig medlem att genomföra någonting. Däremot föredrar jag om ansvaret ligger på någon i styrelsen. Förhoppningsvis har styrelsen bra kommunikation emellan sig och på så sätt kan man lätt backa upp varandra om någonting skulle gå fel. Förutom det är det dessutom i slutet av året alltid styrelsen som ställs ansvarig för att saker har genomförts och att allt står rätt till. Går någonting fel så är det styrelsens ansvar oavsett om det har delegerats vidare eller inte.

I år fördelades målen i verksamhetsplanen upp mellan 12 olika ansvarsområden, och utöver det ville styrelsen ha ytterligare 4 områden:

Förbundsordförande: Gustav Nipe
Förbundssekreterare: Nils Agnesson
Vice förbundsordförande: Vakant
IT: Mikael Holm
Internationellt: Patrik Greco
Jämlikhet: Carolina Sartorius
Medieansvarig: Sandra Grosse
Marknadsföring: Victoria Westberg
Medlemsvärvning: Mimmi Lowejko
Utbildningsansvarig: Lars Johansson
Organisationsutveckling: Niklas Dahl
Almedalsansvarig: Sandra Grosse
Intern kommunikation: Max Gnipping
Kongressombudsansvarig: Vakant
Politisk konferens: Vakant
Kongressansvarig: Vakant

Personligen så har jag ärligt talat mycket förtroende för alla personer med sina respektive ansvarsområden. Jag tror de är rätt personer på rätt område och att de kommer göra sitt yttersta för att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

En del av er kanske reagerar på varför posten som vice förbundsordförande är vakant och undrar varför jag inte står på den posten. Jag har redan före kongressen pratat med Gustav(och Max när han kandiderade) om att fortsätta som vice förbundsordförande. Sist jag och Gustav pratade så var det fortfarande planen att jag ska fortsätta och det togs även upp på styrelsemötet. Jag tror inte det finns någon i styrelsen som motsätter sig att jag fortsätter som vice, men däremot finns det en konflikt mellan delar av styrelsen om hur vidare styrelsen ska utse en vice förbundsordförande, eller om man ska delegera den uppgiften till förbundsordföranden. Missförstå mig inte, jag tror inte att någon i styrelsen någonsin hade velat utse en vice förbundsordförande som den ordinarie ordföranden inte vill ha. Det finns inte på kartan. Jag tror det handlar om att vår ordföranden vill få förtroendet från styrelsen att få välja själv, medan styrelsen inte vill frånsäga sig det mandatet.

Personligen är jag lite förvirrad om var jag står i frågan. Jag litar på Gustav och på vår dialog, men samtidigt vet jag hur stormigt det blev förra året när jag och Stefan inte kom överens. Jag känner oavsett fråga en trygghet i att styrelsen tar beslut i frågor av denna karaktär. Lika mycket som jag tycker att styrelsen ska lita på Gustav, vill jag att Gustav ska lita på styrelsen att den vill hans och förbundets bästa. Bortsett från detta, så tror jag att jag håller mig utanför den debatten på mötet. Om jag lägger ner min röst eller inte, det får jag se.

Vad det gäller mina andra ansvarsområden hade jag tänkt blogga mer om i ett annat inlägg. Där hade jag tänkt dela med mig av lite tankar jag har kring vad jag vill göra med områdena, då det inte finns särskilt många mål kopplade till varken Almedalen eller media.

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

I övrigt vill jag säga att jag är otroligt positivt till den nya styrelsen. Under fredagens kickoff, när vi bastade och badade på Fyrishov hade vi grymt kul tillsammans och det känns som att vi alla vill åt samma riktning. Men det märktes under helgen att vi har sjukt mycket att göra i år, utan att överdriva. Jag hoppas att ni medlemmar och anhängare kommer hjälpa oss, för det kommer verkligen behövas. Dessutom blir allting mycket roligare om vi gör det tillsammans!

, , , , , , , , , , ,

7 Kommentarer

Reflektioner efter #UPK2011

Likt Lars hade jag inför helgen satt upp flera bloggmål för mig själv under helgen. Innan kongressen började skulle jag skriva en bloggpost om personer jag ville se i förbundsstyrelsen detta året. Under kongressen skulle jag åtminstone skriva ett blogginlägg om dagen för att sammanfatta och reflektera. Efter styrelsevalet skulle jag skriva ett blogginlägg där jag sammanfattade mina tankar om samtliga personer, inte individuellt utan som grupp. På söndag kväll hade jag tänkt skriva ett blogginlägg om kongressen som helhet och vad jag tyckte om de beslut som tagits.

Nu ligger jag här i sängen, två dagar efter kongressen och skriver mitt första blogginlägg om kongressen. Det är även min andra dag som jag ligger hemma från jobbet då min kropp totalkraschat av all stress från helgen i kombination med en förkylning som legat och tryckt under en längre period. Dock råder det ingen ångest från mitt håll. Kongressen är en fantastisk helg och det är värt att ge 150% kraft 100% av tiden. Dessutom tror jag det kan vara bra att min förkylning äntligen exploderat.

#UPK2011

I sin helhet var kongressen, som alltid, helt fantastisk och spännande. Extra kul och nervöst blev allting av den nya grupp av människor som kom till kongressen. Grovt uppskattat så var säkert hälften av ombuden personer jag aldrig träffat tidigare. Det är kul att se att vi utvecklas och växer i förbundet, och att ”gamla” ersätts med ”nya”. Samtidigt ska det väl erkännas att man saknar människor som alltid funnits med tidigare.

Min tid under själva mötet spenderades i den spontanbildade receptionen. Under fredagen och halva lördagen hade jag Robin Harms Oredsson som sällskap. Om jag inte missförstått någonting så jobbar han för Betahaus och är utvecklare för bland annat VoteIT, röstningssystemet som vi använde till viss del. Måste säga att det var en otroligt skön snubbe och mycket trevlig sällskap. Lite synd tyckte jag om honom och om oss att vi inte fick full glädje av varken honom eller systemet eftersom att saker inte fungerade som det skulle med uppkopplingen och annat. Eftersom att vi inte knde använda VoteIT så som vi hade velat så känns det svårt att kritisera eller hylla, men det känns definitivt som att det finns potential till att göra någonting väldigt bra av det. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska åka på deras ”feedback-helg”.

Förutom receptionsarbete och VoteIT så var den nya hemsidan någonting som sög upp min tid. Jag, Lars, Micke och Peter satt uppe hela lördagnatten med att vidareutveckla och förbättra den hemsidan som jobbats på under en längre tid. Vi börjar närma oss slutfasen och jag hoppas verkligen den kan publiceras snart.

Förtroendevalda

Trots att Ung Pirat numera har en ny förbundsordförande, Gustav Nipe, så känns det inte som att det valet var det mest nervösa. Gustav gjorde ett hästjobb med att kampanja bland ombuden och att verkligen ta plats och synas innan kongressen. Det sades många fina ord om honom under kongressen och jag hade själv velat ställa mig i talarstolen och sagt några fina ord om min skånska broder, men eftersom att det alltid finns en risk att saker inte alltid går som det är tänkt kändes det bättre att låta ombuden få tala om vem de helst ville se. Jag är övertygas om att Gustav kommer ta Ung Pirat till en ny nivå, fylld av spännande, galna och kreativa handlingar.

Valet av förbundssekreterare var ingen big deal. Nils är en fantastisk sekreterare. Eftertänksam, klok, vänlig och helt enkelt förbannat bra. Jag ser fram emot ännu ett år av att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

Ordinarie ledamöter var den del som var mest nervös för mig. Ologiskt nog var jag nervös för min egen plats i styrelsen. Jag var även nervös för mina vänner som kandiderade och beroende på vilka människor som röstades in, hur gruppdynamiken skulle bli. I slutändan valdes jag, Max Gnipping, Victoria Westberg, Niklas Dahl och Lars Johansson. Personligen blev jag överlycklig. Vid denna punkten så hade styrelsen hittills fyllts av människor jag tycker otroligt mycket om. Det var en grupp människor som redan känner varandra och har jobbat tillsammans i många lägen.

Det enda som jag kände viss sorg över var Tess Lindholm, som jag verkligen känner borde fått stanna i styrelsen. Hon har kämpat hårt under året och bidragit med otroligt mycket. Senast igår hjälpte hon vår nya förbundsordförande med pressmeddelanden, så man kan lugnt säga att hon fortfarande bidrar. Det känns trist att kongressen inte uppmärksammat det, och att folk tyckte att ”det är inte säkert att hon kommer tillbaka” var ett legitimt argument(för er som inte vet så befinner hon sig i Israel just nu och kommer tillbaka innan sommaren). Jag är dessutom ytterst besviken på den eller de som har spridit rykten om att hon skulle stanna kvar i Israel till hösten, men det är ett annat blogginlägg.

Valet av suppleanter gick inte alls som jag trodde att det skulle gå. Jag har väl ingen direkt uppfattning om hur det skulle gå i sin helhet, men jag trodde innerligt att både Ella Brodin och Hanna Dönsberg var säkra kort. De är båda välkända efter riksdagsvalet förra året, och Ella har ju redan suttit i styrelsen ett år. Jag fick en smärre chock på söndagmorgonen när jag såg att Ella kandiderade, då jag tidigare fått höra och uppfattat det som att hon inte skulle göra det. Kvällen tidigare hade vi till och med avtackat henne. Oavsett det så trodde jag att hon var ett säkert kort. Hon hade ju som sagt suttit i styrelsen ett år innan.

Hipsvips så har vi fyra suppleanter som blivit valda med över 50% av rösterna. Rangordnat så blev det Mikael Holm, Mimmi Lowejko, Carolina Sartorius och Malin Ahnberg. Den femte platsen stod mellan Patrik Greco och Lucas Persson, och till slut så blev det Patrik.

Mikael och jag träffades för första gången på mediahelgen som anordnades av Piratpartiet inför EU-valet. Där lärde vi känna varandra och efter det har vi pratat lite fram och tillbaka. Mer har det blivit under det senaste halvåret då han varit min hjälte och ängel som hjälpt mig med Ung Pirats nya hemsida som snart ska gå live. Jag gick själv upp i talarstolen och talade för honom och är otroligt glad över hans plats som första suppleant.

Mimmi och jag träffades första gången genom att göra en resa till Finland tillsammans. Då talade hon mycket för att hon inte var intresserad av styrelsearbete utan istället ville vara en av aktivisterna. Jag tror att hon kommer ha mycket att bidra med genom att ha det perspektivet.

Carolina träffade jag först för någon vecka sedan då förra förbundsstyrelsen valde henne till vår jämlikhetsansvarig. Jag har mycket hopp om att hon kommer vidga jämlikhetstänket för Ung Pirat. Det finns alltid mycket man kan göra på den fronten.

Patrik och Malin är de personer jag haft minst kontakt med. Innan kongressen hade jag aldrig träffat Malin, medan jag och Patrik nog bara har träffats ytterst få gånger nere i Skåne i början av min tid Ung Pirat. Kommer bli kul att lära känna dem och se vad de kan bidra med.

Arbetet framöver

Jag tror det kan bli en skakig början för den nya förbundsstyrelsen. Vi är ovanligt få ”gamla” styrelsemedlemmar(bara 4 stycken) och med en ny förbundsordförande behöver vi så mycket stabilitet som det bara går. För min egen del är jag rädd att jag ska ta för mycket plats och på det sättet skrämma bort nya styrelsemedlemmar, men jag hoppas att någon kommer att ta mig i örat om det blir så.

På vårt konstituerande styrelsemöte beslutade vi att ha kommande styrelsemöte den 8-10 april, alltså om 1½ vecka. Då kommer många stora puckar behandlas och det kommer bli en intensiv helg. Dessutom kommer vi ha lite teambuilding/kickoff, och inte att glömma Mabgasquen på lördagkväll.

Under bloggpostens gång bestämde jag mig för att kommentera motioner och verksamhetsplan senare, kanske till och med inte förren styrelsen har konkretiserat allting. Vi får se. Allt jag vet nu är att vi har ännu ett episkt år framför oss.

Tack alla som deltog på #UPK2011 och välkomna alla nya styrelsemedlemmar!

, , , , , , ,

1 Kommentar

Isen smälter

Detta blogginlägget skapade jag den 26 februari i år. Förutom rubriken så har det stått tomt fram till idag. Det är svårt att komma igång igen. Jag har varit borta från bloggen, från Piratpartiet och från politik i över 6 månader nu. Det känns ovant och svårt att komma tillbaka, men jag känner att jag har en del att förklara.

Jag tillägnade hela vintern, våren och sommaren till Piratpartiet, Ung Pirat och den politik som jag brinner för. Vi var många i samma situation, vi kämpade på det personliga planet med ork och ekonomi, för att kunna driva opinion och vår politik framåt. Vi var många som satsade järnet. Under sommaren var jag inte hemma i mer än några få dagar i sträck, innan jag var på resande fot igen. Det var debatter, festivaler, seminarier, intervjuer och möten. Som riksdagskandidat och vice förbundsordförande kände jag att jag hade ett ansvar för att göra mitt yttersta. När primärvalet var över så undrade jag vad jag gjort för att förtjäna förtroendet jag fått från medlemmarna, och Göran Widham påpekade då för mig att det var det arbetet jag hade framför mig. Jag skulle bevisa att medlemmarna inte hade röstat fel. De orden tog jag vara på, så långt jag kunde.

Jag kan ju bara tala för mig själv och från mitt perspektiv på kandidaturen och valet. Vi gjorde ett katastrofalt dåligt val. Vi var alla chockade. Det var väl inte många som på riktigt trodde att vi skulle komma in, men resultatet var nog sämre än vad någon av oss kunnat drömma i våra värsta mardrömmar. Trots detta är jag faktiskt nöjd med min insats och jag presterade för det mesta så bra jag kunde. Mest nöjd är jag förmodligen med min och Anna Troberg’s kampanj, samt min intervju med Jobbgrillen. Det enda jag kanske kan ha dåligt samvete för, men fortfarande inte ångrar, är väl att jag försvann i slutspurten. Jag önskar på sätt och vis att jag kunde skylla på mitt jobb, att jag var ny där och behövde flytta hela mitt liv till en ny ort. Men det är ju inte hela sanningen. För min ork dog innan jag fick mitt jobb. Det var inte det att jag var fysiskt eller psykiskt slut, att jag inte orkade kampanja eller resa mer. Det berodde definitivt inte för att jag hade tröttnat eller slutat tro på politiken. Snarare var det väl för att jag inte förrän då insåg att allt man jobbar för, att man vänt sitt liv upp och ner för, kunde förstöras av någon annan över en natt. Det är inte det att jag inte vet om att saker kan gå tokigt fel och på en sekund så förändras allt, men detta var första gången det kändes rent känslomässigt.

Det jag pratar om är alltså hela ”Vi vill legalisera innehav av barnpornografi”-grejen. Det var det sista jag klarade av. Det var det där sista som krävdes för att mitt vatten skulle koka över. Jag tappade all tro i min partiledare som tog sig vilka frihet han ville, och på min styrelse som kort och gott svarade ”det bästa vi kan göra nu är att sitta still i båten”. Vid ett antal tillfälle tänkte, och sa jag ”I helvete heller att jag hjälper till att få in det aset i riksdagen”. Nu hade man väl kanske kunnat hoppats på att jag hade blivit mer politisk korrekt och att jag hade skrivit att jag nu förstår att det var lite extremt av mig. Men jag tycker nog inte det. En partiledare som inte kan respektera sina medlemmar är inget material för riksdagen, enligt mig.

Oavsett vad som hände, vad som sas eller hur det faktiskt gick så fanns det ingen ork kvar efter det. Jag intog min position för valkoma en månad innan valet och inte förrän nu känner jag att det kanske är dags för att plocka upp bollen igen. Att beslutet om Datalagringsdirektivet idag bordlades i ett år är en seger, någonting man måste värdesätta. För truth be told, man får sällan som man vill i politiken(chockerande, eller hur?). Även om bordläggning inte löser problemet med Datalagringsdirektivet så ger de oss värdefull tid för att kunna förändra.

Ugh.. Det känns verkligen konstigt att komma in i bloggandet igen. Känner mig rostig och hittar inte riktigt flytet, men jag hoppas på att det kommer tillbaka snart.

När jag ändå håller på skulle jag vilja tacka alla som hjälpte mig i somras. Framför allt tack till #cex, Jocke, Jerry och många andra pirater som alla bidrog på sina egna sätt. Utan er hade jag aldrig växt som jag gjorde, och resan hade definitivt inte varit lika rolig utan er. Det var tack vare er jag blev den pirat med tredje flest personkryss i riksdagsvalet 2010!

, ,

5 Kommentarer

Nya äventyr i en ny stad, tack vare Facebook!

För lite mer än två veckor sedan, onsdagen den 18 augusti för att vara mer precis, satt jag på facebook och chattade med Mattias Vahlne. Vi pratade om min intervju jag skulle ha under morgondagen, den med Jobbgrillen om ungdomsarbetslöshet. Efter några jobbiga veckor fyllda av turbulens i partiet uttryckte jag mig lite matt att jag varit arbetslös i över ett år för att jobba med partiet och att jag den 20 september skulle behöva ett jobb omgående. Mattias försvann i någon minut och skrev sedan ”jag har fixat ett jobb till dig”. Jag trodde såklart att han drev med mig. Så lätt ska det inte vara att få ett jobb. Han bad mig fiffla ihop ett CV och skicka in till chefen på Phosworks. Det gjorde jag och fredagen veckan efter, den 24 augusti, var jag på intervju i Uppsala. Jag blev ”muntligt anställd” på plats och vid frågan om när de ville att jag skulle börja jobba blev svaret ”för fyra månader sen”.

Därefter, och även några dagar tidigare, la jag all min tid på att hitta boende i Uppsala. I slutändan fick jag lite smått panik med att hitta ett boende som inte låg för långt ifrån centrum att jag frågade Nils Agnesson, Ung Pirats förbundssekreterare om jag inte fick tränga mig på hos honom. Det fick jag ju förstås, men lyckligtvis visade det sig att det inte behövdes. Den fantastiske telecomixaren Niklas trollade fram en 1:a i Fålhagen till mig. Detta var alltså i torsdags. Igår körde jag och mina föräldrar till Uppsala med hela mitt liv nerpackat i bilen och nu sitter jag här i min alldeles egna första lägenhet.

På två och en halv vecka har jag fått jobb och hittat en lägenhet i en stad där det verkligen inte är lätt att få bostad. Jag känner en enorm tacksamhet mot de som hjälpt mig och sagt att de skulle ställa upp om det blev problem. Men utan Mattias Vahlne hade resan aldrig börjat.

Mattias och jag fick av en ren slump kontakt med varandra på Facebook. Vi kommenterade båda på Jerry Silfwers statusuppdateringen, la till varandra som vänner och chattade ett par gånger genom Facebooks chattfunktion. Efter någon månad sågs vi i Uppsala över en lunch och lärde känna varandra lite bättre. Därefter har vänskapen fortlöpt och imorgon är vi även arbetskollegor.

Min historia känner jag är ett utmärkt exempel på hur sociala medier kommer förändra hur folk integrerar med varandra och även hur man söker jobb. Imorgon börjar jag på Phosworks där mina möjligheter för framtiden är oändliga. I huvudsak kommer jag nog att jobba med onlinesupport åt kunderna, men det verkar även som att jag kan få göra en djupdykning i sociala medier. Fy fan vad jag längtar!

, , , , ,

7 Kommentarer