Poster taggade piratpartiet
Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm
Det här är femte dagen i min gästbloggsturné som jag kör fram till valet hos olika pirater runtom i landet.
Jag skrev för länge sedan på min egen blogg ett inlägg om Edward. Edward har numera lämnat piratrörelsen för engagemang på annat håll, men då var han en ung och driftig pirat som jag hade det stora glädjen att få träffa på en resa till Finland som Ung Pirat anordnade. Målet med resan var att hjälpa vårt finska systerparti att få igång ett eget ungdomsförbund, men internt i Ung Pirats förbundsstyrelse, som jag då satt i, hade vi lite svårigheter att hitta någon som kunde ansvara för hela resan. Jag var visserligen redan bokad som en av våra fyra deltagare på resan, men hade för mycket annat på mitt bord för att även kunna styra upp allt praktiskt under resan. Räddningen kom i form av Sandra Grosse, vars blogg jag idag skriver på. Hon klev in som ganska ny aktiv i Ung Pirat och tog på sig ansvaret för resan. Och när jag sedan vi väl kommit hem till Sverige skrev mitt inlägg om Edward ansåg hon att jag även borde skriva ett inlägg om henne. Vilket jag i ett svagt ögonblick gick med på att göra â€någon gångâ€. Sagt och gjort, nu drygt ett och ett halvt år senare kommer här ett inlägg om Sandra. På Sandras egen blogg dessutom.
Det är nog så att den bild man får av någon färgas väldigt mycket av det första intrycket personen ger en. Mitt första intryck av Sandra var av en person som inte var rädd för att ta konflikter. Faktum är att hon gick i konflikt med mig på vår finlandsresa. Med all rätt dessutom. Jag hade låtit min irritation över att förbundsstyrelsen misslyckats med att ordna upp allt kring resan gå ut över henne. Trots att det inte på minsta sätt var hennes fel, och trots att hon faktiskt tvärt om gått in och tagit på sig en del av det som styrelsen misslyckats med. Så det slutade med att jag fick be henne om ursäkt och rycka upp mig.
Väl efter det kom vi överens desto bättre. Under vår resa till Finland lades grunden för vad som jag idag ser som en stark vänskap. När Ung Pirats valberedning någon månad efter vår hemkomst från Finland efterfrågade kandidater till förbundsstyrelsen tvekade jag inte en sekund innan jag nominerade Sandra. Och vad jag sett av hennes arbete inom förbundsstyrelsen sedan dess kan jag bara sluta mig till att det var en bra nominering. Hon gled in på ett bananskal som en suppleant det året tack vare att en annan person som valberedningen ville nominera istället lämnade återbud. Men väl inne kunde hon visa vad hon gick för, och det här året valdes hon in som ordinarie ledamot av kongressen. Och har sedan dess även utsetts av styrelsen till dess vice ordförande.
Och bättre kommer det att bli. Sandra flyttar i dagarna till Uppsala. Det tar henne närmare Ung Pirats kansli och det tar henne närmare alla de fantastiska uppsalapiraterna som jag är övertygad kommer kunna bidra till att hon utvecklas än mer i sitt engagemang i Piratrörelsen. Det tar henne även närmare Stockholm, och riksdagen. Som andranamn på partiets södra lista är Sandra mer eller mindre garanterad en plats i riksdagen om vi kommer in den 19:e september. Jag har svårt att tänka mig någon som jag tror kommer förvalta sin plats lika bra och med samma integritet som jag vet att Sandra kommer att göra.
Piratpartiet är ett ungt parti, och våra företrädare har inte alltid en rutin och erfarenhet som de gamla partiernas pampar samlat på sig. Men vi har något bättre. Vi har unga engagerade människor som Sandra som brinner för våra idéer. Jag är övertygad om att väl i riksdagen så kommer Sandra, med sin integritet, sitt mod och sitt hjärta representera det svenska folket ljusår bättre än det stora flertalet av de åldrande trotjänare som gammelpartierna toppar sina listor med någonsin kan göra. Allt som krävs är att vi alla hjälper henne att ta sig dit!
Imorgon fortsätter min gästbloggsturné på Fredrik holmboms blogg utkik efter mig där!
Slutspurt: 40 dagar
Idag är det 40 dagar kvar till den 19 september. Dagen det händer. Dagen med stort D.
Jag har funderat ett tag på hur jag skulle fortsätta skriva här på bloggen. Efter förra veckans turbulens var jag väldigt förvirrad och jag tappade min motivation och ork. Jag funderade rent ut sagt på att hoppa av och lämna partiet. Över helgen reste jag bort en sväng och kopplade bort partiet helt. Väl tillbaka har jag kommit fram till att jag inte vore jag om jag avgick eller gav upp. Jag har alltid sagt, och jag säger det fortfarande.. Jag gör inte detta för partiet. Jag gör detta för politiken, framför allt för Internet och för mig själv. För min och andras framtid. (Usch vad det där lät.. fjäskigt?)
Oavsett vad jag tycker om den interna strukturen tänker jag fortsätta med det jag gör. Om 40 dagar avgörs mycket. Den 19 september kommer att vara en betydelsefull dag för Piratpartiet, Ung Pirat och hela piratrörelsen. Kommer vi in kastas vi in i världen då man kan påverka på riktigt, och vi får dessutom vara med att bestämma. Kommer vi inte in har vi fyra år på att organisera oss, stärka organisationerna och för att vässa våra argument för varför pirater och framtidsvisionärer behövs i riksdagen.
Fyra år är både en kort och lång tid beroende på vilket perspektiv man har. Det är väldigt kort tid för att bygga upp en organisation, fast det vet vi ju att det går. Även om den inte funderar perfekt. Det är väldigt lång tid om man tänker på hur många fler idiotiska direktiv och lagförslag som kommer att dyka upp. Under de senaste åren har man infört FRA, IPRED, och en absurd lag om tittförbud. ACTA, IPRED2 och Datalagringsdirektivet ligger alla precis bakom den 19 september.
Den 19 september är en viktig dag. För Sverige, för Piratpartiet och inte minst för mig. Första året jag tillåts rösta är jag även kandidat för ett parti med extremt många framtidsvisionärer och många likatänkande polare. 40 dagar kvar, let’s have some fun!

