Poster taggade piratpartiet

Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm

Det här är femte dagen i min gästbloggsturné som jag kör fram till valet hos olika pirater runtom i landet.

Jag skrev för länge sedan på min egen blogg ett inlägg om Edward. Edward har numera lämnat piratrörelsen för engagemang på annat håll, men då var han en ung och driftig pirat som jag hade det stora glädjen att få träffa på en resa till Finland som Ung Pirat anordnade. Målet med resan var att hjälpa vårt finska systerparti att få igång ett eget ungdomsförbund, men internt i Ung Pirats förbundsstyrelse, som jag då satt i, hade vi lite svårigheter att hitta någon som kunde ansvara för hela resan. Jag var visserligen redan bokad som en av våra fyra deltagare på resan, men hade för mycket annat på mitt bord för att även kunna styra upp allt praktiskt under resan. Räddningen kom i form av Sandra Grosse, vars blogg jag idag skriver på. Hon klev in som ganska ny aktiv i Ung Pirat och tog på sig ansvaret för resan. Och när jag sedan vi väl kommit hem till Sverige skrev mitt inlägg om Edward ansåg hon att jag även borde skriva ett inlägg om henne. Vilket jag i ett svagt ögonblick gick med på att göra ”någon gång”. Sagt och gjort, nu drygt ett och ett halvt år senare kommer här ett inlägg om Sandra. På Sandras egen blogg dessutom.

Det är nog så att den bild man får av någon färgas väldigt mycket av det första intrycket personen ger en. Mitt första intryck av Sandra var av en person som inte var rädd för att ta konflikter. Faktum är att hon gick i konflikt med mig på vår finlandsresa. Med all rätt dessutom. Jag hade låtit min irritation över att förbundsstyrelsen misslyckats med att ordna upp allt kring resan gå ut över henne. Trots att det inte på minsta sätt var hennes fel, och trots att hon faktiskt tvärt om gått in och tagit på sig en del av det som styrelsen misslyckats med. Så det slutade med att jag fick be henne om ursäkt och rycka upp mig.

Väl efter det kom vi överens desto bättre. Under vår resa till Finland lades grunden för vad som jag idag ser som en stark vänskap. När Ung Pirats valberedning någon månad efter vår hemkomst från Finland efterfrågade kandidater till förbundsstyrelsen tvekade jag inte en sekund innan jag nominerade Sandra. Och vad jag sett av hennes arbete inom förbundsstyrelsen sedan dess kan jag bara sluta mig till att det var en bra nominering. Hon gled in på ett bananskal som en suppleant det året tack vare att en annan person som valberedningen ville nominera istället lämnade återbud. Men väl inne kunde hon visa vad hon gick för, och det här året valdes hon in som ordinarie ledamot av kongressen. Och har sedan dess även utsetts av styrelsen till dess vice ordförande.

Och bättre kommer det att bli. Sandra flyttar i dagarna till Uppsala. Det tar henne närmare Ung Pirats kansli och det tar henne närmare alla de fantastiska uppsalapiraterna som jag är övertygad kommer kunna bidra till att hon utvecklas än mer i sitt engagemang i Piratrörelsen. Det tar henne även närmare Stockholm, och riksdagen. Som andranamn på partiets södra lista är Sandra mer eller mindre garanterad en plats i riksdagen om vi kommer in den 19:e september. Jag har svårt att tänka mig någon som jag tror kommer förvalta sin plats lika bra och med samma integritet som jag vet att Sandra kommer att göra.

Piratpartiet är ett ungt parti, och våra företrädare har inte alltid en rutin och erfarenhet som de gamla partiernas pampar samlat på sig. Men vi har något bättre. Vi har unga engagerade människor som Sandra som brinner för våra idéer. Jag är övertygad om att väl i riksdagen så kommer Sandra, med sin integritet, sitt mod och sitt hjärta representera det svenska folket ljusår bättre än det stora flertalet av de åldrande trotjänare som gammelpartierna toppar sina listor med någonsin kan göra. Allt som krävs är att vi alla hjälper henne att ta sig dit!

Imorgon fortsätter min gästbloggsturné på Fredrik holmboms blogg utkik efter mig där!

, , , ,

Inga kommentarer

Piratpartiet och barnpornografi

Det är väl inte helt okänt att Piratpartiet har varit inne och petat en hel del på området ”barnpornografi” den senaste tiden. Att barnporrfrågan dök upp i valmanifesten och att partiledaren sedan kom med ett felaktigt uttalande om att vi vill legalisera innehav av barnpornografi har gjort att det har varit stora diskussioner internt om vad man tycker i frågan om barnpornografi.

Att barnpornografi var någonting vi tog upp i första början var väl mycket på grund av fallet i Uppsala där en serietecknade blivit dömd för innehav av barnpornografi, när det i själva verket var mangateckningar. Så som lagen ser ut idag gjorde man helt rätt i att döma honom, hur knepigt det än verkar. I den meningen är det lagstiftarnas fel att det blivit såhär knepigt.

Begreppet barnpornografi har breddats en hel del den senaste tiden och det är någonting man måste se över. Jag vill ändå tro att målet med att stifta lagar kring barnpornografi var för att komma åt de jävlar som säljer och sprider material och bildbevis på våldtagna och misshandlade små barn. I dagsläget finns det däremot en risk för att varenda person som ser ut att vara under 18 år aldrig kan få ta utmanande bilder, eftersom att det kan uppfattas som barnpornografi. Ingen går säker, inte ens fiktiva personer!

Tyck vad man vill om att folk tecknar nakna barn. Tyck vad man vill om 16åringar som lägger upp diverse bilder på nätet. Jag tycker förstås att det aldrig kan vara ett övergrepp om det inte finns ett offer. Tecknade barn är inga offer. 16åringen som lägger upp bilder på sig själv är inget offer. Men de där oskyldiga, kidnappade, våldtagna barnen, de är offer. Det är offer för ett fruktansvärt övergrepp och jag tycker vi ska göra allt i vår förbannade makt att stoppa svinen som gör barnen till offer.

Det är precis DIT våra resurser ska gå. Jag tror att vi alla kan vara överens om hur vi ska prioritera i frågan i alla fall, oavsett vad man tycker om tecknade nakna barn och 16åringar. Vi ska prioritera dem som verkligen far illa, de som kidnappas och våldtas. Inte de som utövar konst eller som söker uppmärksamhet på Internet. Att jämställa riktiga övergrepp på riktiga barn med en tecknad person med små bröst är att spotta de riktiga offren i ansiktet.

Det är min personliga åsikt. Det är där jag tycker att problemet ligger och det är vad som måste lösas. Dock tror jag att det finns fler i partiet som håller med mig. Vad partiet vill återstår att se i den kommande, uppdaterade valmanifesten.

Anna Troberg har tidigare skrivit väldigt klokt om barnpornografi, läsvärt indeed!

, ,

4 Kommentarer

Slutspurt: 40 dagar

Idag är det 40 dagar kvar till den 19 september. Dagen det händer. Dagen med stort D.

Jag har funderat ett tag på hur jag skulle fortsätta skriva här på bloggen. Efter förra veckans turbulens var jag väldigt förvirrad och jag tappade min motivation och ork. Jag funderade rent ut sagt på att hoppa av och lämna partiet. Över helgen reste jag bort en sväng och kopplade bort partiet helt. Väl tillbaka har jag kommit fram till att jag inte vore jag om jag avgick eller gav upp. Jag har alltid sagt, och jag säger det fortfarande.. Jag gör inte detta för partiet. Jag gör detta för politiken, framför allt för Internet och för mig själv. För min och andras framtid. (Usch vad det där lät.. fjäskigt?)

Oavsett vad jag tycker om den interna strukturen tänker jag fortsätta med det jag gör. Om 40 dagar avgörs mycket. Den 19 september kommer att vara en betydelsefull dag för Piratpartiet, Ung Pirat och hela piratrörelsen. Kommer vi in kastas vi in i världen då man kan påverka på riktigt, och vi får dessutom vara med att bestämma. Kommer vi inte in har vi fyra år på att organisera oss, stärka organisationerna och för att vässa våra argument för varför pirater och framtidsvisionärer behövs i riksdagen.

Fyra år är både en kort och lång tid beroende på vilket perspektiv man har. Det är väldigt kort tid för att bygga upp en organisation, fast det vet vi ju att det går. Även om den inte funderar perfekt. Det är väldigt lång tid om man tänker på hur många fler idiotiska direktiv och lagförslag som kommer att dyka upp. Under de senaste åren har man infört FRA, IPRED, och en absurd lag om tittförbud. ACTA, IPRED2 och Datalagringsdirektivet ligger alla precis bakom den 19 september.

Den 19 september är en viktig dag. För Sverige, för Piratpartiet och inte minst för mig. Första året jag tillåts rösta är jag även kandidat för ett parti med extremt många framtidsvisionärer och många likatänkande polare. 40 dagar kvar, let’s have some fun!

, ,

3 Kommentarer

Sluta idiotförklara unga!

Utbildningsministern Jan Björklund presenterade igår regeringens förslag om att man vill redovisa elevens ogiltiga frånvaro i betygen. Man tror att detta ska leda till att eleverna slutar skolka, eller att närvaron i alla fall ska öka i skolan.

Jag har stora problem med detta förslag, av flera olika anledningar. Jag kan inleda med att berätta att jag själv var en flitig skolkerska både i högstadiet och på gymnasiet. I vissa kurser hade jag så hög frånvaro att det skulle sticka i ögonen på vem som helst. Visst hade jag utvecklingssamtal, lärare som ringde hem till mina föräldrar och så vidare, men inte fan brydde jag mig.

Det fanns flera olika anledningar till att jag skolkade. Det var privata problem, som att jag hade blivit dumpad av en pojkvän eller att en vän hade dött. Det var även faktumet att jag var fruktansvärt understimulerad. Jag hade redan börjat ett år tidigare, men kände ändå att jag inte lärde mig tillräckligt mycket av det jag tyckte var intressant. Men jag skulle ljuga om jag sa för att jag aldrig skolkade för att jag helt enkelt inte orkade ibland.

Jag blir otroligt triggad av detta förslaget när jag läser vad Björklund motiverar förslaget med.

- Skolk leder till lägre skolresultat och en uppluckrad studiemoral.

Ursäkta mig, men det är min professionella åsikt som erfaren skolkare att bara för att man skolkar betyder inte det att man presterar sämre än vad man hade gjort om man närvarar. Det betyder heller inte att man får en sämre studiemoral.

På gymnasiet läste jag Ergonomi. När jag i slutet på terminen fick följa med läraren ut ur klassrummet för att få reda på mitt betyg, fick jag även veta min frånvaroprocent. Den låg omkring imponerande 85-90% frånvaro. Jag blev själv chockad. Ännu mer chockad blev jag när han berättade att mitt betyg var MVG.

Läraren hade gjort det han skulle göra. Han skulle bedöma mina kunskaper utifrån det jag hade presterat. Bäst i klassen på prov och en av de bästa redovisningarna. En av de mest aktiva i diskussionerna, när jag var närvarande förståss. Jag har en liknande historia med kursen Engelska B. Det är nu jag undrar om det någonsin har slagit Björklund att elever inte blir idioter för att de inte närvarar i skolan. Elever kanske rent ut sagt har bättre saker att lägga sin tid på än att tvingas älta saker de redan vet?

Det är inte direkt ovanligt, framför allt inte i datarelaterade kurser, att elevens kunskaper kring ett område är förbi lärarens. Jag minns när min kurs Multimedia började, vi skulle gå igenom grunderna i Photoshop. När jag som använt photoshop i flera år redan tvingas sitta med 20 andra människor och lära mig hur man använder en pensel i photoshop blir jag bara frustrerad och arg. Jag stör de andra eleverna som kanske behöver lära sig detta. Är det då inte bättre att jag inte är där?

- Det är inte okej att vuxna kommer och går som de vill på en arbetsplats. Då ska det inte vara det för eleverna i skolan heller. Eleverna ska vara närvarande på lektionerna, skolket idag är oacceptabelt stort.

Nu kommer vi till frågan, vem har sagt att elever tror att skola och jobb är samma sak? Bara för att jag skolkade flitigt i skolan betyder absolut inte att jag skulle skita i mitt jobb. Det är totalt vidrigt att jämföra skolan med jobb, för det är två helt olika saker.

För det första får man betydligt, BETYDLIGT mer pengar av att jobba. Skulle vilja påstå att det är lite av en morot för att gå till jobbet.

För det andra lämnar man jobbet när man lämnar det. Går man i skolan förväntar man sig att lägga ner x antal timmar på kvällar och helger på skolarbete och läxor. Utan OB-tillägg!

För det tredje kan man leta upp jobb som är mer anpassade efter en själv. Jag trivs tillexempel med att jobba på natten och sova på dagen. jag tror det är många tonåringar som känner igen sig i det. Det suger att behöva gå upp kl 7. Inför en nattskola, så löser vi det problemet!

För det fjärde bestämmer man över sig själv på ett helt annat sätt när man har jobb. På ett jobb kan man själv sjukanmäla sig utan att det kommer några frågor. Går man i skolan och är under 18 måste ens förälder ringa och sjukanmäla en. Det är alltså skola och föräldrar som bestämmer när man är sjuk eller inte. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om förkylningar, utan jag pratar om att det kan vara besvärligt när man har privata problem man inte har lust att diskutera med sina föräldrar, eller kanske ens någon. Man har ingen rätt till ett privatliv, utan alla ställer frågor. Jag vet att det är viktigt att se efter barn och unga, men har det någonsin slagit någon att folk under 18 kanske också vill ha ett förbannat privatliv?!

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker det är hysteriskt roligt att man tycker det är viktigt att föräldrar ska få all insyn de vill i var deras ungar befinner sig 24/7, de ska få veta varenda minut deras barn inte är närvarande på en lektion. Men när man vill drogtesta barnen är det inte alls lika viktigt att ha tag på föräldrarna. Humor på hög nivå.

Jag tycker det är dags att börja respektera unga. Vi är inte så förbannat korkade som ni vill tro att vi är. Vi är inte heller några offer som behöver tyckas synd om.

Fler som bloggat:
futuriteter – Att det skall vara så svårt att förstå
Lcaz – Förlåt, att jag tog skolan seriöst

, , , , , , , , , , , ,

18 Kommentarer

Jag har en invändning..

I fredags publicerade Aftonbladet en debattartikel av Beatrice Ask där hon som vanligt går ut med budskapet ”de som vill låta barn ha privatliv är drogliberaler som vill att barnen ska knarka ihjäl sig!”. Jag skrev en replik som jag hoppades på att aftonbladet skulle publicera, men så blev det icke! Istället publicerar jag den här till er njutning.

——-

Att man ska hjälpa folk som har hamnat i knipa med droger är det förmodligen ingen som protesterar emot. Att man ska hjälpa barn som har fått vilse i drogernas värld är det nog inte heller någon som protesterar emot. Att ge polis befogenheter till att kunna drogtesta barn utan föräldrars tillstånd är dock någonting helt annat än att hjälpa barn som har hamnat i knipa. Istället kan det leda till att barn och unga tappar förtroendet för rättssystemet.

När drogtest kan bli någonting som polisen hotar barn med är det definitivt inte att hjälpa barnen från missöden. Istället kan man utsätta barn för situationer, då polisen själv ibland ger prov på rättssystemets brister. Man hade kunnat hoppas på att det skulle vara en omöjlighet i ett land som Sverige. Tidigare i år fick vi däremot veta annorlunda när Jesper träffade på polisen i tunnelbanan. Efter att ha filmat polisen på allmänplats hotade de i sin tur att ta med Jesper in på drogtest om han inte raderade filmen.

Det är ett skrämmande fall, för vem som helst. Den här gången var det en vuxen som blev utsatt för polisens maktmissbruk, men nästa gång kanske det är ditt barn, barnbarn, syster eller bror? Jag är starkt kritisk till att vi ska föra Sverige längre ner på denna vägen.

Vi ska jobba med förtroende istället för tvång, misstänksamhet och hot. Att rättssystemet fungerar bygger helt på att folk har tilltro till systemet. Genom att man nu ger möjligheter att attackera och hota unga i den åldern då de börjar bilda sig en egen uppfattning om hur världen ser ut riskerar allting att kollapsa.

I det här fallet spelar det ingen roll om man är drogliberal eller inte. I det här fallet handlar det om att tänka på barnen, Sveriges framtid. Vår framtid.

Sandra Grosse
Vice förbundsordförande Ung Pirat
Riksdagskandidat Piratpartiet

—–

, , , , , , , , ,

5 Kommentarer