Poster taggade riksdagsval

So long and thanks for all the fish

Jag tror inte att beskedet jag lämnar i denna bloggposten kommer att överraska särskilt många. Några få har redan fått beskedet och en del har sagt att de har haft det på känn. Efter nästan tre år i Piratpartiet bestämmer jag mig nu för att lämna partiet och ungdomsförbundet.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

, , , ,

19 Kommentarer

It’s all for nothing if you don’t have freedom

De senaste dagarna har det varit mycket skriverier och prat om datalagringsdirektivet. Först gjorde miljöpartiets spårkrör bort sig. Sedan beslutade den tyska författningsdomstolen att ogiltigförklara implementationen av datalagringsdirektivet, och därmed sluta lagra ny data som kommer in, och förstöra all lagrad data. Efter det beslutade Vänsterpartiet sig för att gå emot Socialdemokraterna och Miljöpartiet i deras motion om att införa direktivet.

Tidigare ikväll såg jag på filmen Braveheart. Jag är säker på att många av er vet vad filmen handlar om. Det handlar om patrioten William Wallace som kämpar och står upp för sitt land och för frihet. Hans fru mördas, han vänner dör på slagfälten och slutligen avrättas han själv.

Aye! Fight and you may die. Run, and you’ll live, at least a while. And dying in your beds, many years from now, would you be willin’ to trade ALL the days from that day to this, for one chance, just one chance to come back here and tell our enemies that they may take our lives, but they’ll never take…OUR FREEDOM – William Wallace

Detta är förmodligen en av de mest minnesvärda replikerna i hela filmen. Det är gripande och det är precis vad vi behöver höra i dessa tider där integriteten lättvindigt säljs bort. 35 000 tyskar vägrade acceptera datalagringsdirektivet. Se vart det tog dem. Låt tyskarna vara ett exempel på hur resten av Europa måste agera.

But it is exactly the ability to *compromise* that makes a man noble – Robert the Bruce’s father

Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör, säger i intervjun att vi är medlemmar i EU och att vi förr eller senare är tvungna att införa direktivet. Det går inte att välja och inte införa direktiv. Det som är mest vidrigt är att han svarar Schlyters uttalande; ”Pengar, budget, lösningar. Sånt kan man kompromissa om men inte fria och öppna samhällets grundprinciper. Där säger ryggraden stopp. Då ska man räta på den och säga nej.” med ”Ja det tycker jag också, men det går inte hur länge som helst”. Jag tycker det är helt ofattbart att Peter väljer att säga att gränsen är nådd. Det är fruktansvärt att Peter har åsikten att det är inte längre möjligt att kämpa för integritet, privatliv och grundläggande mänskliga rättigheter. Jag känner sympati med de miljöpartister som blivit överkörda av de ledande personer som saknar ryggrad.

Jag applåderar Vänsterpartiet för att de insett att datalagringsdirektivet inte är ett alternativ för ett fritt land. Jag hoppas innerligt att de inte gör detta för att vinna röster, utan för att de innerst inne vill kämpa för rätten till att kunna vara en fri människa i sitt eget land. Jag hoppas även att det håller i sig och att den åsikten kommer reflekteras på andra lagar.

Jag känner mig ofta kluven när jag pratar om politiker. På sätt och vis är jag själv en politiker, men jag känner inte igen mig när jag pratar om politiker. När jag pratar om politiker så pratar jag om maktgalna dårar som har glömt vad det är de egentligen borde göra. Som har glömt hur man prioriterar.

You think the people of this country exist to provide you with position. I think your position exists to provide those people with freedom. – William Wallace

Kom ihåg den raden. Det kommer jag göra om jag kommer in i riksdagen.

, , , , , ,

7 Kommentarer

Önskan om budgetpost

Som lovat, det andra bifogad dokumentet till styrelsen.

Bakgrund:

I slutet på januari åkte jag och Klara Ellström till Genéve för att delta på the Standing Committee on the Law of Patents (SCP) fjortonde möte. Amelia var personen som önskade att vi skulle åka dit, för att uppdatera henne om vad som hände och för att nätverka med delegationerna och NGO*er.

IMG_7632

Min åsikt:

Under och efter resan märkte jag ett stort intresse för att bli informerad om vad som händer på WIPO**. Jag märkte även hur nyttigt det var för både mig själv och för partiet. Folk visste vilka vi var, de var intresserade av att höra våran åsikt och ett flertal NGOer önskade att vi skulle söka egen ackreditering för att vara med att kunna vara med och påverka själva. Situationen skulle vara helt unik eftersom ett politiskt parti aldrig tidigare deltagit på ett möte. Jag ser stora möjligheter för oss att kunna påverka där nere, redan nu.

Jag har full förståelse för att det är ett valår, och att man vill använda de resurser vi har till kampanjen. Med det sagt vill jag förklara hur jag tror att partiet skulle kunna vinna på att påbörja det internationella arbetet nu.

  1. Vi skulle vinna kunskap och framtidsinsikter. Det är ett känt faktum att vi jobbar snabbare än de andra partierna. Har vi en egen delegation som närvarar kan vi börja rapporteringen och uppdateringen direkt. Att vi ligger steget före de andra partierna gör att vi kan bemöta dem på ett helt annat sätt. Vi kan även lyfta saker som man kanske inte hade kännt till annars. Ta Brasiliens förslag om undantag och begränsningar i patentsystemet som exempel.
  2. Det är ganska oväntat för de andra partierna att vi ska delta på WIPO-sessionerna. Jag såg förvåningen hos den svenska delegationen när vi presenterade oss. Faktumet att vi kan kritisera dem för deras icke-arbete och deras brist på intresse för att påverka är nog skrämmande. Jag har varit i kontakt med en från justitedepartementet som helt och håller gömmer sig bakom EU, jag hade snarast tänkt skriva en debattartikel kring just detta.
  3. Det leder mig in på en annan anledning. Media. Det är som sagt en helt ny situation att ett parti finns med under sessionerna. Vi kan spinna på den situationer. Vi kan skriva oändligt med debattartiklar. Pressmeddelanden. Rapporter. Jag ser många möjligheter med detta.
  4. Att vi skickar dit två av våra yngre kandidater är uppseendeväckande i sig. En del reaktioner från en del organisationer och organisationer var direkt nedlåtande. ”Lilla flicka, du har ingen aning om vad du pratar om”. Vi kan visa att våra kandidater kan, även de som är 19 år.
  5. Det är tydligt att det finns brist på samarbete mellan nationell och internationell nivå. Men det finns även brist på kommunikation mellan organisationer. Piratpartiet kan spela en viktig roll där.
  6. Att vi finns där visar att vi bryr oss och att vi vill förändra hela världen. Våra åsikter stämmer bra överrens med U-ländernas åsikter. Det är just någonting som är väldigt viktigt för Piratpartiet retorik. Att vi bryr oss om att folk ska kunna få sin medicin i tid, och att den ska vara av samma kvalité som vi andra får. Vi bryr oss om att de blinda måste kunna få tillgång till ljudböcker. Vi bryr oss helt enkelt.

Detta är några av de övergripande anledningarna till att jag tycker det är viktigt att prioritera detta redan nu. Nationell och internationell påverkan hänger ihop. De drar nytta av varann. Sålänge vi som med allt annat, maximerar möjligheterna kommer det att ge fördelar. Att piraterna intar en internationell nivå är en nyhet, och det är någonting vi kan vinna väldigt mycket på.

Mitt förslag:

Jag skulle önska att styrelsen tar ett beslut på att budgetera 15 000 kr för att jag och Klara Ellström ska kunna åka till WIPO Committee on Development and Intellectual Property (CDIP) i april och WIPO Standing Committee on Copyright and Related Rights (SCCR) i juni. CDIP är en ganska ny kommitté (detta blir deras femte möte). Det är bra att kunna vara med från början och kunna påverka riktningen som kommittén ska ta direkt. I SCCR kommer man troligtvis skriva ett avtal, gällande blindas tillgång till upphovsrättsskyddade verk.

15 000 skulle täcka resa, boende och kost. Jag är övertygad om att vi inte kommer använda hela budgeten, om vi kan börja planera redan nu. Om jag bokar resorna idag kommer biljetterna vara hälften så dyra som de var sist, och vi kommer dessutom med största sannolikhet kunna hitta gratis boende. Jag vill ändå önska 15 000 kr, så att vi kan känna oss trygga ifall någonting går fel. Att ha en buffert är en enorm trygghet. Styrelsen bör också känna till att jag och Klara har som målsättning att spendera så lite pengar som möjligt.

Sandra Grosse, riksdagskandidat.

*Nongovermental Organization

**World Intellectual Property Organization

, , , , , ,

20 Kommentarer

Förslag till hantering av anställningar vid ett eventuellt riksdagsinträde

Idag skickade jag in ett mail till styrelsen. I det mailet fanns två bifogade dokument. Detta är ett av dem, det andra postar jag snart i ett annat inlägg. Kommentera och diskutera gärna!

Bakgrund:

Under Tjejsnack hade jag en konversation med Rick om hur anställningen av tjänstemän skulle gå till vid eventuellt riksdagsinträde. Jag fick förklarat för mig att förslaget då var att Rick, Anna och Mårten skulle ta emot ansökningar, sortera fram en grupp av människor som sedan skulle presenteras för styrelsen. Styrelsen skulle vara den som anställer tjänstemännen, eftersom att det står i partiets stadgar.

Min åsikt:

I grund och botten är jag orolig för såkallade ”kompisanställningar”. Med kompisanställning menar jag att i första hand anställa folk från partiets inre krets, som kanske inte nödvändigtvis har den kompetens och utbildning som anställningen kräver. Extra orolig blev jag när jag fick reda på att Rick redan frågat folk om de inte ville ha en specifik anställning, utan att personen i fråga har någon som helst utbildning inom det området. Detta är fel på många sätt.

För det första ska ingen smygrekrytera folk. Det är helt okej att rekommendera folk att skicka in en ansökan, men det är däremot inte okej att fråga folk om de vill ha en specifik anställning. Detta gäller oavsett om man har ensamrätt i beslutet eller inte. Man ger folk förhoppningar och det är inte schysst mot dem som inte tillhör den inre kretsen. Det uppmuntrar inte direkt till att ens försöka få en anställning.

”Jag hoppas fan ni/de löser det där. Jag kan definitivt ta att andra personer skulle få tjänsteplatserna framför mig, men det är inte okej om det inte sker i ett förfarande där man inte beaktar kompetens i första hand och jävsfrågan.”

Ett annat problem är att större delen av er som sitter i styrelsen även är en del av riksdagsgruppen. Med det förslaget som Rick presenterade för mig, skulle detta alltså innebära att det är en del av riksdagsgruppen skulle få total kontroll och all makt över vilka personer som anställs. Detta är inte acceptabelt. Hela riksdagsgruppen måste ha lika mycket makt över vilka som anställs.

Jag vill även att man ska se fördelar med att anställa piratsympatiserande människor, fastän de kanske inte är medlemmar eller kanske till och med är medlemmar i andra parti. Hittar vi inte kunskap inom partiet måste vi vara öppna för att leta utanför vår egna krets, så att våran riksdagsgrupp kan göra ett så bra arbete som möjligt.

Mitt förslag:

Jag skulle vilja föreslå att styrelsen utser en oberoende grupp, med människor som varken kandiderar eller är intresserade av en anställning, som får i uppgift att ta emot ansökningar. Denna gruppen ska sedan med input från hela riksdagsgruppen ta fram ett förslag på människor att anställa. När en majoritet av riksdagsgruppen godkänt förslaget, skickar man det till styrelsen som i sin tur måste anta förslaget i sin helhet. Jag vill här förtydliga att detta endast gäller anställningar som berör riksdagsgruppen. På detta sätt försäkrar man att alla i gruppen får vara med och bestämma lika mycket, samtidigt som man får viktig input från utomstående.

Sandra Grosse, riksdagskandidat

, , , , , , ,

13 Kommentarer

It’s over! Finally!

Det ökända primärvalet är nu äntligen över. För drygt 48 timmar sedan stängde röstningen och rådatan släpptes.

Nu är listorna klara. Jag fick sjätte flest röster av alla kandidater. Jag placerade mig som nummer 7 på den nationella listan, nummer 2 på sydlistan och nummer 13 på övriga listor. Om man bortser från personkryssen i valet ger det mig en garanterad plats i riksdagen om vi får 4%.

Tack. Det är allt jag kan säga. Varje gång jag tänker på det kommer jag in i ett slags chocktillstånd och jag undrar hur detta gick till. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Hur gick jag från dit till hit? Vad har jag gjort? Vad gör jag? Vad ska jag göra? Frågorna som dyker upp är egentligen irrelevanta. Uppenbarligen är ni många som tror på mig, både i och utanför partiet. Jag uppskattar rösterna, och jag uppskattar stödet och förtroendet.

Jag har fått några väldigt snälla kommentarer och gratulationer som värmde hjärtat. Anderas har till och med styrt upp http://sandragrosse.se.

Men nu är den delen över, och det är raka vägen mot 19 september. Det är exakt 8 månader dit, vilket innebär att det är lite tidigt att börja kampanja, men det är hög tid att börja träna debatt- och skrivarmusklerna. Vi kommer behöva arbeta mycket hårdare i år än vad vi gjorde inför EU-valet. Vi måste se till att synas i media och att Piratpartiet är partiet alla pratar om, en gång till.

Let’s go!

, , , ,

3 Kommentarer