Poster taggade Ung Pirat

So long and thanks for all the fish

Jag tror inte att beskedet jag lämnar i denna bloggposten kommer att överraska särskilt många. Några få har redan fått beskedet och en del har sagt att de har haft det på känn. Efter nästan tre år i Piratpartiet bestämmer jag mig nu för att lämna partiet och ungdomsförbundet.

Det är inget plötsligt infall utan snarare någonting jag har funderat på väldigt länge, i elva månader faktiskt. Men det var inte förrän nu i Almedalen jag bestämde mig på riktigt.

Efter barnporrstabben i augusti förra året har jag haft otroligt svårt att komma igen. Jag hade då stora planer för slutspurten som jag spånat ihop med flera personer. Men jag gick sönder då, för partiet. Det tog för hårt och när sen den stora besvikelsen i valet kom gick jag ännu mer sönder. Efter det höll jag mig borta från partiet och fokuserade enbart på Ung Pirat. Men även där fylldes min roll i förbundsstyrelsen med besvär. Jag höll ut och satte mitt hopp i kommande styrelse. Missförstå mig inte, jag har otroligt mycket hopp för styrelsen och det är faktiskt enbart styrelsemötena som får mig att tveka lite för att lämna förbundet.

Jag vet att det går att stanna i ungdomsförbundet, men jag tror innerligt att jag inte skulle få ett riktigt avslut om jag stannade kvar i styrelsen. Sedan ser jag personligen ingen poäng med att stanna i ungdomsförbundet för partiet som jag inte längre vill vara en del av.

Jag har fått frågan om jag planerar att lämna politikens värld eller om jag kanske till och med ska byta parti som flera andra har gjort tidigare. Svaret på det är att jag definitivt inte kommer att byta parti, utan snarare kommer jag bryta mig fri från partipolitik överhuvudtaget. Det jag brinner för har alltid varit frågorna som Piratpolitiken driver, med ett stort fokus på internet. Numera ser jag dock snarare partiet som ett hinder för att kunna jobba på det sätt som jag vill. Jag minns att jag i min riksdagskandidatur fick höra att jag inte var en teamplayer och ovillig att samarbeta för att jag ville bygga politik och opinionsbilda istället för att hänga på Skype eller kick-offer med de andra kandidaterna. Det ska dock vara sagt att inte alla hade den attityden.

Förutom det tror jag också att det finns en skillnad på hur jag ser på mitt medlemskap och mina kandidaturer och hur jag upplever vad resten av partiet vill. För mig har målsättningen varit att politiken alltid ska stå i fokus. Jag ville aldrig ha som mål att partiet ska komma in i riksdagen eller parlamentet, utan hellre att frågorna ska göra det. Oavsett vem som tar in dem dit. Jag tror att partiet har vässat sina armbågar lite för mycket och glömt bort att vi faktiskt behöver de andra partierna för att kunna driva politiken i riksdagen om vi nu skulle komma in. Man kan inte göra allting själv i riksdagen. Jag tror att jag någon gång i min riksdagskandidatur kom av mig lite grann och sluta säga emot, slutade reagera med handling över att det som jag inte tyckte var rätt hände. Det blir ju till slut så i parti, att partiet kommer före vad man egentligen står för. Kanske inte för alla, men då hamnar man lätt utanför när partipiskan viner som mest.

En tredje grej är att jag faktiskt vantrivs med diskussionerna om att bredda partiprogrammet. Senast nu i Almedalen fick jag höra att folk varit på diverse seminarium som inte ligger i närheten av den partipolitik som finns idag, för att forska i eventuell breddning av politiken. Jag har vantrivs när folk har antytt att för att det tyska Piratpartiet börjar hantera medborgarlöner så bör vi också göra det. Jag har aldrig, ALDRIG gillat diskussionerna om att vi ska bli ett sex- och drogliberalt parti. Det var den smala ingången som charmade mig med Piratpartiet. Jag kunde stå för ALLT som stod i principprogrammet. Jag ville göra allt. Men vi börjar lämna det läget där jag kan stå för allt och då vantrivs jag.

Min framtid inom politiken ligger alltså hos mig själv, där jag själv bestämmer vad jag får skriva och uttala mig om och framför allt där jag själv får ta ansvar för mitt eget varumärke. För helt allvarligt har jag sen augusti förra året varit livrädd för ett nytt barnporrsfiasko.

Jag har fått mycket ut av min resa i Piratpartiet och Ung Pirat. Jag har träffat fantastiska människor, fått mediaträning, debatträning och faktiskt hittat en stor del av den jag är idag genom denna resa. Jag är evigt tacksam för allt jag har fått och jag hoppas att ni inte kommer ta det personligt när jag grillar er i framtiden : )

Adjö och tack för fisken!

PS. Ung Pirat lämnar jag när nästa styrelsemöte är avslutat.

, , , ,

19 Kommentarer

Första styrelsemötet för 2011′s styrelse

I helgen avklarade styrelsen sitt första styrelsemöte. Dagordningen var packad med stora puckar att hantera, störst av dem alla var konkretiseringen av verksamhetsplanen, därefter hur styrelsen skulle kommunicera mellan mötena.

Kommunikation mellan styrelsemedlemmar

Kommunikationen mellan mötena är säkerligen en svår punkt. En styrelse som vi har uppenbarligen inte bara våra egna önskemål att ta hänsyn till när vi väljer våra kommunikationskanaler, utan även kongressens. Det fanns, som vanligt på Ung Pirats kongresser, en debatt om öppna och stängda program för kommunikation. Det finns en problematik med att använda Skype, på det moraliska planet. Leva som vi lär, heter det. Jag förstår vad Skype-hatarna uttrycker och vad de vill förmedla, men det känns inte som att de tar hänsyn till de rimliga kvar man som styrelsemedlem bör kunna ställa.

Efter mina två år i styrelsen kan jag lätt konstatera att det är betydligt viktigare för styrelsen, och därmed förbundet, att det ska vara bekvämt att kommunicera med varandra för att kunna jobba så effektivt som möjligt. Själv använder jag dagligen MSN, IRC och Skype. Kongressen vill att jag ska lämna Skype och gå över till exempelvis XMPP. Nu kan jag börja med att erkänna att jag faktiskt aldrig använt XMPP, men från vad jag har hört från Lars Johansson så finns det ännu ingenting som är likvärdigt Skype att börja använda sig utav. Det stora problemet är backloggen och användarvänligheten.

Men för mig finns även ett annat problem. Att jag måste börja använda ett nytt program, skapa en ny rutin och vara på det stället där vissa tycker att jag ska vara. Jag motsätter mig det för att det är onaturligt i min mening. Vi som jobbar dagligen med internet borde förstå och veta att folk på internet är inte där folk säger åt dem att vara, de är på det stället de vill vara på. Jag är inte på Facebook för att min chef säger åt mig att vara där, jag är där för att jag vill vara där. I och med det blir jag en aktiv Facebookanvändare och det går sällan mer än ett par timmar(ok, minuter under vissa perioder av dagen) innan jag känner hur fingrarna kliar och jag bara måste kolla om det hänt någonting roligt.

Det finns en naturlig rytm i hur folk på internet rör sig, och det besvärar mig lite att kongressen beslutat att peta i den rytmen. Jag är övertygad om att folk jobbar som bäst när de får välja sina arbetssätt själva, när det kommer naturligt.

Beslutet som vi tog på detta styrelsemötet var att fortsätta använda våra team-paddor, vår maillista samt Skypekanal. Utöver det fick Patrik i uppdrag att så snart som möjligt sätta upp en XMPPbrygga till Skype. Ni Skypehatare kan vara lugna, detta är planen fram till det att vår IT-ansvariga har tagit fram en plan för var vi skulle kunna ta vägen.

Ansvarsområden

Det stora målet med konkretiseringen av verksamhetsplanen är förvisso att ta reda på hur vi ska genomföra de mål som finns i verksamhetsplanen, men framför allt även att dela upp målen i ansvarsområden som sedan fördelas mellan styrelsemedlemmar. Det finns ingenting som säger att ansvaret måste ligga på en styrelsemedlem, det finns ingenting som hindrar styrelsen från att uppdra en vanlig medlem att genomföra någonting. Däremot föredrar jag om ansvaret ligger på någon i styrelsen. Förhoppningsvis har styrelsen bra kommunikation emellan sig och på så sätt kan man lätt backa upp varandra om någonting skulle gå fel. Förutom det är det dessutom i slutet av året alltid styrelsen som ställs ansvarig för att saker har genomförts och att allt står rätt till. Går någonting fel så är det styrelsens ansvar oavsett om det har delegerats vidare eller inte.

I år fördelades målen i verksamhetsplanen upp mellan 12 olika ansvarsområden, och utöver det ville styrelsen ha ytterligare 4 områden:

Förbundsordförande: Gustav Nipe
Förbundssekreterare: Nils Agnesson
Vice förbundsordförande: Vakant
IT: Mikael Holm
Internationellt: Patrik Greco
Jämlikhet: Carolina Sartorius
Medieansvarig: Sandra Grosse
Marknadsföring: Victoria Westberg
Medlemsvärvning: Mimmi Lowejko
Utbildningsansvarig: Lars Johansson
Organisationsutveckling: Niklas Dahl
Almedalsansvarig: Sandra Grosse
Intern kommunikation: Max Gnipping
Kongressombudsansvarig: Vakant
Politisk konferens: Vakant
Kongressansvarig: Vakant

Personligen så har jag ärligt talat mycket förtroende för alla personer med sina respektive ansvarsområden. Jag tror de är rätt personer på rätt område och att de kommer göra sitt yttersta för att göra Ung Pirat slim-fucking-fit.

En del av er kanske reagerar på varför posten som vice förbundsordförande är vakant och undrar varför jag inte står på den posten. Jag har redan före kongressen pratat med Gustav(och Max när han kandiderade) om att fortsätta som vice förbundsordförande. Sist jag och Gustav pratade så var det fortfarande planen att jag ska fortsätta och det togs även upp på styrelsemötet. Jag tror inte det finns någon i styrelsen som motsätter sig att jag fortsätter som vice, men däremot finns det en konflikt mellan delar av styrelsen om hur vidare styrelsen ska utse en vice förbundsordförande, eller om man ska delegera den uppgiften till förbundsordföranden. Missförstå mig inte, jag tror inte att någon i styrelsen någonsin hade velat utse en vice förbundsordförande som den ordinarie ordföranden inte vill ha. Det finns inte på kartan. Jag tror det handlar om att vår ordföranden vill få förtroendet från styrelsen att få välja själv, medan styrelsen inte vill frånsäga sig det mandatet.

Personligen är jag lite förvirrad om var jag står i frågan. Jag litar på Gustav och på vår dialog, men samtidigt vet jag hur stormigt det blev förra året när jag och Stefan inte kom överens. Jag känner oavsett fråga en trygghet i att styrelsen tar beslut i frågor av denna karaktär. Lika mycket som jag tycker att styrelsen ska lita på Gustav, vill jag att Gustav ska lita på styrelsen att den vill hans och förbundets bästa. Bortsett från detta, så tror jag att jag håller mig utanför den debatten på mötet. Om jag lägger ner min röst eller inte, det får jag se.

Vad det gäller mina andra ansvarsområden hade jag tänkt blogga mer om i ett annat inlägg. Där hade jag tänkt dela med mig av lite tankar jag har kring vad jag vill göra med områdena, då det inte finns särskilt många mål kopplade till varken Almedalen eller media.

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

Konkretisering av verksamhetsplanen. Creds till fotografen Gustav Nipe

I övrigt vill jag säga att jag är otroligt positivt till den nya styrelsen. Under fredagens kickoff, när vi bastade och badade på Fyrishov hade vi grymt kul tillsammans och det känns som att vi alla vill åt samma riktning. Men det märktes under helgen att vi har sjukt mycket att göra i år, utan att överdriva. Jag hoppas att ni medlemmar och anhängare kommer hjälpa oss, för det kommer verkligen behövas. Dessutom blir allting mycket roligare om vi gör det tillsammans!

, , , , , , , , , , ,

7 Kommentarer

Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm

Det här är femte dagen i min gästbloggsturné som jag kör fram till valet hos olika pirater runtom i landet.

Jag skrev för länge sedan på min egen blogg ett inlägg om Edward. Edward har numera lämnat piratrörelsen för engagemang på annat håll, men då var han en ung och driftig pirat som jag hade det stora glädjen att få träffa på en resa till Finland som Ung Pirat anordnade. Målet med resan var att hjälpa vårt finska systerparti att få igång ett eget ungdomsförbund, men internt i Ung Pirats förbundsstyrelse, som jag då satt i, hade vi lite svårigheter att hitta någon som kunde ansvara för hela resan. Jag var visserligen redan bokad som en av våra fyra deltagare på resan, men hade för mycket annat på mitt bord för att även kunna styra upp allt praktiskt under resan. Räddningen kom i form av Sandra Grosse, vars blogg jag idag skriver på. Hon klev in som ganska ny aktiv i Ung Pirat och tog på sig ansvaret för resan. Och när jag sedan vi väl kommit hem till Sverige skrev mitt inlägg om Edward ansåg hon att jag även borde skriva ett inlägg om henne. Vilket jag i ett svagt ögonblick gick med på att göra ”någon gång”. Sagt och gjort, nu drygt ett och ett halvt år senare kommer här ett inlägg om Sandra. På Sandras egen blogg dessutom.

Det är nog så att den bild man får av någon färgas väldigt mycket av det första intrycket personen ger en. Mitt första intryck av Sandra var av en person som inte var rädd för att ta konflikter. Faktum är att hon gick i konflikt med mig på vår finlandsresa. Med all rätt dessutom. Jag hade låtit min irritation över att förbundsstyrelsen misslyckats med att ordna upp allt kring resan gå ut över henne. Trots att det inte på minsta sätt var hennes fel, och trots att hon faktiskt tvärt om gått in och tagit på sig en del av det som styrelsen misslyckats med. Så det slutade med att jag fick be henne om ursäkt och rycka upp mig.

Väl efter det kom vi överens desto bättre. Under vår resa till Finland lades grunden för vad som jag idag ser som en stark vänskap. När Ung Pirats valberedning någon månad efter vår hemkomst från Finland efterfrågade kandidater till förbundsstyrelsen tvekade jag inte en sekund innan jag nominerade Sandra. Och vad jag sett av hennes arbete inom förbundsstyrelsen sedan dess kan jag bara sluta mig till att det var en bra nominering. Hon gled in på ett bananskal som en suppleant det året tack vare att en annan person som valberedningen ville nominera istället lämnade återbud. Men väl inne kunde hon visa vad hon gick för, och det här året valdes hon in som ordinarie ledamot av kongressen. Och har sedan dess även utsetts av styrelsen till dess vice ordförande.

Och bättre kommer det att bli. Sandra flyttar i dagarna till Uppsala. Det tar henne närmare Ung Pirats kansli och det tar henne närmare alla de fantastiska uppsalapiraterna som jag är övertygad kommer kunna bidra till att hon utvecklas än mer i sitt engagemang i Piratrörelsen. Det tar henne även närmare Stockholm, och riksdagen. Som andranamn på partiets södra lista är Sandra mer eller mindre garanterad en plats i riksdagen om vi kommer in den 19:e september. Jag har svårt att tänka mig någon som jag tror kommer förvalta sin plats lika bra och med samma integritet som jag vet att Sandra kommer att göra.

Piratpartiet är ett ungt parti, och våra företrädare har inte alltid en rutin och erfarenhet som de gamla partiernas pampar samlat på sig. Men vi har något bättre. Vi har unga engagerade människor som Sandra som brinner för våra idéer. Jag är övertygad om att väl i riksdagen så kommer Sandra, med sin integritet, sitt mod och sitt hjärta representera det svenska folket ljusår bättre än det stora flertalet av de åldrande trotjänare som gammelpartierna toppar sina listor med någonsin kan göra. Allt som krävs är att vi alla hjälper henne att ta sig dit!

Imorgon fortsätter min gästbloggsturné på Fredrik holmboms blogg utkik efter mig där!

, , , ,

Inga kommentarer

Slutspurt: 40 dagar

Idag är det 40 dagar kvar till den 19 september. Dagen det händer. Dagen med stort D.

Jag har funderat ett tag på hur jag skulle fortsätta skriva här på bloggen. Efter förra veckans turbulens var jag väldigt förvirrad och jag tappade min motivation och ork. Jag funderade rent ut sagt på att hoppa av och lämna partiet. Över helgen reste jag bort en sväng och kopplade bort partiet helt. Väl tillbaka har jag kommit fram till att jag inte vore jag om jag avgick eller gav upp. Jag har alltid sagt, och jag säger det fortfarande.. Jag gör inte detta för partiet. Jag gör detta för politiken, framför allt för Internet och för mig själv. För min och andras framtid. (Usch vad det där lät.. fjäskigt?)

Oavsett vad jag tycker om den interna strukturen tänker jag fortsätta med det jag gör. Om 40 dagar avgörs mycket. Den 19 september kommer att vara en betydelsefull dag för Piratpartiet, Ung Pirat och hela piratrörelsen. Kommer vi in kastas vi in i världen då man kan påverka på riktigt, och vi får dessutom vara med att bestämma. Kommer vi inte in har vi fyra år på att organisera oss, stärka organisationerna och för att vässa våra argument för varför pirater och framtidsvisionärer behövs i riksdagen.

Fyra år är både en kort och lång tid beroende på vilket perspektiv man har. Det är väldigt kort tid för att bygga upp en organisation, fast det vet vi ju att det går. Även om den inte funderar perfekt. Det är väldigt lång tid om man tänker på hur många fler idiotiska direktiv och lagförslag som kommer att dyka upp. Under de senaste åren har man infört FRA, IPRED, och en absurd lag om tittförbud. ACTA, IPRED2 och Datalagringsdirektivet ligger alla precis bakom den 19 september.

Den 19 september är en viktig dag. För Sverige, för Piratpartiet och inte minst för mig. Första året jag tillåts rösta är jag även kandidat för ett parti med extremt många framtidsvisionärer och många likatänkande polare. 40 dagar kvar, let’s have some fun!

, ,

3 Kommentarer

Jag har en invändning..

I fredags publicerade Aftonbladet en debattartikel av Beatrice Ask där hon som vanligt går ut med budskapet ”de som vill låta barn ha privatliv är drogliberaler som vill att barnen ska knarka ihjäl sig!”. Jag skrev en replik som jag hoppades på att aftonbladet skulle publicera, men så blev det icke! Istället publicerar jag den här till er njutning.

——-

Att man ska hjälpa folk som har hamnat i knipa med droger är det förmodligen ingen som protesterar emot. Att man ska hjälpa barn som har fått vilse i drogernas värld är det nog inte heller någon som protesterar emot. Att ge polis befogenheter till att kunna drogtesta barn utan föräldrars tillstånd är dock någonting helt annat än att hjälpa barn som har hamnat i knipa. Istället kan det leda till att barn och unga tappar förtroendet för rättssystemet.

När drogtest kan bli någonting som polisen hotar barn med är det definitivt inte att hjälpa barnen från missöden. Istället kan man utsätta barn för situationer, då polisen själv ibland ger prov på rättssystemets brister. Man hade kunnat hoppas på att det skulle vara en omöjlighet i ett land som Sverige. Tidigare i år fick vi däremot veta annorlunda när Jesper träffade på polisen i tunnelbanan. Efter att ha filmat polisen på allmänplats hotade de i sin tur att ta med Jesper in på drogtest om han inte raderade filmen.

Det är ett skrämmande fall, för vem som helst. Den här gången var det en vuxen som blev utsatt för polisens maktmissbruk, men nästa gång kanske det är ditt barn, barnbarn, syster eller bror? Jag är starkt kritisk till att vi ska föra Sverige längre ner på denna vägen.

Vi ska jobba med förtroende istället för tvång, misstänksamhet och hot. Att rättssystemet fungerar bygger helt på att folk har tilltro till systemet. Genom att man nu ger möjligheter att attackera och hota unga i den åldern då de börjar bilda sig en egen uppfattning om hur världen ser ut riskerar allting att kollapsa.

I det här fallet spelar det ingen roll om man är drogliberal eller inte. I det här fallet handlar det om att tänka på barnen, Sveriges framtid. Vår framtid.

Sandra Grosse
Vice förbundsordförande Ung Pirat
Riksdagskandidat Piratpartiet

—–

, , , , , , , , ,

5 Kommentarer